2010-03-14

I veckan som gick demonstrerade åter igen miljontals greker mot den socialdemokratiska Pasok-regeringens politik för lönesänkningar, sänkta pensioner och omfattade besparingar i offentlig sektor för att som det sägs rädda Grekland från ekonomisk kollaps.

Krisen i Grekland blir ett allt större problem för euro- och EU-etablissemanget. Redan i februari antydde den nye EU-presidenten Herman van Rompuy och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barosso att EU på något sätt måste gripa in för att stödja Pasok-regeringen för att rädda euron om Pasokregeringen skulle få svårigheter att påtvinga den grekiska befolkningen omfattande budgetåtstramningar.

EU-etablissemanget och EU-kommissionen har nu blivit så oroade att enligt The Guardian 12 mars de 16 euroländerna den 15 mars kommer att offentliggöra ett omfattande ”räddningspaket” för Grekland i form av lån och lånegarantier på 25 miljarder euro. Detta är naturligtvis en känslig fråga, eftersom Lissabonfördragets artikel 125 .1 säger att ”en medlemsstat ska inte ansvara för att åta sig förpliktelser som har ingåtts av centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentlighetsrättsliga organ eller offentliga företag i en annan medlemsstat”.

För att inte bryta mot Lissabonfördraget presenteras räddningspaketet som ”samordnade bilaterala bidrag ”, som skall administreras av EU-kommissionen ! Hela konstruktionen har noggrant diskuterats inom eurogruppen för att undvika att den tyska författningsdomstolen vänder sig mot upplägget.

Samtidigt med detta räddningspaket för Grekland snabbehandlar EU-kommissionen ett tuffare regelverk för eurozonen, vilket det nya Lissabonfördraget medger, för att åstadkomma ett striktare system av budgetövervakning. Det är inte bara Grekland som har problem med ekonomin. I euroländerna Spanien, Italien, Irland och Portugal ökar arbetslösheten dramatiskt och ekonomin går på tomvarv.

Till The Guardian säger den finländske kommissionären för ekonomi och monetära frågor Olli Rehn det som Herman van Rompuy och José Manuel Barosso redan uttryckt d.v.s. ”det behövs en förstärkt ekonomisk överstatlig samordning inom EU”.

”Detta är den viktigaste läxan av vad som händer i Grekland”, säger Rehn, och han tillägger; ” Om Grekland faller, så faller vi alla. Detta kommer att leda till allvarlig och permanent skada för EU:s trovärdighet. Euron är inte bara en monetär konstruktion utan en politisk kärnverksamhet för EU (...) I denna mening står vi nu vid ett vägskäl”.

Sanningen är att euron alltmer visar sig vara en monetär papperstiger. Eller som den globale finansspekulatören och Bilderbergaren George Soros skriver i Financial Times 22 februari; ”Euron var en unik och ovanlig konstruktion vars livskraftighet nu testas. Konstruktionen är patenterat bristfällig. En fullt fungerande valuta kräver både en centralbank och ett finansdepartement (...)När ett finanssystem är på randen till kollaps kan centralbanken ställa upp med likviditet, men det är endast finansdepartementet som kan hantera problem med betalningsförmåga”.

EU har (ännu så länge) inget överstatligt finansdepartement. Därför försöker EU nu vända ut och in på artikel 125.1 för att krampaktigt rädda eurosystemet, och det har antytts att även icke euroländer skall delta i räddningsoperationerna.

Men oddsen för att med ”räddningspaket” häva krisen i Grekland och andra euroländer är osäkra. I Dagens Nyheter 10 mars skriver den gröne EU-federalisten och tidigare vice förbundskanslern Joschka Fischer; ”Ska vi rycka ut för de sydeuropeiska länderna eller ge upp och låta euron dö? Den frågan klargör vad hela krisen handlar om: det europeiska projektets framtid”.

Fischer vill naturligtvis ”rycka ut” och hänvisar till att Angela Merkel och Nicolas Sarkozy nu måste visa statsmannakraft. Men han noterar också att ”invånarna i de länder som blir tvungna att betala notan är inte förberedda på den verklighet som ligger framför dem, och det kommer att lägga bränsle på en mångårig ökning av euroskepticism”. Grekerna protesterar nu mot denna ”verklighet” genom att gå ut på gatorna.

Här i Sverige förs i stort sett ingen kritisk politisk diskussion om vad som nu händer med euron. Det verkar som det endast är finansminister Anders Borg som skall yttra sig, då för att försvara EU:s misslyckade ekonomiska stabilitetspolitik och Eurosystemet? Vilken enskild riksdagspolitiker har offentligt yttrat sig om krisen i Grekland? Stöder t.ex. den rödgröna alliansen Pasokregeringens EU-påtvingade åtstramningsprogram eller står den på fackföreningsrörelsen och folkets sida? Är det ett vallöfte att den borgerliga alliansen vill införa euron, nu när euron står på randen till kollaps?


Jan-Erik Gustafsson
Ordförande
Folkrörelsen Nej till EU