Cecilia Malmström ljuger om Lissabonfördraget
2009-11-08
I en kommentar till den tjeckiske presidenten
Vaclav Klaus undertecknande av Lissabonfördraget, säger Sveriges
EU-minister Cecilia Malmström att ”Lissabonfördraget gör att EU blir
mer demokratiskt […] de nationella parlamenten i medlemsländerna får
mer att säga till om”.
Faktum är att EU-ministern talar osanning. Eller ljuger, det är en smaksak.
Med Lissabonfördraget formaliseras en speciell remissomgång av nya
förslag till lagar från EU-kommissionen till de nationella
parlamenten. Varje medlemsland får två röster (eftersom en del
medlemsländers parlament består av två kamrar). Om det inom åtta
veckor kommer in protester från en tredjedel av rösterna ska
kommissionen ompröva sitt förslag. I rättsliga och inrikes frågor
räcker det med en fjärdedel av rösterna. Detta har kallats för
"nödbroms". Men kommissionen kan antingen stå fast vid sitt förslag,
ändra det eller dra tillbaka det helt.
Att lagstiftaren, EU:s ministerråd eller
ministerrådet och EU-parlamentet, ska överväga om ett lagförslag är
förenligt med den så kallade subsidiaritetsprincipen är inget nytt –
det framgår av det nuvarande EG-fördragets artikel 5 att denna
princip ska tillämpas. Inte heller är det nytt att de nationella
parlamenten kan framföra sina synpunkter till EU-institutionerna.
Sedan hösten 2006 får riksdagen och de övriga
EU-ländernas parlament förslag från EU-kommissionen samtidigt som de
skickas till EU:s ministerråd och EU-parlamentet. Det gäller både
förberedande dokument och lagstiftningsförslag. De nationella
parlamenten kan därefter lämna synpunkter på förslagen direkt till
EU-kommissionen. Proceduren kalla Barrrosoinitiativet, uppkallat
efter kommissionens nuvarande ordförande.
Sveriges riksdag har sedan 2007 och fram till
september 2009 skickat in 44 yttranden till EU-kommissionen.
Sammanlagt har de 27 medlemsländernas parlament skickat in 525
utlåtanden. Portugals parlament, Frankrikes senat, Tysklands
förbundsråd, brittiska överhuset och Sveriges riksdag är flitigast
på att skicka in yttranden om EU-förslagen.
Det nya med Lissabonfördraget – i förhållande till nu gällande
fördrag – är endast att lagstiftaren ska beakta de nationella
parlamentens argument avseende subsidiaritetsfrågan, och att
kommissionen på den punkten kan behöva motivera sina förslag bättre.
Däremot innebär det i praktiken inte någon ökad möjlighet för de
nationella parlamenten att påverka EU-institutionernas beslut.
Av rapporteringen från EU-toppmötet i juni
2007, då den ratade EU-konstitutionen konverterades till
Lissabonfördraget, framgår att Sverige [företrätt av bland annat
Cecilia Malmström] tillhörde de länder som motsatte sig ett förslag
från Holland om att ge de nationella parlamenten verklig makt inom
EU:s beslutsapparat. Det holländska förslaget gick ut på att de
nationella parlamenten skulle kunna stoppa lagförslag från
EU-kommissionen.
I praktiken, och tvärtemot Cecilia Malmströms
sanningslösa påstående, är de nationella demokratierna de stora
förlorarna på Lissabonfördraget. Den nya EU-grundlagen innebär både
en utvidgning av EU:s makt att stifta lagar oberoende av svenska
folkets vilja och en ökning av unionens makt att begränsa vår egen
riksdags möjlighet att stifta lagar. Mera makt åt Bryssel; det är
den nya EU-grundlagen i ett nötskal.
En sådan maktförskjutning innebär en allvarlig
inskränkning av öppningsorden i vår grundlag. Där står att "All
offentlig makt utgår från folket". När Lissabonfördraget träder i
kraft blir detta än mer bara tomma ord. En stor del av den
offentliga makten i Sverige kommer då att utgå från Bryssel och
kunna genomdrivas utan beaktande av svenska folkets mening.
GÖSTA TORSTENSSON
http://gostatorstensson.blogspot.com/2009/11/cecilia-malmstrom-ljuger-om.html