Jean-Claude Juncker – en osympatisk maktspelare
2014-06-26
En opinionsundersökning efter
EU-parlamentsvalet i 15 EU-länder visade att endast åtta
procent visste vem Jean-Claude Juncker var. Det är
Juncker som förmodligen blir EU-kommissionens nye
ordförande José Manuel Barroso. Det är EUs stats- och
regeringschefer som nominerar vem som skall bli
ordförande i kommissionen, som sedan måste godkännas av
EU-parlamentet. Men efter att Frankrikes president
Francois Hollande till TT-AFP i midsommarhelgen meddelat
att åtta socialdemokratiska regeringschefer beslutat att
stödja eurofilen Jean-Claude Juncker blir utsedd till ny
kommissionsordförande verkar den pågående hästhandeln
avgjord.
Juncker var EPP-gruppens, där moderaterna och
kristdemo-kraterna ingår, självpåtagna kandidat till
kommissionens ordförande. Hela den process av kotteri
mellan regeringschefer och företrädare för
EU-parlamentet efter valet i maj visar på att väljarna
och nationella politiker inte har något som helst
inflytande över hur ledande personer i EU-systemet väljs
ut och tillsätts.
Vem är då denne 59-årige Jean-Claude Juncker? Han är en
av arkitekterna bakom det krisdrabbade eurosystemet och
en ivrig pådrivare till vilket pris som helst för ett
Europas Förenta Stater. Fram till december förra året
var han premiärminister i Luxemburg och EU-systemets
mest långlivade representant i Europeiska rådet, då han
tvingades avgå efter en bisarr illegal
avlyssningsskandal med landets säkerhetstjänst
inblandad. Juncker blev premiärminister redan 1994 efter
att Jacques Santer, också från Luxemburg, utsetts till
ordförande för en EU-kommission som senare tvingades
avgå efter korruptionsskandaler.
Fram till förra året var Juncker även ordförande i den
maktfullkomliga Euro-gruppen bestående av euro-ländernas
finansministrar som med olika brandkårsutryckningar som
krisfonden ESM, finanspakten, ökad kontroll av
nationella budgetar mm bekämpade eurosystemets förfall
och upplösning, dvs samma system han varit en av de
ledande för att bygga upp. Juncker är berömd för sina
uttalanden när euron sjösattes. ”Vi beslutar om
någonting, låter det ligga till sig och väntar och ser
vad som händer”, sade han då och ”Om någon hittar något
fuffens, därför att de flesta människor förstår inte vad
vi har beslutat, fortsätter vi steg för steg tills det
finns ingen återvändo”, tillade han.
Juncker har aldrig dolt för offentligheten att det är
tillåtet att ljuga när EU-möten och ministerrådsmöten
gör upp om kompromisser och uppgörelser över huvudet på
de europeiska medborgarna. ”När det blir verkligt
allvarligt, så måste man ljuga” är ett av hans
uttalande. På ett möte med europafederalister i maj 2011
sade han att han ”ofta måste ljuga” och att eurozonens
penningpolitik måste diskuteras i ”hemliga mörklagda
debatter”.
Förra året skapade han en kontrovers när han uppriktigt
medgav att euro-systemets ekonomiska politik inte är
förenlig med demokrati. ”Vi vet alla vad vi skall göra,
men vi vet inte hur vi ska bli återvalda efter det att
vi har gjort det”.
Juncker var också djupt insyltad i förslaget till
EU-konstitution. Före folkomröstningen i Frankrike 2005
spådde han helt korrekt att EU skulle strunta i om
resultatet blev ett nej. ”Om det blir ett Ja säger vi
’Nu kör vi’, om det blir ett Nej säger vi ’Vi fortsätter
som ingenting hänt’”, uttalade han. Juncker spelade
också en ledande roll när EU-konstitutionen dök upp med
ett nytt namn, Lissabonfördraget. Han rådde dåvarande
premiärministern George Brown i Storbritannien att
missleda allmänheten om ”suveränitetsavsägelser”. Inför
kravet på en folkomröstning i Storbritannien sade han:
”Naturligtvis kommer suveränitet att flyttas bort. Men
skulle det vara intelligent av mig att uppmärksamma
detta faktum?”.
EU-eliten skjuter sig själv i foten om denne lögnare och
anti-demokrat utses till ny ordförande för kommissionen.
Med sin uppväxt i en arbetarfamilj i ett av Luxemburgs
södra industriområden påstår han sig även ha en ”röd
ådra” som attraherar socialdemokrater.
Det är en stor skandal om en enda svensk nyvald
EU-parlamentariker stöder denne person, och hur vill
EU-nämnden att statsminister Fredrik Reinfeldt skall
agera inför EU-toppmötet i slutet av veckan?
Jan-Erik Gustafsson