2011-08-24

På mötet i Paris i förra veckan enades Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy om att föreslå en ”ekonomisk regering” för eurozonen, att en övre skuldgräns skrivs in i ländernas författningar och att en skatt införs på finanstransaktioner.

Ledarna för de två största EU-länderna kom överens om tre konkreta förslag till de övriga 15 länderna som har euron som valuta.

* Euroländerna ska bilda en ”ekonomisk regering” som sammanträder minst två gånger per år. Syftet är enligt Merkel att öka pressen på att euroländerna att ”sköta sina ekonomier”. Medlemmarna ska komma från kretsen av EU:s stats- och regeringschefer och ordföranden ska väljas på två och ett halvt år. EU:s president Herman van Rompuy föreslogs som dess första regeringschef.

* Euroländerna ska skriva in en övre skuldgräns på 60 procent av BNP i sina respektive författningar (grundlagar). Tyskland har redan gjort det. Sarkozy lovade att Frankrike ska följa efter.

* En skatt på finanstransaktioner ska införas. Förslaget är inte nytt. EU-kommissionen lade redan i början av juni fram ett förslag där skattesatsen på allt från aktier till obligationer och derivat skulle kunna bli mellan 0,01 och 0,5 procent. Totalt räknade kommissionen med att skatten skulle dra in runt 40 miljarder euro per år. (För EU-kommissionen handlar förslaget främst om att hitta nya inkomster till EU.)

Tyskland och Frankrike är dessutom beslutna att gå i spetsen för en koordinerad finanspolitik. I ett första steg skapas en enhetlig bolagsskatt i eurozonens två största ekonomier från och med 2013. (Tillsammans svarar de båda länderna för mer än hälften av eurozonens sammanlagda BNP.)

Både Merkel och Sarkozy avvisade så kallade eurobonds, gemensamma statsobligationer som garanteras av samtliga medlemsstater.

- Hur ska vi förklara för våra väljare att andra länder skuldsätter sig och att vi står för notan, undrade Sarkozy på en gemensam presskonferens efter mötet.

Sarkozy deklarerade att han och Merkel är eniga om att euroobligationer kan införas ”en dag”, men att det först krävs en utveckling mot en politisk union.

Det bilaterala toppmötet mellan Tyskland och Frankrike visar med naken tydlighet var den egentliga makten i EU finns. Det är Merkel och Sarkozy som dikterar villkoren för de andra stats- och regeringscheferna. Och deras lösning på eurokrisen är att EU steg för steg utvecklas mot en finanspolitisk union med en överstatlig nyliberal ekonomisk politik som alltmer stryper de nationella demokratierna.


GÖSTA TORSTENSSON