EU kräver fortsatta åtstramningar
2013-05-01
När krisen i Europa når nya
bottennivåer blir debatten om botemedlen allt härskare. Europeiska
centralbanken, ECB, förordarfortsatt åtstramning medan
Internationella valutafonden, IMF, vill släppa på tyglarna.
Nyligen höjde IMF-höjdaren David Lipton rösten för att överge
åtstramningspolitiken och en ensidig inriktning på
skuldneddragningar
”Det finns en risk för att Europa drabbas av stagnation vilket
skulle få svåra följder för hushållen, företag och bankerna. För att
undvika en sådan utveckling måste förutsättningarna för tillväxt
stärkas. Förmodligen krävs ytterligare okonventionella åtgärder”,
sade Lipton på en konferens i London.
Argumentationen får mothugg från ECB-håll.
”Att försena finansiell konsolidering är inte rätt väg att gå. Det
innebär än högre skuldsättning, vilket skulle bli mycket kostsamt
för euroområdet”, sade direktionsledamoten Jörg Asmussen.
ECB, liksom EU-kommissionen, kräver fortsätta åtstramningar, trots
att åtstramningarna har blivit en ond cirkel av sjunkande tillväxt
och stigande arbetslöshet. Förklaringen är att EU:s regler,
Lissabonfördraget, stryper efterfrågan eftersom ECB:s huvudmål är
”prisstabilitet, dvs. låg inflation, och EU-kommissionens
utgångspunkt när den utformar förslag om riktlinjer för den
ekonomiska politiken är att ”Medlemsstaterna ska undvika alltför
stora underskott i den offentliga sektorns finanser” (artikel
126.1). I ett protokoll som fogats till Lissabonfördraget definieras
att budgetunderskottet får vara högst 3 procent av BNP och att den
offentliga sektorns skuld får vara högst 60 procent av BNP. Och i
den så kallade finanspakt som trädde i kraft vid årsskiftet har
euroländerna kommit överens om att (det strukturella)
budgetunderskott får vara högst
0,5 procent.
De av eurokrisen drabbade länderna i södra Europa har enligt EU:s
regler alltför stora budgetunderskott och statsskulder, och tvingas
av den så kallade trojkan, EU-kommissionen, ECB och IMF, att vidta
åtgärder som nedskärningar av den offentliga sektorn och
privatiseringar av offentlig egendom, avreglering av arbetsmarknaden
och försämrade villkor för arbetskraften och de fackliga
organisationerna, sämre ersättningar till de arbetslösa och
pensionärerna, och så vidare.
Ett exempel: Den spanska regeringen presenterade nyligen ett nytt
”reformpaket” för att ”blidka EU och få mer tid för att minska
budgetunderskottet”, rapporterar Dagens Industri [27 april]. DI:s
reporter skriver att ”reformpaketet har lett till våldsamma
protester utanför det spanska parlamentet i Madrid där demonstranter
drabbade samman med kravallpolis”. Bland annat ska en höjning av
pensionsåldern påskyndas och tillfälliga skattehöjningar förlängas i
ytterligare ett år. Samtidigt sänker Spanien prognosen för
BNP-tillväxten från minus 0,5 procent till minus 1,3 procent.
Arbetslösheten beräknas öka till 27,1 procent och prognosen för
budgetunderskottet i år justeras upp till 6,3 procent av BNP.
EU:s regler är som att försöka släcka en eld med bensin.
GÖSTA TORSTENSSON