Thatcher vann slaget om Europa
2013-04-09
Marknaden måste råda, oinskränkt. De klenaste måste slås ut, om de
är företag eller människor spelar ingen roll. Marknaden får inte
störas av statliga ingripanden eller välfärd. Arbetare måste ta de
löner som erbjuds, annars blir de utan jobb. Välfärdens gränser ska
pressas tillbaka och det privata ägandet premieras.
Fackföreningsrörelsen ska krossas och arbetsmarknaden avregleras.
Det låter som ett diktat från den så kallade trojkan, dvs.
EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella
valutafonden till regeringarna i de krisdrabbade euroländerna i
södra Europa. Men det är en sammanfattning av Margaret Thatchers
regeringsdeklaration 1979. Den 8 april dog Thatcher. Det finns ingen
anledning att sörja eller glädjas (hennes liv fick ett eländigt
slut).
Under tre mandatperioder var hon Storbritanniens premiärminister.
När hon senare fick frågan om vilken hennes största bedrift var
svarade Thatcher: Tony Blair.
Tony Blair och New Labour blev förvaltaren av hennes politiska arv.
Liksom våra dagars europeiska socialdemokrati och - ironiskt nog -
de styrande i den europeiska union som Thatcher agerade som
kärringen mot strömmen i under sin premiärministertid.
Den politik hon gjorde till sin, med avregleringar, privatiseringar
och inflationsbekämpning i centrum, har blivit europeisk
standardpolitik för politiker från vänster till höger. Ta till
exempel Socialdemokraternas debatt om vinster i välfärden. Så långt
som att avreglera och privatisera sjukvården gick inte ens den
brittiska järnladyn.
Thatcher är död, nyliberalismen lever.
GÖSTA TORSTENSSON