nejtilleu_logga  Folkrörelsen Nej till EU 

Det nya fransk-tyska maktparet träffades i Berlin

2012-05-16

Francois Hollande har övertagit presidentmakten i Frankrike. I sitt installationstal lovade han att ”öppna en ny väg för Europa”, genom sitt förslag till en pakt som ”binder samman tillväxt och sanering av statsfinanserna”. Hollande upprepade sina vallöften om stora europeiska infrastrukturprojekt, och uppmanande till ”solidaritet”.

Strax efter att Hollande svurit presidenteden tog han flyget till Berlin för att träffa förbundskansler Angela Merkel. Det nya fransk-tyska maktparet började arbetet att hitta en kompromiss om EU:s ekonomiska politik.

”Frankrike och Tyskland måste arbeta tillsammans, men jag tror inte att vi ännu tänker likadant i alla frågor”, sade Hollande inför mötet.

På deras första presskonferens nämnde Merkel och Hollande euron, Grekland och tillväxt och samsynen tycktes större kring de två förra än det senare – även om Merkel spelade ner olikheterna i synen på tillväxt.

”I offentligheten framställs skillnaderna som större än vad som faktiskt är fallet. Vi hade samsyn ibland och kanske hade vi en och annan avvikande åsikt, men det kan ju också vara berikande”, sade Merkel på presskonferensen.

Hon påpekade också att just ordet tillväxt finns med i den finanspakt som nu ska godkännas i 25 av 27 EU-länder under året. En pakt som Hollande har sagt att han vill omförhandla. Det stod han fast vid under sitt Berlinbesök.

”Jag sa det i valkampanjen och som president säger jag det igen. Jag vill förhandla om det som lagts fast för att jag vill tillfoga en tillväxtdimension”, sade Francois Hollande till den församlade pressen.

Historien kommer förmodligen att gå i repris. Våren 1997 utlyste Frankrikes president Jacques Chirac ett nyval i hopp om en stärkt konservativ majoritet. Det blev fiasko, vänstern vann en storseger och socialisterna bildade regering med kommunisterna och de gröna.

I valrörelsen lovade socialisternas ledare Lionel Jospin att riva upp EU:s stabilitetspaket som förevigar Maastrichtfördragets så kallade konvergenskriterier om maximalt tre procent av BNP i budgetunderskott och 60 procent av BNP i statsskuld.

Efter valet hotade den nye premiärministern Lionel Jospin att stoppa införandet av euron tills de fick igenom sina krav. Men när det avgörande toppmötesdagen kom i Amsterdam i juni 1997 backade Jospin eftersom Tysklands finansminister Theo Waigel var orubblig. Tidtabellen för euron ändrades inte och stabilitetspakten stod fast. För att rädda ansiktet på den franska regeringen döptes pakten om till stabilitets- och tillväxtpakten och ett ”sysselsättningstoppmöte” utlovades under hösten.

Francois Hollande försöker nu göra om samma trick. (1997 var han partisekreterare och i praktiken vice regeringschef under Lionel Jospin.) Hollande säger sig inte acceptera den rådande uppfattningen bland EU:s makthavare att mer åtstramningar är lösningen på EU:s problem. Men under valrörelsen blev han allt mesigare. En del av förklaringen kan sökas i att dagens tyska statsledning, med förbundskansler Angela Merkel och finansminister Wolfgang Schäuble i spetsen, är lika oresonlig som sin föregångare. Hollande har redan tonat ned att finanspakten ska rivas upp och talar nu om huruvida den måste kompletteras med ”tillväxtpolitik”.

Tyska Süddeutsche Zeitung hara tagit del av samtalsprotokoll som visar hur Hollandes medarbetare försökt lugna de oroliga tyskarna. Hollandes krav på att omförhandla finanspakten ska inte tas så bokstavligt. Han är beredd på pragmatiska lösningar och vill kombinera åtstramningarna med satsningar på tillväxt.

Det är möjligt att finanspakten, som alltså formellt heter ”Fördrag om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen”, kommer att ges ett ännu krångligare namn utan att man ändrar en mening i själva fördragstexten.

GÖSTA TORSTENSSON