Skarp borgerlig kritik mot EU
2013-01-29
Kritiken mot EU breder ut sig i det borgerliga lägret, åtminstone i
deras massmedia.
Dagens Nyheters Gunnar Örn skriver [24 januari] i en kommentar till
Storbritanniens premiärminister David Camerons linjetal om EU att
”Europas allt överskuggande problem är att 17 av 27 medlemsländer
sitter fastlåsta i en dyfunktionell och felkonstruerad valutaunion.”
[…] ”Hårda ord? Knappast. Euroländernas ledare medger själva att
dagens EMU inte är någon ’verklig’ eller ’genuin’ ekonomisk och
monetär union.” […]
”Det räcker inte med en överstatlig centralbank. Inte heller med en
underkapitaliserad krisfond. Mest akut för tillfället är att skapa
en överstatlig finansinspektion, en överstatlig bankakut och en
överstatlig insättarförsäkring – de tre viktigaste komponenterna i
en framtida europeisk bankunion.” […] ”I förlängningen kräver en
gemensam valuta också en gemensam budget, överstatlig
beskattningsrätt och en långtgående centralisering av den ekonomiska
politiken i stort. För att en sådan centralisering ska ha
demokratisk legitimitet måste valutaunionen så småningom förvandlas
till en federal förbundsstat i stil med USA eller Schweiz”,
konstaterar Gunnar Örn.
Svenska Dagbladets Andreas Cervenka skriver i en krönika i SvD
Näringsliv [27 januari]under rubriken ”Det verkliga hotet” att ”I
Europa har de styrande under hela krisen inte tvekat om att tänja på
lagar för att rädda euron. Det senaste exemplet är bankunionen, en
långtgående förändring som till och med EU-kommissionens juridiske
rådgivare i höstas ansåg var olaglig.”
Cervenka fortsätter: ”EU är i snabb takt på väg mot en federal stat
där länder förväntas släppa ifrån sig en stor del av sin
suveränitet, en process där det samtidigt tycks vara noga med att så
litet som möjligt ska underställas direkt folklig bedömning. Varför?
Något tillspetsat: därför att det skulle oroa marknaden. Det är ju
bara när börserna rasar och räntorna stiger som den riktiga
krismedvetenheten infinner sig i Bryssel. En hotande finansiell
härdsmälta är samtidigt ett bekvämt argument för att driva igenom
omvälvande beslut på nolltid.
Taktiken fungerar, marknaden är åter på bra humör. Men denna till
arrogans gränsande beslutsamhet kan på sikt visa sig mycket dyrbar.
I Sydeuropas krisländer upplever människor att framtiden avgörs av
EU-diktat formulerade långt över deras huvuden medan tyskar och
nordbor känner sig tvingade att betala för andra misstag.
Storbritanniens utspel om att folkomrösta om EU kan bara vara början
på motreaktionen.”
Nu återstår det att se om den EU-kritik som tar allt mer plats i de
borgerliga tidningarnas spalter också kommer att ge avtryck bland de
borgerliga partierna och deras företrädare. Den borgerliga
alliansens småpartier, Centerpartiet och Kristdemokraterna, som båda
riskerar att trilla ur riksdagen vid nästa val är i akut behov av
profilfrågor för att motivera sin fortsatta existens.
Men i det nya Centerparti som nu håller på att formas under ledning
av nyliberalen Annie Lööf, går utvecklingen snarast i motsatt
riktning. I det idéprogram, förvisso omstritt, som partiet ska anta
på en ”framtidsstämma” i slutet av mars, tar man ställning för ett
närmast federalt organiserat EU även om man föreslår en skrivning om
att ”Centerpartiet ser mycket kritiskt på den utveckling som innebär
att centralmakten i Bryssel utökas på bekostnad av EU-medborgarnas
självbestämmande”. Man talar alltså om ”EU-medborgarnas”
självbestämmande, inte medlemsländernas självbestämmande, vilket
ligger helt i linje med de Timbropräglade centerpartisternas strävan
om minsta möjliga stat och största möjliga individuella frihet. (Om
Centerpartiets medlemmar, utanför den styrande Stureplansfalangen,
vill vara med och omvandla vårt land från ett välfärdsland till en
marknadsplats är tills vidare en obesvarad fråga.)
Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund överraskade på partiets
kommun- och landstingsdagar i januari med att säga att
Kristdemokraterna ibland stått för en EU-optimism som blundat för
problemen. Han kritiserade planerna på en gemensam finanspolitik och
på att låta EU få rätt att ta ut egna skatter. Och han gjorde helt
om i eurofrågan: "För min del blir slutsatsen att ett svenskt
deltagande i euron är bortom meningsfull diskussion för överskådlig
framtid."
Expressens ledarredaktion kommenterar (28 januari) Göran Hägglunds
helomvändning i eurofrågan (2009 krävde han en ny folkomröstning för
att Sverige skulle anslutas till euron) och kritiken mot den ökande
överstatligheten i EU med att ”Ett köttben till vilsna EU-kritiker
kan ge partiet en viktig fördel i jakten på den allmänborgerliga
moderaten”.
GÖSTA TORSTENSSON