Euron på randen till kollaps?
2010-03-14
I veckan som gick demonstrerade åter igen miljontals greker mot den
socialdemokratiska Pasok-regeringens politik för lönesänkningar,
sänkta pensioner och omfattade besparingar i offentlig sektor för
att som det sägs rädda Grekland från ekonomisk kollaps.
Krisen i Grekland blir ett allt större problem för euro- och
EU-etablissemanget. Redan i februari antydde den nye EU-presidenten
Herman van Rompuy och EU-kommissionens ordförande José Manuel
Barosso att EU på något sätt måste gripa in för att stödja
Pasok-regeringen för att rädda euron om Pasokregeringen skulle få
svårigheter att påtvinga den grekiska befolkningen omfattande
budgetåtstramningar.
EU-etablissemanget och EU-kommissionen har nu blivit så oroade att
enligt The Guardian 12 mars de 16 euroländerna den 15 mars kommer
att offentliggöra ett omfattande ”räddningspaket” för Grekland i
form av lån och lånegarantier på 25 miljarder euro. Detta är
naturligtvis en känslig fråga, eftersom Lissabonfördragets artikel
125 .1 säger att ”en medlemsstat ska inte ansvara för att åta sig
förpliktelser som har ingåtts av centrala, regionala, lokala eller
andra myndigheter, andra offentlighetsrättsliga organ eller
offentliga företag i en annan medlemsstat”.
För att inte bryta mot Lissabonfördraget presenteras
räddningspaketet som ”samordnade bilaterala bidrag ”, som skall
administreras av EU-kommissionen ! Hela konstruktionen har noggrant
diskuterats inom eurogruppen för att undvika att den tyska
författningsdomstolen vänder sig mot upplägget.
Samtidigt med detta räddningspaket för Grekland snabbehandlar
EU-kommissionen ett tuffare regelverk för eurozonen, vilket det nya
Lissabonfördraget medger, för att åstadkomma ett striktare system av
budgetövervakning. Det är inte bara Grekland som har problem med
ekonomin. I euroländerna Spanien, Italien, Irland och Portugal ökar
arbetslösheten dramatiskt och ekonomin går på tomvarv.
Till The Guardian säger den finländske kommissionären för ekonomi
och monetära frågor Olli Rehn det som Herman van Rompuy och José
Manuel Barosso redan uttryckt d.v.s. ”det behövs en förstärkt
ekonomisk överstatlig samordning inom EU”.
”Detta är den viktigaste läxan av vad som händer i Grekland”, säger
Rehn, och han tillägger; ” Om Grekland faller, så faller vi alla.
Detta kommer att leda till allvarlig och permanent skada för EU:s
trovärdighet. Euron är inte bara en monetär konstruktion utan en
politisk kärnverksamhet för EU (...) I denna mening står vi nu vid
ett vägskäl”.
Sanningen är att euron alltmer visar sig vara en monetär
papperstiger. Eller som den globale finansspekulatören och
Bilderbergaren George Soros skriver i Financial Times 22 februari;
”Euron var en unik och ovanlig konstruktion vars livskraftighet nu
testas. Konstruktionen är patenterat bristfällig. En fullt
fungerande valuta kräver både en centralbank och ett
finansdepartement (...)När ett finanssystem är på randen till
kollaps kan centralbanken ställa upp med likviditet, men det är
endast finansdepartementet som kan hantera problem med
betalningsförmåga”.
EU har (ännu så länge) inget överstatligt finansdepartement. Därför
försöker EU nu vända ut och in på artikel 125.1 för att krampaktigt
rädda eurosystemet, och det har antytts att även icke euroländer
skall delta i räddningsoperationerna.
Men oddsen för att med ”räddningspaket” häva krisen i Grekland och
andra euroländer är osäkra. I Dagens Nyheter 10 mars skriver den
gröne EU-federalisten och tidigare vice förbundskanslern Joschka
Fischer; ”Ska vi rycka ut för de sydeuropeiska länderna eller ge upp
och låta euron dö? Den frågan klargör vad hela krisen handlar om:
det europeiska projektets framtid”.
Fischer vill naturligtvis ”rycka ut” och hänvisar till att Angela
Merkel och Nicolas Sarkozy nu måste visa statsmannakraft. Men han
noterar också att ”invånarna i de länder som blir tvungna att betala
notan är inte förberedda på den verklighet som ligger framför dem,
och det kommer att lägga bränsle på en mångårig ökning av
euroskepticism”. Grekerna protesterar nu mot denna ”verklighet”
genom att gå ut på gatorna.
Här i Sverige förs i stort sett ingen kritisk politisk diskussion om
vad som nu händer med euron. Det verkar som det endast är
finansminister Anders Borg som skall yttra sig, då för att försvara
EU:s misslyckade ekonomiska stabilitetspolitik och Eurosystemet?
Vilken enskild riksdagspolitiker har offentligt yttrat sig om krisen
i Grekland? Stöder t.ex. den rödgröna alliansen Pasokregeringens
EU-påtvingade åtstramningsprogram eller står den på
fackföreningsrörelsen och folkets sida? Är det ett vallöfte att den
borgerliga alliansen vill införa euron, nu när euron står på randen
till kollaps?
Jan-Erik Gustafsson
Ordförande
Folkrörelsen Nej till EU