”Vänstersväng i EU-valet påverkar inte EU:s marknadsinriktning”
2014-05-08
Publicerad DN 2014-05-07
REPLIK. Att hävda att ett nytt vänsterdominerat
EU-parlament och en ny EU-kommission skulle kunna ändra
den grundläggande marknadsliberala inriktningen på
EU-samarbetet saknar verklighetsförankring, skriver Nej
till, EU:s ordförande Jan-Erik Gustafsson.
På
DN Debatt den 7 maj hävdar socialdemokraterna Mikael
Damberg och Marita Ulvskog att med ett nyvalt
EU-parlament och en ny kommission finns en reell
möjlighet till förändring, och de argumenterar mot
”högerpartiernas” misslyckande i EU.
Under sista halvan av 1990-talet var det några år med
ovanliga styrkeförhållanden i parlamentet. 11 av 15
regeringar var dominerade av socialdemokraterna. Bara i
två länder – Spanien och Irland – satt rena
högerregeringar vid makten. Socialdemokratiska
regeringar hade tillräckligt med röster så att de hade
kvalificerad majoritet i rådet, EU:s viktigaste
beslutsinstans. Också i EU-kommissionen var det ett
stort inslag av socialdemokrater, och efter valet 1994
var socialdemokraterna den största gruppen i
EU-parlamentet. Kunde socialdemokraterna gemensamt
äntligen bevisa att de kunde göra något i EU som de var
för sig inte kunde få till?
Det sägs ogärna: Det socialdemokratiska övertaget satte
inga spår efter sig i EU-politiken. Från
storhetsperioden 1996–2002 är det inte möjligt att se
den minsta antydan till att socialdemokraterna styrde –
eller tog sikte på att styra – EU i en ny riktning. Det
var socialdemokraterna som styrde då regeringscheferna
blev överens om Amsterdamfördraget (juni 1997) och
Nicefördraget (juni 2000), fördrag som förde vidare
marknadsliberalismen som blev grundlagt genom
regelverket för den inre marknaden 1986.
Varför gjordes så lite för att vrida EU åt vänster under
perioden? Många socialdemokratiska partier var i sin
praktiska politik till förväxling lika sina borgerliga
konkurrenter. Tony Blair, Gerhard Schröder och Felipe
Gonzalez befäste i sina länder det
liberaliseringsprojekt som rullat fram över EU i snart
30 år. EU:s grundläggande marknadsfriheter är
grundlagsfästa i EU-fördragen eller EU:s konstitution.
Den kan bara ändras om alla de 28 länderna är eniga om
det.
Det ligger inbyggt i EU-logiken att varken regeringar
eller väljare skall kunna ändra sig utifrån de
erfarenheter man får av en sådan utstakad
liberalisering. EU-systemets inbyggda tröghet kan också
förklara att det inte skedde några viktiga förändringar
under åren med socialdemokratisk majoritet i rådet. Det
fanns inte någon motsvarande vänstermajoritet i
parlamentet och kommissionen. I EU är det bara
kommissionen som har rätt att lägga fram lagförslag, och
EU-domstolen har politisk makt som står över alla
nationella domstolar och lagstiftning. EU-domstolen
dömer utifrån EU-fördragen som slår fast att
marknadsliberalismen är den grundläggande
styrningsprincipen för samhällsutvecklingen.
EU-domstolen tolkar alltmer EU-fördragen så att den har
som sin huvuduppgift att säkra att EU drivs i
marknadsliberal riktning.
Skall man kunna förändra EU åt vänster måste det vara en
vänstermajoritet i rådet, kommissionen och parlamentet
samtidigt, och majoriteten måste vara tillräckligt länge
för att kunna ändra fördragen så att EU-domstolen inte
blockerar beslut som tas. Alla fördragsändringar kräver
att samtliga regeringar är eniga. En enda stridbar
högerregering kan stoppa allt, i vart fall om regeringen
kommer från ett stort EU-land.
Att montera ned den inre marknaden är inte gjort i en
handvändning. Ett direktiv kan bara ändras om det finns
en kvalificerad majoritet i rådet (cirka tre fjärdedels
majoritet) och enkel majoritet i parlamentet. Men om en
ändring kan uppfattas som att ändra i marknadsfriheterna
kommer någon (en företagskoncern, en
branschorganisation, en regering) att ta saken till
EU-domstolen och påstå att förändringen strider emot de
grundläggande friheterna i EU-fördragen. Chansen är
överväldigande att EU-domstolen ger den klagande rätt.
Allt detta måste socialdemokraterna ändra på med i dag
28 medlemsländer i stället för 15 under
storhetsperioden. Tror EU-väljarna att detta är möjligt?
Hittills har EU:s styrningssystem gjort
socialdemokraterna till nyliberaler.
Jan-Erik Gustafsson, ordförande för Folkrörelsen Nej
till EU