2009-10-05

”Folket har talat med tydlig röst”, förklarade Irlands premiärminister Brian Cowen när det stod klart att ja-sidan vunnit den andra ronden i matchen om Irland och Lissabonfördraget.

Förra gången det irländska folket talade ”med tydlig röst”, i juni 2008 då Lissabonfördraget förkastades av 54,3 procent, bad Brian Cowen sina kollegor i de andra 26 EU-länderna om tid för att analysera varför folket talat som det gjorde och kort därefter tillsatte hans regering en parlamentarisk kommitté som mer exakt skulle reda ut vad det var irländarna hade röstat nej till.

Ett halvår senare presenterade den parlamentariska kommittéen sina slutsatser. Det var (naturligtvis) inte själva Lissabonfördraget folket hade röstat nej till, utan deras ”betänkligheter” handlade bara om abortfrågan, skattepolitiken och neutralitetspolitiken samt att Irland skulle förlora ”sin” EU-kommissionär.

Dessa slutsatser tog Brian Cowen med sig till EU-toppmötet i december förra året. Vid sittande bord kom närvarande stats- och regeringschefer överens om att utnyttja en nödutgång i det ännu inte antagna Lissabonfördraget och utlovade att EU-kommissionen även efter 2014 ska bestå av en ledamot per medlemsland. Men eftersom man inte skulle ändra något i Lissabonfördraget är detta löfte enbart skrivit i sand.

Dessutom enades stats- och regeringscheferna om en principöverenskommelse om att uppfinna någon form av ”nödvändiga rättsliga garantier” när det gällde det irländska folkets övriga ”betänkligheter” såsom de definierats av den irländska regeringen.

Under första halvåret förhandlades det bakom stängda dörrar i fönsterlösa sammanträdesrum i Bryssel. ”Det är knepigt, garantierna ska formuleras på ett sätt som ger irländarna trygghet men som också gör oss andra övertygade om att det inte innebär någonting som ändrar fördraget i dag eller i morgon”, förklarade Sveriges EU-minister Cecilia Malmström efter ett samråd med riksdagens EU-nämnd strax före EU-toppmötet i juni.

På toppmötet togs, efter en del krångel från framför allt Storbritannien, ett ”beslut” som innebar att Irland fick ”rättsliga garantier” avseende ”skattepolitik, rätten till liv, utbildning och familjen samt Irlands traditionella neutralitetspolitik”.

I sak innebär dessa ”rättsliga garantier” inget nytt. Syftet är att ”lugna det irländska folket och undanröja dess betänkligheter” såsom det formulerades i beslutet vid EU-toppmötet i juni. Det var heller inte nu fråga om någon förändring av Lissabonfördraget. ”De rättsliga garantierna gäller bara Irland och ändrar ingenting i själva fördraget”, sade Fredrik Reinfeldt vid en presskonferens efter toppmötet i Bryssel.

På Svenska Dagbladets ledarsida kunde man läsa under rubriken ”EU-kosmetik ska vinna irländarnas röster” om att irländarna i höst skulle folkomrösta en gång till om ”i princip samma sak”. Men nu med tillägget: ”Vi garanterar att ni inte ska tvingas göra det ni ändå inte behöver göra.”

Men dessa tomma löften var tillräckliga för att Brian Cowen skulle påbjuda en andra folkomröstning om Lissabonfördraget. Resultatet blev denna gång att 67,13 procent röstade som det irländska och europeiska maktetablissemanget anbefallde.

Ja-sidans seger är odiskutabel (även om metoderna lämnar mycket i övrigt att önska). Grattis Brian Cowen. Nu står det 1-1 i matchen om Irland och Lissabonfördraget.

Nu förväntar vi oss att den irländska regeringen vid EU-toppmötet i slutet av oktober återigen ber regeringarna i de andra 26 EU-länderna om tid för att analysera varför det irländska folket röstat som de gjorde och att Brian Cowen snarast tillsätter en parlamentarisk kommitté som ska reda ut vad det var irländarna har röstat ja till.

Kan vi vara säkra på att det är Lissabonfördraget irländarna har bejakat? Och i så fall varför, eftersom irländarna röstade om exakt samma fördrag som de en gång röstat nej till?

Den samlade ja-sidans kampanj inför den andra folkomröstningen handlade om helt andra problem än Lissabonfördraget. Inget av de mängder av plakat som ja-sidans politiska partier och olika täckorganisationer, såsom ”Ireland for Europe” och ”Europe for Ireland”, hade hängt upp i Dublin och runt om på Irland handlade om själva föremålet för folkomröstningen. Budskapen var istället ”Vote for Jobs”, ”Yes for the Economy”, ”Vote for Recovery”, för att nämna några typiska provstycken.

Under rubriken ”Tacka krisen” konstaterar Expressens ledarredaktion: ”Hade det inte varit för den globala finanskrisen och det allvarliga konjunkturläget hade irländarna i stället möjligen vidhållit sitt nej.”

Mot denna bakgrund ligger det nära till hands att den irländska regeringen med det snaraste framställer en formell begäran om att inkommande EU-toppmöte ska utskriva ”rättsliga garantier” till det irländska folket avseende att Lissabonfördraget medför avskaffad arbetslöshet och lösning på den ekonomiska krisen och därefter låter det irländska folket att gå till valurnorna igen.

Allt annat vore ett ”demokratiskt spektakel” (för att låna ett träffande uttryck från Dagens Nyheters ledarsida). För det kan väl inte vara så (otäcka tanke) att det bara är när folket inte röstar som etablissemanget kommenderar, som man kör folkomröstningar i repris.

Brian Cowen och Fredrik Reinfeldt: När kommer den tredje ronden i matchen Irland versus Lissabonfördraget?

GÖSTA TORSTENSSON
Redaktör för Kritiska EU-fakta