Svenskt Näringsliv är tillfreds med Lavaldomen
2010-01-15
På Svenskt Näringsliv, som stått bakom och finansierat det lettiska
byggbolaget i Lavalmålet vid EU-domstolen i Luxemburg, är man mycket
nöjd med Lavaldomen.
”Domen är mycket tillfredsställande”, säger Svenskt Näringslivs vd
Urban Bäckström, tidigare moderatpolitiker och riksbankschef. Enligt
honom är EU-domstolens yttrande en seger för det lettiska företaget
Laval un Partneri och den fria rörligheten för företag över
gränserna. ”Att få rättsläget klarlagt har hela tiden varit Svenskt
Näringslivs motiv för vårt engagemang i målet. Vi har nu fått en
mycket tydlig och vägledande dom, vilket är glädjande”, säger Urban
Bäckström.
Under de senaste decennierna har Svenskt Näringsliv utmärkt sig med
en opinionsbildning som mer är inriktad på att understödja ett
systemskifte på svensk arbetsmarknad än att faktiskt företräda sina
medlemsföretags intressen.
Ett exempel på detta är det förhållande att Svenskt Näringsliv, som
bara organiserar kollektivavtalsbundna arbetsgivare, använder
företagens medlemsavgifter för att på rättslig väg se till att ett
företag som inte är medlem i någon medlemsorganisation och inte är
delägare i Svenskt Näringsliv skulle slippa underkasta sig de
kollektivavtal som de egna medlemmarna är skyldiga att följa.
[Svenskt Näringsliv samlar 50 medlemsorganisationer och drygt 55.000
företag med 1,5 miljoner anställda.]
”När Laval tvingades avbryta sitt arbete och de anställda att
återvända till Lettland stod det klart för oss på Svenskt Näringsliv
att bolagets ekonomiska möjligheter att få sin sak rättsligt prövad
var uttömda”, berättar Jan-Peter Duker, vice vd i Svenskt
Näringsliv, på Svenska Dagbladets debattsida den 7 januari 2008.
”Det var då vi bestämde oss för att genom en ekonomisk garanti för
rättegångskostnaderna se till att vad som hänt i Vaxholm blev
föremål för en fortsatt rättslig prövning.”
Svenskt Näringsliv ansåg, enligt Jan-Peter Duker, att de fackliga
organisationernas stridsåtgärder ”var oproportionerliga och stod i
strid mot en av EG-rättens grundläggande principer, fri rörlighet
för tjänster”. Dessutom, framhåller Jan-Peter Duker, ”hade redan SAF
1991 ifrågasatt om inte den så kallade Lex Britannia stred mot
EG-rätten, en uppfattning som Svenskt Näringsliv”.
I klartext var Svenskt Näringslivs syfte med att ställa sig som
finansiärer bakom det lettiska byggbolagets rättsprocess, att med
hjälp av EU-domstolen i Luxemburg driva igenom av organisationen
önskade politiska förändringar i Sverige, först och främst bli kvitt
Lex Britannia som riksdagen tog beslut om under stark kritik från
SAF [Svenskt Näringslivs föregångare] och införa den
proportionalitetsprincip som Svenskt Näringsliv krävde i ett brev
den 16 januari 2007 till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.
Det är ingen nyhet för att Svenskt Näringsliv är kritiska till
fackens lagliga rätt att ta till stridsåtgärder för att få till
stånd kollektivavtal. I sin propaganda har Svenskt Näringsliv [och
andra nyliberala debattörer] bland annat använt Vaxholmblockaden som
exempel på de – enligt deras mening – orimliga effekterna av
konfliktreglerna i Sverige.
Men att Svenskt Näringsliv ekonomiskt stöttar ett företag som vägrar
teckna kollektivavtal är anmärkningsvärt. Men ändamålet helgar väl
medlen. Svenskt Näringsliv är ute efter att skjuta den svenska
arbetsmarknadsmodellen i sank.
”Vi vill värna kollektivavtalen”, skriver Svenskt Näringsliv på sin
hemsida. ”Deras ställning hotas av obegränsade konfliktregler och
den obalans som finns mellan arbetsmarknadens parter.”
