2014-04-30

De stora politiska partierna  försöker framställa valet till EU-parlamentet den 25 maj som ett val mellan ett rött eller blått EU. Det är falskt. Bara i ett fåtal omröstningar i parlamentet står det konservativa blocket klart mot det socialdemokratiska. Inga av dessa har haft någon större principiell betydelse. I de flesta fall är de rena åsiktsyttranden, utan betydelse för lagstiftningen. Enigheten är förkrossande. I fler än 9 av 10 slutomröstningar är konservativa, kristdemokratiska, liberala och socialdemokratiska ledamöter i stort sett överens!

I EU-parlamentet är kraven på större makt åt EU i allmänhet och åt EU-parlamentet i synnerhet, en överideologi som oftast är starkare än motsättningarna mellan de stora politiska grupperna.

I debatten hävdas det att valet till EU-parlamentet är viktigare än ett riksdagsval eftersom flertalet av de beslut riksdagen fattar redan är beslutade i Bryssel. Det är skevt. EU-parlamentet har i takt med att EU utvecklats i riktning mot en centraliserad överstat, fått större inflytande. Men fortfarande är EU-parlamentet inte vad man normalt menar med ett parlament, eftersom det saknar förslagsrätt och beskattningsrätt och enbart har en begränsad möjlighet att påverka lagstiftningen. Parlamentet har vetorätt i allt fler frågor, men det är fortfarande ministerrådet (medlemsstaterna) som fattar alla formella beslut.

EU-parlamentet är i allt väsentligt enbart en demokratisk fasad för det odemokratiska EU-systemet.

I parlamentsvalet finns det två sätt att visa sitt EU-motstånd.
Bojkotta EU. Eller rösta på en EU-kritiker. Du väljer.

Sveriges möjlighet att påverka EU är försvinnande små. 20 platser eller 2,66 procent av de 750 platserna i EU-parlamentet. De sex största länderna (Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Spanien och Polen) kommer att fullständigt dominera parlamentet och har tillsamman 421 platser. De flesta beslut i EU-parlamentet fattas med enkel majoritet, vilket motsvarar 376 ledamöter. EU:s inflytande i Sverige är desto större. Mer än 80 procent av alla nationella lagar stiftas nu i Bryssel. Och beslutens innehåll är starkt reglerade av EU:s fördrag. Det är som att skriva in moderaternas partiprogram i den svenska grundlagen. EU:s grundlag, Lissabonfördraget, ger EU makten att driva Trojkans (Europeiska centralbanken, EU-kommissionen och Internationella valutafonden) förödande åtstramningspolitik och det militariserar alltmer EU.

EU:s utveckling är  enkelriktad. Genom bankunionen centraliseras makten ännu mera till Bryssel och Luxemburg. De nationella parlamenten marginaliseras. Demokratin, folkstyret, sätts ur spel. Vaxholmsmålet har visat att det är EU:s domstol som i sista hand bestämmer över svensk arbetsrätt och svenska kollektivavtal. Och en sak kan vi vara säkra på. Har vi en gång överlåtit mer makt till EU så är det oerhört svårt att ta tillbaka den.

Sverige ut ur EU. Det är den enda möjligheten att återupprätta, demokratin, alliansfriheten och den svenska samhällsmodellen.

Gösta Torstensson