2014-04-30

I höst är det tio år sedan fackförbundet Byggnads blockerade ett lettiskt byggföretag vid ett skolbygge i Vaxholm. Syftet var att teckna ett svenskt kollektivavtal och därmed förhindra lönedumpning på den svenska arbetsmarknaden. Byggnads konfliktåtgärd hade stöd i svensk lagstiftning, den så kallade Lex Britannia.

Men via en EU-dom 2007 ändrades spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden. Lex Laval som trädde i kraft 2010 innebär att fackförbunden inte kan kräva kollektivavtal eller ta till stridsåtgärder mot företag från andra EU-länder som uppfyller vissa minimikrav för lön och övriga anställningsvillkor. Lavaldomen innebär ett grundskott mot den svenska arbetsmarknadsmodellen.

I höst är det också tjugo år sedan den svenska folkomröstningen om EU. Ja-sidan påstod att vi hade fått undantag för den svenska kollektivavtalsmodellen, inklusive Lex Britannia. Vi på nej-sidan hävdade att det inte fanns något sådant undantag i det svenska medlemskapsavtalet.

Lavaldomen och den efterföljande Lex Laval bevisar att ja-sidan ljög inför folkomröstningen. Det fanns inget undantag såsom de påstod i den propagandaflod som från socialdemokrater till moderatersköljde över de svenska väljarna.

Jag vågar påstå att denna lögn var en av de frågor som avgjorde folkomröstningen till EU-anhängarnas fördel. Hade svenska folket i allmänhet och medlemmarna i fackföreningsrörelsen i synnerhet, vetat vad vi i dag vet om EU-medlemskapets antifackliga konsekvenser, hade det blivit en nej-majoritet i folkomröstningen.

Jag har skrivit en ny bok om Lavaldomen och dess politiska efterspel i Sverige och i EU. Den heter ”EU:s femte frihet – från fackliga organisationer”.

Boken kostar 100 kr (plus porto) kan beställas via gosta.torstensson@nejtilleu.se.

Passa samtidigt på att beställa ”Europeiska unionens grundlagar efter Lissabonfördraget”. Den enda utgåva som finns av Lissabonfördraget på svenska. Även den kostar 100 kr (plus porto).

 

GÖSTA TORSTENSSON