2009-10-15

En debatt om riksdagens krympta makt har kommit igång så smått i samband med att flera riksdagsledamöter tackat nej till omval.

De säger sig inte lämna på grund av ålder, utan för att de anser att det går bättre att påverka samhället på andra vägar. Kanske genom att bli kommunalråd.

Riksdagsarbetet går mest ut på att närvara vid seminarier och allt mindre till att lagstifta, menar en del. Andra hävdar att partierna bestämmer för mycket över ledamöterna. Men ingen tycks reflektera över EU. Och det förvånar inte.

Faktum är att riksdagsmajoriteten frivilligt under 15 års tid beslutat att överlåta betydande makt till EU. De regler medborgarna i dag tvingas följa meddelas främst från EU. Inte från riksdagen.

Men det har också skett förändringar inom EU, som kommit mer stegvis. Allt fler lagar tas numera genom detaljerade EU-direktiv. Det relativa handlingsutrymmet för att formmässigt infoga direktiven nationellt har beskurits. Eller så har handlingsfriheten försvagats genom nya, överstatliga beslut.

Ett exempel är den svenska lag som införde direktivet för utstationerad arbetskraft. Den lagen underkändes av EU:s domstol. Regeringen har nu tvingats skriva en ny lag som öppnar för lönedumping och leder till att likvärdigheten för arbetstagarnas sociala skydd sätts ur spel.
En annan utveckling som kanske har varit än svårare att förutse, är den alltmer flitiga användningen av förordningar för att reglera EU:s inre marknad. Förordningar har direkt effekt för länderna och gäller lika över hela EU.

Där saknas alla möjligheter till påverkan för nationella parlament. Trots att EU har utvidgats och därmed blivit mer heterogent, så har centraliseringen och totalharmoniseringen paradoxalt nog tilltagit. Nu vill många till och med harmonisera skilsmässoregler och "mammaledighet".
Även de spärrar som tidigare fanns mot att fatta lagbeslut utan täckning i fördragen luckras upp med Lissabonfördraget. Där finns det nu regler om att föra över viktiga politikområden till EU, utan att ländernas lagstiftande organ kan lägga in veto.


Och där finns regler för att ändra beslutsförfarandena från mellanstatlighet till överstatlighet utan att behöva få godkänt av de nationella parlamenten.

Det är dags för en seriös debatt om EU:s inverkan på svenskt folkstyre. Utan att dölja orsakerna till varför riksdagens makt förtvinar.

Eva-Britt Svensson (v)

EU-parlamentariker och ordförande för parlamentets jämställdhetsutskott