Det är, enligt Svenskt Näringsliv, för lätt för fackföreningar att
varsla om och tillgripa stridsåtgärder. Sverige har större
möjligheter till stridsåtgärder än vad som gäller i andra länder.
Tröga ventiler, som till exempel krav på proportionalitet, som finns
i andra länder, saknas i Sverige. I flera länder är sympatistrejker
förbjudna.
Svenskt Näringsliv vill ”värna kollektivavtalen” genom att
”modernisera spelreglerna”. Det innebär bland annat:
● Inför en proportionalitetsregel, dvs. en
konflikts omfattning och syfte ska stå i proportion till dess
konsekvenser och dess effekter för företagen och tredje man.
● Förbjud sympatiåtgärder, dvs. säkerställ
fredsplikten så att utomstående arbetsgivare inte tvingas in i
andras konflikter
● Inför möjlighet till tvångsskiljedom via
lag för att tvinga parterna till ansvarsfulla avtal
● Ge medlare ökade befogenheter att skjuta
upp/ställa in varslade stridsåtgärder
● Förbjud samhällsfarliga konflikter
● Förbjud organisation som saknar
kollektivavtal att vidta stridsåtgärder inom områden där det finns
gällande kollektivavtal
● Inför förbud för fackliga organisationer
att vidta stridsåtgärder mot företag där organisationen saknar
medlemmar.
Kort sagt, Svenskt Näringsliv vill bannlysa stridsåtgärder. Och i
den missionen är EU i allmänhet och EU-domstolen i synnerhet,
verksam redskap för storkapitalet.
Den nyliberala propagandabyrån Timbro, som kan sägas vara Svenskt
Näringslivs ideologiska spjutspets, är mycket tillfreds med
EU-domstolens avgörande i Vaxholmsfallet.
"Tack vare EG-domstolens utslag kan utländska företag konkurrera om
att erbjuda svenskarna bättre tjänster och arbetskraft, precis som
vi tjänar på att kunna köpa bättre och billigare varor från
omvärlden. I praktiken är denna möjlighet som domstolsutslaget
öppnar för viktigare för vårt framtida välstånd, än aldrig så stora
byråkratiska initiativ från Bryssel och politiska toppmöten",
förklarar Fredrik Segerfeldt, programansvarig på Timbro, med
bakgrund i SAF, Svenskt Näringsliv och den europeiska
näringslivsorganisationen Unice.
[Bakom Timbro står Stiftelsen Fritt Näringsliv som bildades 2003 av
Svenskt Näringsliv tillsammans med Näringslivets Fond. Syftet var
att skapa en hållfast bas för opinionsarbete för marknadsekonomi och
fri företagsamhet. Vid stiftelsebildandet sköt Svenskt Näringsliv
till 300 miljoner kronor och Näringslivets Fond hela sitt kapital om
cirka tjugo miljoner kronor. Tidigare var Timbro ett dotterbolag
till Näringslivet Fond.]
Nu har Svenskt Näringsliv fått det klargörande från EU-domstolen som
organisationen betalt för. Lavaldomen kommer att underlätta för
Svenskt Näringsliv att förverkliga sin antifackliga dagordning.
Domen innebär att de fackliga organisationernas ställning på
arbetsmarknaden kommer att försvagas samtidigt som högerpolitiken
och de marknadsliberala krafterna flyttar fram sina positioner. Inte
undra på att Urban Bäckström känner sig tillfredställd. Med biträde
av EU-domstolen jämnar Svenskt Näringsliv vägen för ett maktskifte
på den svenska arbetsmarknaden som ingen moderatledd regering knappt
vågat hoppas på.
Kanske är det så att Svenskt Näringslivs agerande bottnar i en
förhoppning om att någon gång i framtiden uppnå en arbetsmarknad med
totalt fri konkurrens där djungelns lag råder mellan enskilda
löntagare. I det perspektivet är man tydligen beredd att offra många
av sina egna medlemmar. Det är ju nämligen små och medelstora
delägarföretag i Svenskt Näringsliv som kommer att drabbas av den
låglönekonkurrens som Laval un Partneris framgång i EU-domstolen
banar väg för.
GÖSTA TORSTENSSON