2011-04-15

Lördagen 9 april röstade det isländska folket för andra gången i en folkomröstning nej till att betala skulderna för den havererade privata banken Landsbanki och dess internetbank Icesave som under den glada tiden lånade ut pengar till privatpersoner i Storbritannien och Nederländerna.

Nästan 60 procent röstade nej till ett avtal som skulle ha inneburit att de isländska skattebetalarna tvingats ta ansvar för de privata skulderna som uppskattats till ca 110 000 kr för var och en av 320 000 islänningarna. Valdeltagande var så högt som 75 procent.

Konflikten om Icesaves började efter Leman Brothers kollaps hösten 2008, då hela det isländska banksystemet gick i graven. Efter kraschen har ingen kunnat peka på ett bärande juridiskt argument varför skattebetalarna skulle tvingas betala en privat banks skulder.

Redan från början vägrade de brittiska och nederländska regeringarna att pröva konflikten juridiskt, och de krävde att en lösning skulle tas fram i politiska förhandlingar. I förhandlingar använde de två regeringar maktspråk och hotade upprepade gånger att isolera Island från de finansiella marknaderna, hindra landet från att få utländska lån samt stoppa isländska regeringens ansökan att bli medlem i EU – vilket en majoritet av befolkningen ändå är emot.

Den brittiska regeringen använde sig t.o.m. av en anti-terroristlagstiftning mot isländska intressen i Storbritannien inklusive den isländska staten, vilket utan tvekan skadade den isländska ekonomin.

Det isländska folket har hela tiden velat att konflikten skall behandlas i domstol, och så ser det ut att bli nu. Många juridiska experter har hävdat att Island har stora chanser att vinna den juridiska vägen. Om Island vinner domstolsprocessen kommer de två regeringarna inte få en enda cent från de isländska skattebetalarna. De kommer däremot få pengar när den kraschade Landsbanki’s tillgångar utomlands kommer att säljas framöver, kanske t.o.m. så mycket att det överstiger vad som stipuleras skall sättas av som en garanti i ett EU-direktiv.

Om Island å andra sidan skulle förlora juridiskt, så betyder det att inte bara Island utan alla medlemsländer på EU:s inre marknad blir ansvariga för garantier åt sina privata banker, både hemma och i filialer inom det Europeiska ekonomiska området, och således använda sig av skattebetalarnas pengar om det blir nödvändigt. Detta är förståss en politiskt känslig konsekvens.

Dessutom i en domstolsprocess kommer Storbritannien, Nederländerna och EU antagligen tvingas offentliggöra ett betydande antal känsliga officiella dokument som rör konflikten och några av deras ekonomiska beslut. En långdragen process kommer heller inte öka förtroendet för bankerna hos investerare och allmänhet.

De nederländske finansministern Jan Kees de Jager har efter omröstning upprepat att Nederländerna hotar med att blockera ett eventuellt EU-inträde, såvida Island inte betalar de privata skulderna. Men EU:s utvidgningskommissionär Stefan Fule och kommissionären för den inre marknaden Michel Barnier sade att islänningars röst inte kommer att påverka medlemsförhandlingarna. Konflikten mellan Island och Storbritannien och Nederländerna anses vara en bilateral fråga.

Som alltid finns realpolitik antagligen i bakgrunden. För EU är Island en viktig nation för landet har tillgång till den Arktiska regionen med dess energiresurser och transportvägar. EU- parlamentet och EU- kommissionen har under de senaste åren tagit fram en EU-Arktis strategi, men som block har EU inga landområden som gränsar till den viktiga arktiska regionen.

Jan-Erik Gustafsson