2013-04-23

I USA finns den Nationella fonden för demokrati (National Endowment of Democracy, NED). Den sattes upp av Roland Reagan efter att CIA’s roll att finansiera ansträngningar för att avsätta för USA obekväma regimer avslöjats för allmänheten. NED tog över uppgiften, under täckmanteln att förespråka demokrati, att finansiera oppositionella grupper för s.k. regimförändring ”för att göra helt öppet vad CIA hemligt hade ägnat sig åt under flera decennier”, som New York Times uttryckte det.

Nu vill inte EU vara sämre. Nyligen i januari har EU satt upp sin Europeiska fond för demokrati (European Endowment for Democracy, EED) efter att Europeiska rådet tillstyrkt initiativet i juni 2012. Syftet sägs vara ”att fostra och uppmuntra djup och uthållig demokrati i övergångsländer och i samhällen som kämpar för demokrati”. Till en början skall fokus, men inte det enda, vara på EU:s grannländer. EED föreslogs under det polska ordförandeskapet i februari 2011 under påverkan av den s.k. arabiska våren och efter det att Alexander Lukasjenko återvalts som president i Vitryssland.

EED är formellt enligt sina stadgar en självständig privat fond som etablerats under belgisk lag. Den har en styrelse med en representant från varje EU-land. En verkställighetskommitté och ett litet sekretariat tar hand om de dagliga frågorna.

Sexton länder faller under EU:s grannlandspolitik: Algeriet, Armenien, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Moldavien, Marocko, de ockuperade Palestinska territorierna (oPt), Syrien, Tunisien. Ukraina och Vitryssland. EU:s utrikespolitiske chef har sagt att EU i första hand vill rikta in sig på Ukraina. Moldavien, Georgien, Marocko förutom Vitryssland. Noterbart är att EU hittills inte ansett det värt att stödja någon demokrati- och eller frihetsrörelse i Palestina. EU föredrar att beskriva det palestinska folkets kamp för självständighet och nationell demokrati som ett problem om ”konfliktlösning” med Israel, landet som mot all internationell rätt ockuperar palestinska territorier.

Den polske diplomaten Jerzy Pomianowski har utsett till EED:s förste chef. Han hade under 1980-talet nära samröre med NED. Pomianowski har förklarat varför EED behövs: ”Namnet är inte en slump. Vi såg vad den Nationella fonden för demokrati gjorde i Centraleuropa före och efter kommunismens fall. Exemplet NED, graden av flexibilitet och dess resultat…var fullständigt positivt och en succé. För att NED har varit så framgångsrikt har ofta frågan ställts om Europa behöver en liknande institution. Den behövs.”

Till en början motsatte sig Tyskland EED och menade att EED var slöseri med resurser, då Tyskland redan genom sina partier har liknande fonder verksamma för att ”gynna demokrati”, som verkar bl.a. i Vitryssland och Ukraina. Detta groll löstes genom att Elmar Brok (CDU) blev ordförande för styrelsen och att Alexander Lambsdorff (FDP) ingår i verkställighetskommittén.

Även EU-kommissionen har haft invändningar att EED dubblerar redan existerande organisationer som det Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (European Instrument for Democracy and Human Rights), som har en budget på 1 104 miljarder för perioden 2007-2013.

Enligt stadgarna får EED sina medel vid sidan av EU:s formella budget. Frivilliga bidrag från medlemsländerna är den viktigaste inkomstkällan. Fonden är också öppen för pengar från privata donatorer och från EU. EU-kommissionen har bidragit med 6 miljoner euro under fyra år. Polen och Sverige har yrkat på ytterligare 8-10 miljoner euro för ”projekt”.

Efter demokratins seger över fascismen i andra världskriget fastställdes doktrinen att stater är suveräna inom sina gränser och att dessa gränser skall respekteras. Principen om nationell självständighet blev hörnsten i den internationella rätten och principen är också den centrala i FN-stadgan. NED och EED bryter flagrant mot denna princip i en förändrad världsordning under FN:s hägn som har regimförändring ”för demokrati” på programmet och som backas upp av USA och EU.

Jan-Erik Gustafsson