2012-12-11

 

På SvD Opinion 3/12 -12 pläderar Ola Pettersson, chefsekonom LO och Torbjörn Hållö, LO-ekonomen för EU:s bankunion. Artikeln är skrämmande naiv, men konsekvent med tanke på att LO centralt stödde medlemskapet i EU 1994 och EMU (eurointrädet) 2003. Om några dagar är vi inne på 10:e året efter folkomröstningen, och Euroland befinner sig i djup kris. Om detta låtsas inte de strutsliknande ekonomerna på LO. I stället kör de huvudet djupare i sanden, och där tycks de skåda ljuset.

Jag har i tidigare inlägg behandlat EU och dess problematik på debattsidan www.jinge.se  (EU och dess vånda 15/9, Vad är egentligen EU 20/10 och Bankunion inom EU på gång 8/12). Kompletterande material finns på denna hemsida.

LO-ekonomerna skriver på fullt allvar att Sverige, i form av finansministern, skall fokusera på att skapa en tryggare europeisk banksektor och den bör snabbt komma på plats. Det skall vara en fullskalig europeisk bankunion där medlemsstaternas finansinspektioner får vara kvar, men bli reducerade till ”ECB:s verktyg”. Ytterligare steg skall tas framöver, såsom insättningsgaranti och räddningsfonder för banker. Det senare – i form av förslag att ändra artikel 136 i Lissabonfördraget  - kommer Sveriges Riksdag att rösta om redan i januari-februari 2013.

Inom denna bankunion ”har Sverige all anledning att söka den trygghet” som behövs. Har du, bäste läsare, hört detta argument förut? 2003 gick Stefan Löfven och borgerliga företrädare ut och förklarade att kronan var en ”skvalpvaluta” och vi borde söka nödhamn i den trygga euron. Denna katastrofala bedömning har euroförespråkarna aldrig tagit avstånd från. Man låtsas helt enkelt att man aldrig sagt det. Då var det euron som var den säkra tryggheten, nu är det Eurolands bankunion.

Det finns ett fullt ut schizofrent drag inom europeiskt borgerlig och socialdemokratiskt politik vad gäller bedömningen av EU. Bägge dessa politiska strömningar har arbetat aktivt med att avskaffa kontrollen över bankerna (avreglering). Nu skriver LO-ekonomerna att kontrollen är ”svagt och dåligt reglerad”. Ja, tacka f-n för det när den avskaffades unisont av dessa två politiska strömningar. Och i en av dessa strömningar är LO-ekonomerna förankrade.

LO-ekonomerna för fram två bra förslag om att bankerna skall betala särskilda avgifter och att de skall delas upp. I det senare fallet vill LO-ekonomerna återgå till den ordning som rådde tidigare, när finansmarknaden var reglerad. Dock undviker man att tala om återgång. Det låter ju inte så bra, utan antyder att man möjligen kan ha haft totalt fel tidigare.

LO-ekonomerna skall spänna Sverige bakom (eller sida vid sida till) Euroland och ECB. Detta skall tydligen ske utan att Lissabonfördraget, med de gamla Maastrichtreglerna ändras. Detta är ju fullständigt illusoriskt, och advokatyren gränsar till bluff och bedrägeri. Skall det regelverk som bidragit till finansmarknadens avreglering nu användas för återreglering?

Tanken att EU är en slags styrhytt, där en tillfälligt (s)-strömning kan gå in och ta över spakarna, för att styra mot, och neutralisera, Maastricht-villkoren representerar politisk  galenskap. Den fördragsfästa, nyliberala ordningen är EU:s och Eurolands grundval. Finanskapitalets starka fram, utförsäljning av offentligt ägd egendom, privatiseringar, avregleringar och krav på att fiska vinster ur den skattefinansierade välfärdssektorn är integrerade delar i den ekonomiska ordning som stavas Maastricht.

LO-ekonomernas politiska utspel är allvarligt. Jag är övertygad att det står några bakom dem. Är det LO:s och (s):s två ordföranden? I så fall är läget mycket allvarligt.

 

Ulf Karlström
Styrelseledamot i Folkrörelsen Nej till EU