2010-04-26

Folkrörelsen Nej till EU:s kongress i Borås 24-25 april 2010
Hälsningsanförande

Kongressledamöter, nordiska gäster och övriga deltagare

Jag hälsar er alla hjärtligt välkomna till Borås och Sjuhäradsbygden. Detta är särskilt roligt eftersom jag har växt upp vid den vackra sjön Tolken mellan Ulricehamn och Borås. Det är därför inte heller så konstigt att jag redan 1955 när jag började småskolan tog parti för en av bygdens stoltheter Elfsborg.

Men nu är det inte fotboll som jag skall säga några ord om utan om två omfattande och omskakande händelser som har inträffat under kongressperioden, och som visar på den allvarliga situation världens folk nu befinner sig i. De två händelserna är förstås den finansiella och ekonomisk kris och kaos som bröt ut med kollapsen av Lehman & Brothers i september 2008 och fiaskot i klimatförhandlingar i Köpenhamn i december förra året. Hur skall dessa värderas och vad betyder de i ett EU-perspektiv?

En av grundorsakerna till dagens kriser är att i det ekonomiska system vi nu lever i är att kapitalägarna istället för att investera i nyttig produktion, som har givit alltför liten utdelning, istället ägnar sig åt i en omfattning som aldrig skådats försöka tjäna pengar på finansiella transaktioner och spekulera i utökade skuldberg. För att senarelägga krisen övertalades ett stort antal vanliga amerikaner av banker att ta inteckningslån för bostäder s.k sub-primelån. De långivande bankerna sålde i sin tur dessa lån vidare till finansiella institut vars analytiker och spekulatörer bakade ihop inteckningslånen i sofistikerade paket för spekulation i ett tredje led. När folk på grund av dyrtiden fick allt större svårigheter att betala av sina lån sprack den stora lånebubblan, som inte hade någon förankring i den verkliga ekonomin. I den sammanflätade globala ekonomi drabbades banker, företag, kommuner och myndigeter som spekulerat av omfattande förluster. Aldrig tidigare har regeringar så lätt lyckats mobilisera triljoner dollar, miljarder euro och kronor i form av gåvor, lån och garantier för att banksystemet inte skulle uppnå en härdsmälta. Samtidigt som arbetslösheten mångdubblats inom den privata sektorn.

Hela denna finansialisering av ekonomi startade med upplösning av valutaregleringar och fri kapitalrörelser som är kärnpunkter i den nyliberal ekonomi som gynnats av politiker oavsett partifärg sedan 1980-talet. EU-projektet är en del av denna globala avreglering. Med Maastrichtfördraget överordnades de fyra friheterna (kapital, varor, tjänster och personer) all annan politik. Inom EU skall råda ”en fri och icke snedvriden konkurrens”. Med Lissabonfördraget har EU-politikerna mot folkviljan givit sig själva utökade instrument för att styra emot en alltmer odemokratisk ekonomisk och politisk union, Lissabonfördraget konstitutionaliserar den enda vägens ekonomiska politik; den nyliberala. I ingen annan författning än EU-fördragen är det inskrivit att det inte längre är möjligt att bedriva t.ex. en keynesiansk politik för att bekämpa den finansiella och ekonomiska krisen, som EU:s och medlemsstaternas ekonomiska politik aktivt har bidragit till.

Den nuvarande ekonomiska krisen är unik och allvarlig i så motto att alla OECD-länder samtidigt drabbats av kraftigt stigande budgetunderskott och ökande skuldberg. I USA, som är ursprunget till krisen, uppgår nu det internationella skuldsättningen till över 12 triljoner dollar, vilket snart är nästa 100 procent av BNP. Arbetslöshet är 17 procent när de som arbetar deltid och som har givit upp söka jobb räknas med. En stor del av den reala produktionen har utlokaliserats till billig arbetskraft i utvecklingsländerna, 50 procent av USAs budget går till att betala lån och detta kommer snart att vara 13 procent av BNP. USA befinner sig inte i en bättre situation än Grekland. En tidigare rådgivare till president Reagan uttalade sig i Wall Street Journal förra året om läget ”Vilken ekonomi? Det finns ingen ekonomi kvar som kan återupplivas. USAs industriproduktion har förlorats offshore och till en frihandelsideologi”. Det återstår inget annat än att trycka pengar, vilket kommer att ytterligare förvärra krisen och enligt vissa bedömare leda till kollaps av dollarsystemet. USA har blivit ett Titanic som håller på att sjunka, som en kommentator i Financial Times sade nyligen.

