2012-04-11

Socialdemokraternas nye partiledare Stefan Löfven var i samband med folkomröstningen 2003 ordförande för den EMU-entusiastiska kampanjorganisationen Fackliga röster för Europa.

I en intervju med Tidningen Vision (eller SKTF-tidningen den hette då) påstod Stefan Löfven den 1 september 2003 att det är kapitalmarknaden som styr i Sverige och fick frågan om vi inte är lika mycket i händerna på marknaden om vi går med i EMU?

”Nej. Då kan inte marknaden straffa oss utan måste ge sig på hela Europa, vilket förstås är mycket svårare”, svarade Stefan Löfven.

Idag vet vi att Stefan Löfven hade fel (medvetet eller av okunskap). Samtidigt som Sverige varit bland de länder i EU som klarat den ekonomiska krisen bäst (på gott och ont) har länder som Grekland, Portugal, Irland, Italien och Spanien straffats av de av EU frigjorda finansmarknadskrafterna (fri rörlighet för kapital är en av EU:s grundprinciper) med skyhöga räntor på sina statsobligationer.

Detta har tvingat EU att frångå de fundamentalistiskt nyliberala ekonomisk-politiska principer som finns stadfästa i EU:s grundlag (Lissabonfördraget) och skapa så kallade krisfonder som till lägre räntor än vad finansmarknaden kräver lånar ut pengar till de av eurokrisen värst drabbade medlemsländerna.

Och dessa så kallade nödlån är förenade med ett ekonomiskt-politiskt förmyndarskap från Bryssel samt ”ekonomiska anpassningsprogram” som bland annat innebär att den offentliga sektorn ska skäras ned och privatiseras, att löner, pensioner och ersättningar till sjuka och arbetslösa ska försämras, att arbetsmarknaderna ska avregleras så att det ska bli lättare att avskeda de anställda och upphäva kollektivavtal. Och så vidare. Mot detta protesterar Europafacket och fackföreningsrörelsen i de utsatta länderna genomför generalstrejker och demonstrationer. Men från Socialdemokraterna och IF Metall, Stefan Löfvens gamla revir, hörs inte ett knyst.

GÖSTA TORSTENSSON