2010-11-15
Socialdemokratin nådde sitt sämsta valresultat sedan 1914 och tappade stöd bland många viktiga väljargrupper, inte minst medlemmarna i LO. Moderaterna är nu nästan jämnstort med Socialdemokraterna. Högeralliansen fick förnyat förtroende trots en politik som på många områden varit direkt löntagarfientlig.

Socialdemokraterna har tillsatt en krisgrupp som ska analysera vad som gått fel och sedan dra konsekvenserna av det. Vad grupparbetet kommer att resultera i återstår att se. Risken är att det mest blir kosmetiska förändringar.

Men det är inte förpackningen - typ intetsägande valaffischer, undermålig marknadsföring eller inkompetenta företrädare - som varit huvudproblemet. Det är själva politiken.

Att  det är politiken som varit bristfällig och måste förändras erkänner i dag så gott som alla företrädare för socialdemokratin. Könsneutrala totaletter och butlers i tunnelbanan var inget vinnande koncept.

Men när det gäller i vilken riktning politiken ska förändras skiljer sig åsikterna diametralt mellan högern och vänstern inom arbetarrörelsen.

Thomas Östros, Mona Sahlins högra hand, har beskrivit skattepolitiken som ett problem, bland annat förslaget att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster. Östros har också öppnat för att partiet ska ompröva planerna på att återinföra förmögenhets- och fastighetsskatten.

Mona Sahlin håller med honom. En ny socialdemokratisk skatte- och näringspolitik måste enligt henne vara inriktad på att skapa nya jobb, nya företag och ökad tillväxt. Dessutom måste den leda till större social rörlighet.

Och den socialdemokratiska diskussionen har handlat för mycket om huruvida den utförs i privat eller offentlig regi. I stället vill Mona Sahlin att den nya s-politiken ska vara inriktad på medborgarnas rättigheter när de utnyttjar välfärden.

Mona Sahlin har meddelat att hon kommer att avgå vid en extrakongress i början av nästa år. I media spekuleras det om vem som kommer att ersätta henne som partiordförande. Nästan alla namn som nämns - till exempel Thomas Östros, Mikael Damberg och Margot Wallström - tillhör samma högergäng som Mona Sahlin. De är nästan mer moderater än moderaterna själva.

Partihögerns svar på socialdemokratins kris är mer högerpolitik. Det är lika intelligent som att ordinera arsenik till en döende patient.

För att Socialdemokraterna inte helt ska förlora sin position som samhällsförändrande kraft måste arbetarrörelsen politiska och fackliga grenar radikaliseras och förnya den politik som ska leda till att de gamla visionerna blir verklighet.

- Socialdemokratin har länge rört sig så pass mycket mot mitten att det blivit svårare för människor att mäta ut och urskilja det ideologiska avståndet till framför allt Moderaterna, säger Göran Greider, chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten.

- När August Palm frågade "vad vilja socialdemokraterna?" fanns ett tydligt svar, idag är det snarare en öppen fråga, säger Kajsa Borgnäs, tidigare ordförande i Socialdemokratiska Studentförbundet och en av dem som utsetts till Socialdemokraternas kriskommission.

Hon tycker att Socialdemokraterna i hög utsträckning säger en sak men gör en annan. Hur ska man till exempel försvara vinstdrivande friskolor i en arbetarklasspräglad ort?

- När människor såg att det inte skilde så mycket mellan blocken blev det en fråga om vilken ledare man hade störst förtroende för och då vann Reinfeldt, säger Kajsa Borgnäs.

Mycket av det som högerregeringen nu genomför, i snabbare takt och längre steg än tidigare, har påbörjats av socialdemokratiska regeringar. Det är dags att göra upp med tilltron till marknadslösningar, avregleringar och privatiseringar, och acceptansen av vinstintresset som drivkraft för välfärden om socialdemokratin ska kunna återta sin ställning som radikal samhällsförändrare.

Först och främst måste inställningen till EU revideras.

I EU:s fördrag (grundlag) slås det fast att unionen ska vara "en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens" och att unionen ska upprätta "en inre marknad" med fri rörlighet för familjen Wallenberg och andra kapitalägare och lönedumpande utländska byggföretag. Sverker Gustavsson, professor vid Uppsala universitet och tidigare socialdemokratisk statssekreterare, kallar det "grundlagsskyddad marknadsliberalism".

I EU:s grundlag slås det vidare fast att unionen ska upprätta "en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta" med huvudmålet "att upprätthålla prisstabilitet", dvs. att bekämpa inflationen medan arbetslösheten får bli vad den blir. EMU-reglerna innebär också att finanspolitiken hålls i strama nyliberala tyglar och att medlemsländerna tävlar med varandra i att skära ned offentliga utgifter och att sälja ut gemensamma tillgångar.

EU-medlemskapet låg som en våt filt över valrörelsen. Eftersom både högeralliansen och de rödgröna, framför allt Socialdemokraterna, accepterar medlemskapet i EU är manöverutrymmet synnerligen begränsat. Efter Lissabonfördraget styrs Sverige från Bryssel snarare än Stockholm.

Att förlora ett val efter fyra år med borgerlig regering, skyhög arbetslöshet och ökade klyftor är ett stor misslyckande. Med några få undantag har dessutom den långsiktiga trenden för Socialdemokraterna varit nedåtgående. Det är alltså inte några veckors valrörelse som behöver analyseras utan ett par decenniers politisk och organisatorisk kräftgång.

Det är knappast en tillfällighet att tillbakagången inträffat efter Sveriges inträde i EU 1995. I motsats till Danmark och Norge orsakade EU-frågan här visserligen ingen sönderslitande strid inom partiet, men medlemskapet i EU har underminerat socialdemokratins två grundpelare, dels den solidariska välfärds- och arbetsmarknadsmodellen, dels den alliansfria utrikes- och säkerhetspolitiken.

Socialdemokratins kris är dessutom en europeisk företeelse. Av EU:s 27 medlemsländer är det bara fyra som har socialdemokratiska regeringar - Spanien, Portugal, Grekland och Slovenien. Socialdemokraterna utmanas av en höger som närmat sig den politiska mitten. Samtidigt som socialdemokratin tvingas allt längre högerut på grund av EU:s fördragsfästa nyliberalism. Typ Grekland. Eller Portugal.

En omprövning av inställningen till det högerpolitiska, militaristiska och odemokratiska stormaktsprojektet EU är oundgänglig om arbetarrörelsen, för att citera Margareta Winberg, tidigare bland annat socialdemokratisk vice statsminister och arbetsmarknadsminister, ska kunna "bryta den nyliberala hegemoni som vi ser i världen i dag och som vi är en del av" och socialdemokratin kunna revanschera sig för det förödande valnederlaget den 19 september 2010.

I annat fall väntar fortsatt kräftgång.

GÖSTA TORSTENSSON
redaktör för Kritiska EU-fakta