Situationen i EU och dess medlemsstater är likartad. De enorma statsstöden, s.k. bail-outs, skall nu enligt den nyliberala ekonomiska logiken representerad av EU:s pris- och stabilitetspakt betalas med omfattande nedskärningar och privatiseringar i offentlig sektor inklusive socialförsäkringssystemen och ökad EU-styrning. Det kapital som orsakat krisen skall i första hand hållas skadelös och gynnas medan vanligt folk sänds ut i arbetslöshet och får försämrad välfärd. Detta är en process som redan hunnit långt i länder som framförallt ingår i eurogruppen, som Grekland, Portugal, Spanien, Irland och de baltiska länderna, men inga medlemsstater tillåts bryta mot eller vågar opponera mot den nyliberala dogmen.

För att västvärldens dominans och hegemoni skall kunna upprätthållas knyts nu EU allt närmare USA i en transatlantisk sammanhållning både ekonomiskt och militärt, vilket kritiker beskriver som dumdristigt, eftersom p.g.a. USAs relativa svaghet så håller maktbalansen i världen på att förändras. BRIC-länder och andra utvecklingsländer är inte längre lika lydsamma till amerikanska invasioner, påtryckningar och krav. Kina har antytt att det inte längre är berett att hålla dollarn under armarna, och allt mer av handeln svänger nu över till en handel mellan utvecklingsländerna. I EU-parlamentet finns starka anhängare till en transatlantisk frihandelspolitik, bl.a. av kristdemokraten Elmar Brok.

Fiaskot vid klimatkonferensen i Köpenhamn är också ett uttryck för ett utvecklingsländernas ökade stryka. De var inte längre beredda att underordna sig OECD-ländernas diktat om ett helt nytt avtal på de rikas villkor. Utvecklingsländerna ville inte avhända sig det enda skyldighet till CO2-reduktion från de rika länderna som fanns inskrivit i Kyoto-avtalet, trots detta avtals otillräckliga åtgärder. Särskilt det svenska ordförandeskapet och den danska regeringen spelade ett smutsigt spel för att föra utvecklingsländerna bakom ljuset.

Man kan fråga sig om inte hela konferensen hade ett upplägg för att underordna utvecklingsländer, fackföreningar, aningslösa NGOs och s.k. ekosocialister under en global styrning s.k. ”governance” för att OECD-länderna skulle behålla sitt globala maktmonopol. Var inte det egentliga syftet att underordna vanligt folk och fackföreningar till det nya ekologiska imperativet, som säger att ”vi sitter alla i samma båt”, nu måste vi alla göra uppoffringar för att ta ”business as usual” ur krisen. Vanligt folk och fackföreningar skall i ökande grad acceptera lönesänkningar, försämrad arbetsrätt, privatiseringar, sämre välfärd och inte ta kamp om jobben. Ojämlikheten och löneskillnader kommer att fortsätta att öka.

Det är intressant att notera att EU-kommissionen i den nya Lissabonstrategin EU2020 lanserar en grön ekonomisk strategi för att få fart på ekonomi. T.o.m. kapitalägarna och deras EU-politiker vill nu beskriva sig som gröna. Men en sådan strategi får under inga villkor ändra på de rådande maktförhållandena både internationellt och nationellt. Samtidigt med att en grönare ekonomi lanseras skall pris- och stabilitetspakten och den social ojämlikheten upprätthållas till varje pris. Detta är en strategi som varken leder till en koldioxidreduktion eller till drägligare levnadsförhållanden. Man måste ifrågasätta om och det rådande ekonomiska systemet har någon lösning alls på den finansiella och klimat- och energikrisen.

Den finansiella och ekonomiska krisen och klimat- och energikrisen är bara olika uttryck för samma sak: en utökad rovdrift på arbetskraft och naturresurser till förmån för en liten del kapitalägare och deras toppolitiker. EU-systemet är genom Lissabonfördraget en konstitutionaliserad del i denna globala och nationella rovdrift, som också berövar den nationella demokratin utvecklingsmöjligheter och livskraft,

Kongressledamöter och övriga. Folkrörelsen Nej till EU har en viktig funktion. Det finns ingen annan folkrörelse som kritiskt granskar EU-systemet som vi. Den finansiella och ekonomiska krisen i EUs medlemsstater och klimatkrisen hantering visar på en euro och ett politiskt system i förfall, som bara kan upprätthållas med mera styrning och repressiva åtgärder. Vi har två viktiga och intressanta dagar framför oss. Om vi, våra barn och barnbarn vill leva i ett socialt uthålligt samhälle måste vi intensifiera kampen för att ta SVERIGE UT UR EU.

Välkomna till kongressen i Borås!

Jan-Erik Gustafsson