2011-03-18

Upproret i Libyen har förvandlats till ett inbördeskrig. Samtidigt som Gaddafis styrkor använder sin militära överlägsenhet för att återta kontrollen över ett antal städer, kräver alltfler en utländsk militärintervention i landet.

I förra veckan röstade EU-parlamentet för en resolution som bland annat kräver ett flygförbud över Libyen. Resolutionen splittrade vänstergruppen i parlamentet, de flesta vänsterparlamentarikerna röstade emot. Ett av huvudargumenten mot resolutionen var att man inte vill att utländska makter blandar sig in i konflikten.

Dagen efter samlades EU:s stats- och regeringschefer till toppmöte i Bryssel. Frankrikes Nicolas Sarkozy och Storbritanniens David Cameron hade inför mötet lagt fram en lista med åtgärder för att öka trycket på Gaddafi. Där ingick att EU-toppmötet skulle uttala stöd för en fortsatt planering för ett eventuellt flygförbud över Libyen. Sarkozy har också förordat snabba militära attacker mot mål som är strategiskt viktiga för regimen.

Men något sådant stöd ingår inte i EU-ledarnas uttalande. I stället sägs att enskilda medlemsländer är redo att utreda olika aktioner, under förutsättning att de har laglig grund och har stöd i regionen.

EU:s utrikeschef Catherine Ashton varnade EU-länderna från att införa en flygförbudszon över Libyen, något som i praktiken innebär att Nato skulle behöva slå ut Gaddafis luftvärnsskydd och därmed i praktiken ge sig in i ett krig.

Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle ska ha sagt att ett flygförbud skulle innebära ett militärt ingripande och Tyskland vill inte vara inblandat i ett krig i Afrika.

EU-toppmötet ställde sig heller inte bakom Frankrikes beslut att erkänna den libyska oppositionens övergångsråd som landets legitima regering, något som också EU-parlamentet krävt.

- Jag tycker att det är galet av Frankrike att springa i förväg och säga "jag erkänner en övergångsregering", rakt upp i ansiktet på all vanlig diplomati, är inte en lösning för Libyen, sade Hollands premiärminister Mark Rutte i Bryssel.

Den tyska förbundskanslern var också missnöjd:
- Vi måste stå enade och sända ut ett enda budskap. Att söndra och härska nu vore till Gaddafis fördel, och det är precis det vi ska undvika, sade Angela Merkel.

I stället blev det en kompromiss där EU välkomnar övergångsrådet som en samtalspartner. EU-ledarna vill också ha ett gemensamt toppmöte med Arabförbundet och Afrikanska unionen så snart som möjligt, enligt toppmötets uttalande.

Det är uppenbart att stora taktiska motsättningar råder bland stormakterna om hur man ska hantera det pågående inbördeskriget i Libyen. Trots allt tal om en gemensam europeisk utrikespolitik är det i USA som de avgörande besluten fattas.

Washington backade upp Tyskland i en i nuläget mer återhållsam linje i frågan om en flygförbudszon, en linje som Carl Bildt stödde. USA:s försvarsminister Robert Gates som står mitt uppe i två koloniala ockupationskrig, Afghanistan och Irak. Men om och när USA väljer att agera i Libyen är det Washington som ska sätta dagordningen, inte Paris eller London.

Stora delar av den europeiska vänstern befarar att Libyen kan bli ett nytt Irak. Mallen för ett flygförbud skapades nämligen i Irak i början av 1990-talet, då USA, Storbritannien och Frankrike inrättade flygförbudszoner över norra och södra Irak. Flygförbudet skulle hindra Saddam Husseins regeringsstyrkor att kväsa lokala uppror mot regimen. I praktiken innebar detta att framför allt USA förde ett lågintensivt bombkrig mot Irak i över ett decennium.

Med erfarenheten från flygförbudszonen i Irak i minnet är Henrik Skrak, talesperson för svenska Irakkommittén och medlem i Folkrörelsen Nej till EU, kritisk mot att införa ett flygförbud i Libyen.

– Man borde fråga sig vad ett flygförbud egentligen innebär i praktiken, säger Henrik Skrak till tidningen Flamman.
– Det handlar ju inte bara om att stridsflygplan patrullerar i luften, utan ett flygförbud innebär till exempel att det libyska luftvärnet på marken behöver slåss ut. Det handlar alltså också om flygbombningar.

Henrik Skrak menar att den utländska interventionen i konflikten dessutom berövar upproret dess legitimitet.
– Det blir säkert vatten på Gaddafis propagandakvarn. Han försökte ju från första början framställa upprorsmännen som utländska agenter. Ett flygförbud skulle enligt mig riskera att spela honom i händerna.

Av liknande skäl har Arabförbundets medlemsstater hittills tvekat att stödja kraven på ett flygförbud. De arabiska länderna är inte särskilt intresserade av att ge USA eller EU en fribiljett för ytterligare ett militärt ingripande i Mellanöstern.

GÖSTA TORSTENSSON