2012-02-20

På en presskonferens slog partisekreterare Carin Jämtin fast: ”Vi vill inte förbjuda vinster i välfärden. Det är omöjligt att göra det.” Men politik är att vilja, såsom Olof Palme formulerade saken på den tiden socialdemokraterna fortfarande var socialdemokrater. En majoritet i riksdagen kan besluta om en lag om att privata företag inom skola, omsorg och vård inte får statsbidrag eller några andra bidrag från den offentliga sektorn. Riv upp lagen om valfrihet och ersätt den men en uppdaterad Lex Pysslingen.

I stället vill Carin Jämtin göra det möjligt för kommuner och landsting att välja om till exempel äldreomsorgen ska utföras av stiftelser, ideella föreningar eller kooperativ. Detta ska ske genom förändringar i lagen om offentlig upphandling och lagen om valfrihet. Det blir betydligt knepigare eftersom det kräver ändringar av EU-rätten.

Men den EU-rätt som ligger till grund för lagen om offentlig upphandling gör det möjligt för stat, kommun och landsting att fortsätta bedriva verksamheterna i egen regi, det är först om de svenska myndigheterna bestämmer sig för att upphandla verksamheten som EU-reglerna sätter gränser för handlingsfriheten. I princip är det den anbudsgivare som lägger det lägsta anbudet som vinner. Man får till exempel inte ställa krav på kollektivavtal. Man kan heller inte rikta upphandlingen till sådana behjärtansvärda organisationer som Carin Jämtin föreslår, utan det ska vara fritt fram för privata vårdföretag från hela EU-marknaden att lägga anbud.

Det förefaller betydligt enklare att få till stånd en rödgrön regering som börjar ta tillbaka de privatiserade verksamheterna till offentlig regi, än att försöka förändra EU:s marknadsliberala regelverk för offentlig upphandling. Med Lissabonfördraget kommer Sverige i princip att få 1,8 procent av rösterna i det lagstiftande ministerrådet och 20 av 751 ledamöter i det medlagstiftande EU-parlamentet.

GÖSTA TORSTENSSON