Socialistregimen i Frankrike sade ja till euroländernas finanspakt och fortsatt åtstramning
2012-10-15
Samma vecka som Angela Merkel skyddades av ett massivt polisuppbåd
vid sitt besök i Aten, euroländernas finansministrar tillsammans med
Europeiska centralbankens chef Mario Draghi och IMF-chefen Christine
Lagarde samlades i Luxemburg och officiellt sjösatte EU:s
”räddnings-fond” ESM, den norska Nobelkommittén delade ut
fredspriset till EU, godkände den franska nationalförsamlingen 9
oktober euroländernas finanspakt (även kallad Merkozypakten), som
legaliserar åtstramningspolitiken i Frankrike.
Det franska presidentvalet och valet till nationalförsamling i våras
var i allt väsentligt ett missnöjesval mot Sarkozyregimens
åtstramningspolitik. Nu röstade den nya ”vänstermajoriteten” med
kraftigt understöd av Sarkozypartiet UMP för att fortsätta
stålbadspolitiken. Av national-församlingens 568 ledamöter röstade
547 och 21 avstod. 477 röstade för finanspakten och 70 emot. Av
”vänsterregeringens” partier röstade 282 för, vilket är 8 röster
fler än för den absoluta majoritet som krävdes. Endast 17 från
socialistpartiet röstade emot, vilket var lika många som från UMP.
Vänsterfrontens 10 ledamöter med Jean Luc Mélenchon och tre
allierade röstade emot liksom 13 ledamöter från ekologisterna.
Omröstningen ägde rum bara någon vecka efter det 100 000-tusentals
medborgare protesterat på Paris gator, och mer än 70 000
namnunderskrifter samlats in mot pakten. Ironi och skadeglädje var
framträdande bland UMP-ledamöterna, när socialistregeringen
Hollande-Ayrault nu driver UMP:s politik. ”Inom UMP-gruppen döljer
vi inte att vi ratificerar finanspakten, den som Nicolas Sarkozy har
förhandlat fram och skrivit under i Frankrikes namn 9 mars 2012”
säger UMP-ledamoten Christian Jacob, och han tillägger ”Vi hjälper
er Herr premiärminister (…) Verkligheten är helt krasst att
republikens president och er regeringen har accepterat en politik
och ett fördrag utan att ha ändrat ett enda kommatecken”. En annan
UMP-ledamot erbjuder regeringen nya tjänster; ”Om ni vill gå ännu
längre (med åstramningspolitiken min anm.), kommer vi att hjälpa
er(…), vi står vid er sida”, sade Jean Leonetti.
Socialistregeringens fullständiga kapitulation inför den s.k.
marknaden blir uppenbar när den biträdande europaministern Bernard
Cazeneuve säger. ”Vi accepterar politiken med budgetdisciplin, som
också är en del av vårt engagemang. Vi är fullt på det klara med att
skulden är alltför stor(…) och vi har bekräftat vår vilja att
återupprätta budgetdisciplinen, vilket är det vi nu gör”. Så av bara
farten godkände nationalförsamlingen den 11 oktober den ”gyllene
regeln”, som definierar finanspaktens åtstramningskrav (bl.a. får
det strukturella offentliga underskottet inte överstiga 0,5 procent)
med 490 röster för och 34 emot. Denna gång röstade ingen
socialistledamot eller ekologist emot, men vänsterfrontens ledamöter
var emot.
I namn av målet att minska de offentliga budgetunderskotten till 3
procent av BNP 2013 och sedan 0 procent 2017 har socialistregeringen
lagt fram en budget för 2013 som innebär 10 miljarder euro
nedskärning i ministerierna, uppsägning av 14 000 personer i staten
och allmänna inrättningar, frysta löner för statsanställda och
frysta transfereringar till kommuner och departement. Dessutom
försämringar i socialförsäkrings-systemen, angrepp på arbetsrätten
och privatisering av offentliga tjänster på alla nivåer mm. Alla
dessa åtgärder vidtas för att ”med nödvändighet sänka
arbetskraftskostnaden”, när det istället är kapitalet som kostar.
Miljarder och åter miljarder har mer eller mindre gratis förts över
till bankerna av ECB, vilket svällt upp staternas skulder och
budget-underskotten. Räntekostnaderna är redan den största
budgetposten i Frankrike.
Vem vågar påstå i Frankrike och i övriga EU-länder att dessa
omedelbara åtstramningsåtgärder är vad som normalt uppfattas av
befolkningarna som demokrati? Att organiserat bekämpa EU:s
tvångspolitik som drivs i namn av den offentliga skulden och nu
euroländernas finanspakt , och som raserar välfärdssystemen över
hela EU, är det viktigaste steget för att återerövra demokratin och
folkens suveränitet. I Frankrike förs kampen vidare i de breda
kommittéer ute i landet som växte fram emot finanspakten.
Jan-Erik Gustafsson