2014-07-31

 

I spåren på eurokrisen fortsätter euroländernas skuldberg att växa. Nu är skulderna på rekordnivå både räknat i euro och som andel av BNP.

Under första kvartalet 2014 uppgick de 18 euroländernas samlade statsskuld till 9.056 miljarder euro, en ökning med 3 procent jämfört med i fjol. Det visar siffror från EU:s statistikbyrå Eurostat. Som andel av BNP utgör euroländernas snittskuld 93,9 procent, en uppgång från 92,5 procent för ett år sedan.

Grekland är det euroland som har högst skuldbörda i förhållande till BNP. Sedan i fjol har det krisdrabbade landet ökat sin skuld från 160,6 procent till 174,1 procent är därmed nummer tre bland länderna som procentuellt ökar mest. Störst ökning står Cypern för, följt av Slovenien. Sex euroländer har minskat sin skuld i förhållande till BNP, till exempel Tyskland.

Enligt EU:s så kallade stabilitetspakt från 1997 får den offentliga sektorns skulder uppgå till högst 60 procent av BNP. Stabilitetspaktens krav skärptes genom den så kallade finanspakten som trädde i kraft i euroländerna den 1 januari 2013. Syftet med finanspakten är att öka euroländernas ”budgetdisciplin” och förstärka den överstatliga ekonomiska styrningen inom euroområdet.

Euroländerna får bland annat inte ha större strukturellt budgetunderskott än 0,5 procent av BNP. När det gäller skuldsättningen erinrar finanspakten om ”skyldigheten för de fördragsslutande parterna vars skuldsättning i offentliga sektorn överstiger referensvärdet på 60 % att minska den överstigande delen med en genomsnittlig takt på en tjugondel per år som riktmärke”.

Om ett euroland inte har infört finanspaktens budgetkrav i sin nationella lagstiftning, helst av ”konstitutionell karaktär” dvs. grundlagar, kan EU-domstolen döma landet till böter. Vidare får EU-kommissionen rätt att tillrättavisa euroländer som inte följer de överstatliga budgetreglerna.

Euroländernas finanspakt innebär en finanspolitisk tvångströja. I euroområdet kan man byta regering, men aldrig politikens innehåll eftersom den är grundlagsfäst. Finanspakten bygger på en nyliberal ekonomisk politik. Demokratin i medlemsländerna blir utan mening. Något som öppnar för politikerförakt (egentligen politikernas förakt för väljarna) och högerpopulism, högerextremism och oförtäckt fascism (typ grekiska Gyllene gryning).

 

GÖSTA TORSTENSSON