2010-03-12

Varför ska vanliga skattebetalare tvingas att stå för notan efter en privat bankelits maniska äventyr i utlandet? Den frågan ställer In Defense, en gräsrotsrörelse som kämpar mot den så kallade Icesavelagen. En lag som kräver att islänningarna ska betala närmare 40 miljarder svenska kronor till en ränta som motsvarar vad landets hela sjukvårdssystem kostar på ett halvår.
- Vi islänningar har bränt oss. Vi har inget förtroende kvar för bankirer, myndigheter och politiker, säger Johannes Th. Skulason till Arbetaren.

Johannes Th. Skulason bor i Rejkavik och var med och bildade folkrörelsen In Defence under hösten 2008. Organisationen är politiskt oberoende och har drivit kampen mot att det isländska folket ska straffas för bankernas ansvarslösa agerande.

In Defence bildades efter att den brittiska regeringen, med socialdemokraten Gordon Brown i spetsen, bestämde sig för att använda en antiterroristlag för att frysa isländska tillgångar i utlandet. När Icesavefrågan blev aktuell bytte organisationen fokus och började kämpa mot avtalet. Deras ihärdiga arbete har fått stort stöd och organisationen har samlat människor från alla delar av Island.

Johannes Th. Skulason säger att islänningarna är arga för att ”ingen bankhöjdare” har ställts till svars och att det finns en ilska mot de politiker som inte gjorde någonting för att reglera den skenande marknaden. I augusti 2008 hade Islands privata banker lånat ut fem gånger så mycket pengar som landets BNP.

När finanskrisen slog till under hösten 2008 gick landets största banker omkull och togs över av den isländska staten. Staten gav de inhemska kunderna en bankgaranti som gjorde att de fick fortsatt tillgång till sina pengar. Men garantin gällde inte alla hundratusentals kunder i utlandet, framför allt Storbritannien och Nederländerna, som sparat pengar i internetbanken Icesave, som ägdes av den isländska storbanken Landsbanki. Storbritannien och Nederländerna ersatte sina sparare, men krävde samtidigt Island på 3,9 miljarder euro, närmare 40 miljarder svenska kronor.

Det var efter massiva protester där 60.000 personer, en fjärdedel av alla röstberättigade islänningar, skrev på ett upprop mot Icesaveavtalet som president Olafur Ragnar Grimsson vägrade att godkänna Icesavelagen vilket med automatik medförde att frågan skulle avgöras i en folkomröstning.

I folkomröstningen den 6 mars sade över 90 procent av väljarna nej till Icesaveavtalet med Storbritannien och Nederländerna.

- Jag är glad att det var en så övervägande majoritet som sa nej till avtalet. Men vi firade det inte som en seger utan känner oss mer lättade, säger Johannes Th. Skulason.

In Defense kräver villkor för betalningen till Nederländerna och Storbritannien som inte knäcker Islands ekonomi och välfärd. Den typen av villkor fanns i ett ursprungligt avtal som det isländska parlamentet, alltinget, godtog förra sommaren. Men Storbritannien och Nederländerna sade nej och i den nya lagen som antogs av det isländska parlamentet, alltinget, i slutet av december har dessa villkor tagits bort eller urlakats.

- Nu hoppas jag på att Nederländerna, Storbritannien och våra isländska förhandlare respekterar det isländska folkets vilja och att de sätter sig ned och gör om avtalet från början, säger Johannes Th. Skulason till Arbetaren.

In Defense upprörs också över att Sverige, ett nordiskt grannland, ställer sig på Nederländernas och Storbritanniens sida. Den svenska regeringen är beredd att låna pengar till Island, men har tillsammans med Internationella valutafonden (IMF) kopplat lånen till att Icesaveuppgörelsen står fast. In Defence anser att den svenska regeringen bör stödja Island och inte EU-länderna Nederländerna och Storbritannien.

För In Defense handlar Icesavelagen om Islands ekonomiska framtid.

- Jag har två barn. Går den här lagen igenom vet jag inte om jag kan bo kvar här. Vilken framtid får de då, säger David Blondal, en av grundarna, till Dagens Nyheter.

GÖSTA TORSTENSSON