2014-09-22
I valrörelsen upprepade Fredrik Reinfeldt till leda att alliansen skapat 340 000 nya jobb och Stefan Löfven replikerade att arbetslösheten ökat med 2-3 procent sedan alliansregeringen tillträdde 2006. Båda kunde påstå att de hade rätt, men ingen av dem diskuterade de underliggande problemen varför arbetslösheten i Sverige ligger på 8-9 procent och inom euroländerna ytterligare ett par procentenheter högre. Hela valrörelsen var kemiskt rent från EU-perspektiv, trots att 60-80 procent av alla beslut på kommun-, landstings och riksdagsnivå styrs av lagar och beslut i Bryssel.

När Löfven nu försöker bilda en minoritetsregering är EU-perspektivet fortsatt som bortblåst. Men fakta är att den budget för 2015 som skall tas fram under hösten kommer att överprövas av EU-kommissionen. Det har svenska politiker gett sitt godkännande till. Och inte ett enda riksdagsparti har ifrågasatt budgetens överskottsmål i pågående förhandlingar. Det är ju endast genom att överge överskottsmålet och istället satsa på offentliga investeringar som i sin tur leder till företagsbeställningar som nya jobb kan skapas, och ekonomin kan börja rulla igen.

Men svenska politiker sitter även efter valrörelsen fast i EU:s stabilitets- tillväxt- och ansvarspakts tvångströja som kräver fortsatta nedskärningar i offentlig sektor och välfärd, allt för att gynna ett spekulativt bank-och företagskapital.

Denna utveckling har nu gått så långt att Svenska Dagbladets kunnige reporter Per Lindvall skriver att eurozonens utveckling har varit en katastrof. Lindvall skriver att ”en kreditdriven expansion av offentliga investeringar strider mot den rådande ortodoxin”. För Sverige liksom euroländerna handlar det fortfarande mest om att konsolidera sina statsbudgetar, sänka utgifter och höja skatter som främst drabbar vanliga löntagare, pensionärer, arbetslösa m.fl.

Åtstramningspolitiken framstår alltmer som fullständigt misslyckad. Statistik på EU-nivå visar att den ekonomiska krisen nu skiftar över från perifera länder till EU:s kärnländer. Företagens inköpsindex (PMI) visade att euroländernas index för juni uppnådde en sexmånaders lägsta siffra på 52,8, och med både tjänste- och tillverkningssektorn i nedgång. PMI mäter nyckelföretagens framtida inköpsplaner inom eurozonen. En siffra under 50 betyder att ekonomin inte växer längre.

 Frankrike, som är EU:s nästa största ekonomi visade en siffra på 48 i juni. Junisiffran betyder att tillväxten i den privata sektorn har varit negativ fyra av de sex senaste månaderna. Trots detta inriktas Hollandes politik på att spara 50 miljarder euro i offentlig sektor, och samtidigt ge de franska företagen lättnader i avgifter på 40 miljarder euro under 2015-2017!

För EU:s största ekonomi Tyskland nådde PMI knappt över 50. Enligt Eurostat krympte t.o.m. BNP i Tyskland och Italien under andra kvartalet. Industriproduktionen föll i eurozonen med 0,3 procent och för EU som helhet med 0,1 procent.

Den ekonomiska krisen har också lett till att skuldbördan ökat i kärnländerna. Stabilitets- och tillväxtpakten kräver att EU-länderna inte får ha en skuldkvot högre än 60 procent. I Frankrike låg skulden på 96.6 procent av BNP under det första kvartalet eller i absoluta tal 1 985 918 miljoner euro. Den är ungefär dubbel den spanska skulden, men mindre än den italienska på 2 120 143 miljoner euro. Inte heller EU:s ekonomiska stormakt lever upp till kravet. Den tyska skulden är störst i hela EU och den är större än den spanska, portugisiska, grekiska, irländska slovakiska och cypriotiska sammanlagda skulden. Den är första kvartalet 2 139 362 miljoner euro, eller 77,3 procent av tyska BNP.

Den ekonomiska stagnationen har lett till att den Europeiska centralbanken (ECB) sänkt räntan till just över nollstrecket med ett illusoriskt hopp om att företagens ekonomi skall ta fart. Som sista utväg skall ECB nu genom s.k. kvantitativa lättnader trycka upp nya eurosedlar för att köpa privata och offentliga (vilket strider mot EU:s grundlag) osäkra värdepapper. Men det finns inga som helst garantier för att dessa nya pengar till banker och företag används för investeringar i nya jobb, men istället kommer att användas för spekulationer i hedgefonder och annat.

 
Vad vi upplever som det centrala i EU:s ekonomiska utveckling är att åtstramningspolitiken leder till en massiv omfördelning av rikedom från den arbetande befolkningen till en liten allt smalare elit av miljonärer och miljardärer, som har lyckats berika sina portföljer under det sista decenniet. Bakom alla plattityder som europeiska ledare och svenska politiker har sagt i valrörelsen för att skapa nya jobb och tillväxt, så förbereder EU-kommissionen en ny runda för ännu mera förödande attacker på lönearbetare, pensionärer, redan arbetslösa m.fl.

Jan-Erik Gustafsson