2012-05-07

Socialdemokraten Francois Hollande vann den andra omgången av det franska presidentvalet den 6 maj. Den främsta förklaringen till valsegern är ett djupt och utbrett missnöje med Frankrikes avgående president, Nicolas Sarkozy.

Under valrörelsen har Francois Hollande gjort utspel om att riva upp den så kallade Merkozypakten, dvs. euroländernas nya finanspakt om skärpta budgetkrav. ”Socialistpartiets presidentkandidat har därmed fått många väljare att tro att han kommer att driva en helt annan europolitik. I praktiken skulle skillnaden inte bli så stor”, konstaterar Dagens Nyheters ledarredaktion (22 april 2012).

Historien går igen. Våren 1997 utlyste Frankrikes president Jacques Chirac ett nyval i hopp om en stärkt konservativ majoritet. Det blev fiasko, vänstern vann en storseger och socialisterna bildade regering med kommunisterna och de gröna.

I valrörelsen lovade socialisternas ledare Lionel Jospin att riva upp EU:s stabilitetspaket som förevigar Maastrichtfördragets så kallade konvergenskriterier om maximalt tre procent av BNP i budgetunderskott och 60 procent av BNP i statsskuld. Chiracs gaullistparti försökte hänga på med liknande utspel.

Efter valet hotade den nye premiärministern Lionel Jospin att stoppa införandet av euron tills de fick igenom sina krav. Men när det avgörande toppmötesdagen kom i Amsterdam i juni 1997 backade Jospin eftersom Tysklands finansminister Theo Waigel var orubblig. Tidtabellen för euron ändrades inte och stabilitetspakten stod fast. För att rädda ansiktet på den franska regeringen döptes pakten om till stabilitets- och tillväxtpakten och ett ”sysselsättningstoppmöte” utlovades under hösten.

Francois Hollande försöker ny göra om samma trick. (1997 var han partisekreterare och i praktiken vice regeringschef under Lionel Jospin.) Hollande säger sig inte acceptera den rådande uppfattningen bland EU:s makthavare att mer åtstramningar är lösningen på EU:s problem. I stället vill han, enligt Aftonbladets ledarredaktion, ”driva en mer traditionell vänsterpolitik för jobb och tillväxt med stimulanspolitik och arbeten i offentliga sektorn”.

Men under valrörelsen har Hollande blivit allt mjäkigare. En del av förklaringen kan sökas i att dagens tyska statsledning, med förbundskansler Angela Merkel och finansminister Wolfgang Schäuble i spetsen, är lika oresonlig som sin föregångare. Hollande har redan tonat ned att finanspakten ska rivas upp och talar nu om huruvida den måste kompletteras med ”tillväxtpolitik”.

Tyska Süddeutsche Zeitung har tagit del av samtalsprotokoll som visar hur Hollandes medarbetare försökt lugna de oroliga tyskarna. Hollandes krav på att omförhandla finanspakten ska inte tas så bokstavligt. Han är beredd på pragmatiska lösningar och vill kombinera åtstramningarna med satsningar på tillväxt.

Francois Hollandes första utlandsresa går till Berlin och Angela Merkel. Redan vid EU-toppmötet i slutet av juni ska en ny och bättre pakt klubbas, uttalade Hollande efter valsegern. Två dagar före det franska presidentvalet uttalade EU-presidenten Herman van Rompoy att han har kallat till ett informellt EU-toppmöte i månadsskiftet maj-juni.

- Det är ett förberedande möte. På agendan står tillväxt och jobb, sade Herman Van Rompuy och betonade att möte är informellt och inte ska ta några beslut.

Samma dag uttalade Mario Draghi, chefen för den Europeiska centralbanken (ECB), att ”det finns ingen motsättning mellan finanspakt och en tillväxtpakt. Men tillväxtåtgärderna är olika för olika länder”. (Dagens Industri 4 maj 2012)

Det är möjligt att finanspakten, som alltså formellt heter ”Fördrag om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen”, kommer att ges ett ännu krångligare namn utan att man ändrar en mening i själva fördragstexten.

I Tyskland har man skjutit upp förbundsdagens godkännande av finanspakten till efter det franska presidentvalet. Men Wolfgang Schäuble hävdade den 24 april att Frankrike kommer att vara en ”pålitlig partner” till Tyskland.

- Europa är på väg att återfå marknadens förtroende och finanspakten kommer att ratificeras, sade den tyske finansministern enligt nyhetsbyrån Direkt.

Och den tyska förbundskanslern, Angela Merkel, har redan satt ned foten och gett ett tydligt nej till dem, inklusive den franske presidenten, som vill omförhandla euroländernas finanspakt.

”Den är inte förhandlingsbar”, sade Angela Merkel, rapporterar tyska tidningen Die Welt och syftar på euroländernas finanspakt som 25 av EU:s 27 medlemsländer valt att gå med i.

Dagens Nyheters ledarredaktion skriver dagen efter det franska presidentvalet att det inte är "troligt att Hollande menar allvar med sitt krav på omförhandling av finanspakten. Mer sannolikt är att han nöjer sig med att lägga till ett mer harmlöst protokoll om betydelsen av tillväxt". (Dagens Nyheter 7 maj 2012)

Det kommer nog att pratas mycket om ”tillväxtpakt” den närmaste tiden. EU-ledarna är inte helt döva och blinda. De stora demonstrationerna och andra protestaktioner mot åtstramningspolitiken runt om i Europa påverkar även dem. Och den ekonomiska verkligheten visar att den ensidiga satsningen på budgetåtstramningar inte fungerar.

GÖSTA TORSTENSSON