2012-01-24

Söndagen den 29 januari ska euroländerna vid ett EU-toppmöte i Bryssel försöka enas om en finanspakt, vars upphovsmän är Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy.

Det pågår för närvarande intensiva samtal i Bryssel om den kommande Merkozypaktens utformning. Förhandlingarna sker bakom lyckta dörrar och därför är det svårt att veta hur diskussionerna går.

Merkozypakten medför en institutionaliserad nyliberal politik, till exempel innehåller den en regel om att ett lands budgetunderskott inte får överskrida 0,5 procent av BNP. I praktiken handlar det om att acceptera kraftiga nedskärningar i välfärden, försämringar för löntagarna och uppluckringar av de fackliga rättigheterna.

Men dessa efterfrågesänkande åtgärder bromsar den ekonomiska tillväxten, ökar arbetslösheten, minskar skatteintäkterna och ökar de offentliga utgifterna. Effekten blir att budgetunderskottet förvärras ytterligare. Vilket med Merkozypakten tvingar fram än mer åtstramningar som än mer stryper köpkraften. Denna onda cirkel kan endast brytas med en helt annan ekonomisk politik än den som EU:s Lissabonfördrag bygger på och som cementeras med Merkozypakten.

Merkozypakten innebär också ett tvång för länder som har euron som valuta att överge sitt demokratiska självbestämmande över finanspolitiken (offentliga utgifter och skatter) och acceptera en hårdare styrning på EU-nivå. Bryssel intar en slags överförmyndarroll. Euroländer som inte inför reglerna kan dras inför EU:s domstol.

Demokratin reduceras i de deltagande länderna och själva inrättandet av systemet sker så långt från väljarna som över huvud taget är möjligt. Inom fem år ska pakten upphöjas till EU-lag. Ett av syftena (precis som valutaunionen som sådan) är att tvinga ihop euroänderna till en centraliserad och odemokratisk överstat, ett slags Europas Förenta Stater.

GÖSTA TORSTENSSON

 

Se utkast här (eng) pdf