Ökad EU-integration på franska villkor
2010-05-15
EU-integrationen har en egen inre dynamik, där ett steg med
automatik leder fram till nästa steg. En självförstärkande process
mot fortsatt, successiv utbyggd och fördjupad integration, var sig
medlemsländerna vill det eller inte. EMU är ett typiskt exempel. De
ekonomiska nackdelarna med valutaunionen [gemensam valuta och
penningpolitik] kommer att tvinga fram en överstatlig finanspolitik
inom EU.
”EMU är en språngbräda till politisk integration snarare än ett
instrument för ekonomisk tillväxt”, förklarade Erik Hoffmeyer, under
trettio år chef för Danmarks Nationalbank, när Maastrichtfördraget
debatterades i början av 90-talet.
I spåren av Greklandskrisen har Frankrikes president Nicolas Sarkozy
efterlyst en ”ekonomisk regering” som samordnar euroländernas
ekonomiska politik.
I mitten av maj föreslog EU-kommissionen att euroländerna i
framtiden skickar in sina budgetutkast till Bryssel för
förhandsgranskning och klartecken centralt från EU, innan de läggs
fram för debatt och beslut i hemlandet.
Enligt lagförslaget ska även sanktioner införas mot de länder som
bryter mot maxgränsen för budgetunderskott på 3 procent av BNP, som
det är fastställt i EU:s så kallade stabilitetspakt. Möjligheten att
straffa länder som inte håller sig till siffrorna har visserligen
funnits i paktens ramverk sedan den inrättades, men hittills har
kommissionen inte vågat eller kunnat ta en dust med stora länder som
Frankrike, Tyskland och Italien, som konsekvent bryter mot reglerna.
Euroländer som inte lever upp till kraven ska i framtiden till
exempel kunna bli av med EU-pengar för infrastruktur och andra
utvecklingsprojekt.
Lagförslag från EU-kommissionen som väcker en politiskt hyperkänslig
debatt om var gränserna för ett lands självbestämmande går. Om
förslaget accepteras innebär det att man överför en enorm makt från
de nationella parlamenten till EU.
En finansminister kan bli tillsagd av byråkraterna i Bryssel att gå
hem och ändra sitt budgetförslag om det anses att han eller hon
tänker låna för mycket pengar, spara för lite eller inte visar
tillräcklig återhållsamhet med de offentliga utgifterna.
Euroländerna skulle sedan kunna rösta ned ett lands budget med en
kvalificerad majoritet – något som är tillåtet enligt EU:s regelbok,
men som ännu aldrig aktiverats.
Men trots att Nicolas Sarkozy har uttalat sig för en ”ekonomisk
regering” för euroländerna avvisar Frankrikes regering
EU-kommissionens förslag till budgetkontroll: ”Parlamentet förblir
suveränt när det gäller budgetarbete och finansiella beslut”, säger
regeringstalesmannen Luc Chatel.
EU-integrationen är inte bara en historia om nationalstaternas
underordning under överstatliga institutioner. Det är också i hög
grad en historia om maktkamp och instabila kompromisser mellan
regionala europeiska stormakter. Frankrikes statsledning har alltid
varit aktiv förespråkare för ökad makt till Bryssel - om det tjänar
franska intressen. Bevarandet av Frankrikes ställning som europeisk
stormakt utgör utgångspunkten för varje fransk EU-politik, oavsett
om det är de borgerliga eller socialisterna som sitter vid makten i
Paris.
GÖSTA TORSTENSSON
http://gostatorstensson.blogspot.com/2010/05/okad-eu-integration-pa-franska-villkor.html