Grekland måste frigöra sig från EU:s valutaunion
2011-07-23
Vid Euroländernas toppmöte i Bryssel i veckan tog de 17 stats- och
regeringscheferna en rad beslut för att hantera den pågående
eurokrisen.
Grekland får ett nytt ”stödpaket” på 109 miljarder euro från EU:s så
kallade räddningsfond och Internationella valutafonden (IMF). I
utbyte kräver EU och IMF fortsatta åtstramningar, nedskärningar och
privatiseringar.
Euroländerna förbättrar lånevillkoren för krisländerna Grekland,
Irland och Portugal, och lovar att stödja krisländerna ända tills de
kan låna på finansmarknaderna igen.
EU:s räddningsfond (EFSF) får utökade befogenheter. Kan köpa
statsobligationer på finansmarknaden, rekapitalisera banker och
agera förebyggande på marknaden för att hålla nere räntorna för
euroländer.
- Det här är liktydigt med att skapa Europas valutafond, sade
Frankrikes president Nicolas Sarkozy.
Euroländernas krishanteringsförmåga ska dessutom stärkas
ytterligare. Beslut om detta kommer att fattas i oktober.
Från eurotoppmötet rapporteras det också att bankerna har gått med
på att skriva ned sina fordringar på Grekland med 10-20 procent
genom att sänkta räntor eller nedskrivna värden.
Grekland kommer nästa år att ha en statsskuld på 150 procent av BNP,
även frånräknat de privata långivarnas eftergifter, enligt IMF:s
beräkningar. I slutsatserna från toppmötet finns det dessutom bara
förhoppningar i skrivningarna och flera analytiker påpekar att
nedskrivningarna är otillräckliga.
- Det är alldeles för lite och man kommer inte kunna undvika större
nedskrivningar framöver, säger Lars Calmfors, professor i
internationell ekonomi vid Stockholms universitet, till dagens
Nyheter. Han menar att vad man nu gör är att skyffla över Greklands
kostnader på skattebetalarna i de andra euroländerna.
- Det riskerar att reta upp folkopinionen i länder som Tyskland och
Finland och bli ett större hot än grekiska betalningsinställningar.
Besluten på eurotoppmötet innebär inte att faran är över. Kraven på
åtstramningar i Grekland är hårda och det finns fortfarande en chans
(eller risk med maktelitens ögon sett) att de blir politiskt
omöjliga att genomföra om folkets protester blir för starka.
Dessutom kvarstår de andra krisländernas problem. Efter Grekland
ligger Irland värst till med en statsskuld som uppgår till 120
procent av BNP. Italien har liknande skuldsiffror medan Spanien och
Portugal ligger något lägre men i riskzonen.
Förvärras situationen i Italien och Spanien utgör det hot mot euron
långt större än hittillsvarande kriser. Italiens ekonomi, som är
eurozonens tredje största, är tre gånger så stor som Grekland,
Irlands och Portugals ihop. Spaniens ekonomi är eurozonens fjärde
största.
Eurokrisen beror i grund och botten inte på odugliga politiker eller
ansvarslösa marknadsaktörer utan på att EU:s valutaunion är
skrivbordskonstruktion. De ekonomiska skillnaderna mellan de 17
EU-länder som ingår är i verkligheten för stora och fundamentala för
att valutaunionen med en överstatlig valuta och centralbank
(penningpolitik) ska kunna fungera. Någon har sagt att valutaunionen
är som om en termostat i Frankfurt ska reglera inomhustemperaturen
från norr Finland till södra Grekland.
Lösningen för krisländerna, som alla befinner sig i valutaunionens
utkanter, är att frigöra sig från euron till förmån för nationella
valutor. Det vore ett gigantiskt politiskt nederlag för den
politiska och ekonomiska makteliten, men enligt Lars Calmfors skulle
en sådan utveckling kunna hjälpa Grekland att komma på fötter.
- Om man återinförde den egna valutan skulle man snabbt kunna
devalvera dess värde. Nu måste man istället sänka folks löner vilket
tar tid och möter stort motstånd, säger han till Dagens Nyheter.
GÖSTA TORSTENSSON