2010-01-20

Dagens Nyheters ledarredaktion menar att Sveriges försvars- och säkerhetspolitik har förändrats i grunden. Det har inträffat ”ett historiskt skifte” och vilket medfört att ”alliansfriheten är illusorisk och bör överges”.

Vad är det som har hänt? Jo, EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, har trätt i kraft. Därmed har Sverige ”lovat att hjälpa andra EU-länder vid konfliktsituationer”. Lissabonfördraget slår i artikel 42 fast att medlemsländerna är ”skyldiga att ge […] stöd och bistånd med alla till buds stående medel” om någon av unionens medlemsländer skulle utsättas för väpnat angrepp.

Det är svårt att argumentera emot ledarredaktionens konstaterande. Problemet är bara att militariseringen av EU och avskaffandet av den svenska alliansfriheten strider mot förutsättningarna för det svenska medlemskapet i EU. Sverige ansökte om medlemskap i EU med förbehåll för neutralitetspolitiken och vid tiden för den svenska folkomröstningen försäkrades medborgarna från hela det EU-positiva etablissemanget att den traditionella svenska säkerhetspolitiken inte skulle påverkas av ett medlemskap i EU.

Och så har det låtit vid varje fördragsändring som har gjorts inom EU sedan Sverige blev medlem, Amsterdamfördraget, Nicefördraget och nu senast Lissabonfördraget. Det svenska EU-etablissemanget – från moderaterna till EU-positiva socialdemokrater – har försäkrat att den svenska alliansfriheten förblir opåverkad. EU-kritikernas varningar om motsatsen har arrogant viftats bort.

Men idag, när Lissabonfördraget med en ömsesidig försvarsförpliktelse av Nato-modell, efter mycket mörkande och myglande är på plats, då är det dags att låta de motsträviga medborgarna bli informerade om vad som avtalats över deras huvuden. ”Den enda rimliga slutsatsen är att Sverige bör överge alliansfriheten och ansöka om medlemskap i Nato”, skriver DN:s ledarredaktion.

Om man vill kalla det som skett för bedrägligt förfarande, eller något ännu fulare är en smaksak.
 

Eva-Britt Svensson (v)

http://www.evabrittsvensson.se/?p=223