2015-01-07

USA och dess följeslagare EUs ekonomiska krigföring i form av sanktioner och ett lågt oljepris mot Ryssland kan visa sig drabba anstiftarna själva. Den 1 december tillkännagav Vladimir Putin att Ryssland sagt upp gasprojektet ”South Stream”. Avtalet om att föra rysk gas under Svarta havet via Bulgarien till marknaderna i Europa slöts 2007. När South Stream lyftes in i EU:s tredje energipaket 2009 (TEP) gjorde EU vissa ensidiga begränsningar i avtalet.

Istället kommer den ryska gasen att omdirigeras via Svarta havet till en ny ledning i Turkiet som fått namnet ”Turk Stream” som för samman den ryska energijätten Gazprom med Turkiets energibolag Botas. Överenskommelsen om Turk Stream slöts när Vladimir Putin och Recip Erdogan möttes i Ankara. När gasleveranserna kommer igång kommer Turkiet att få ett rabatterat pris.

Naturgasavtalet mellan Ankara och Moskva kommer att skapa en win-winsituation för båda länderna. Med Turk Stream får den turkiska regeringen vad den önskat under många år. Gasledningen kommer att göra Turkiet till en viktig energikorridor med möjlighet till transitinkomster. Turkiet blir transitland för gas till EU och icke EU-länder på Balkan. Med Turk Stream ökar Turkiet också sin förhandlingsstyrka gentemot EU, om Turkiet vill fullfölja intentionerna att bli medlem i EU.

Ryssland har å sin sida minskat riskerna med att bygga South Stream genom säga upp projektet. På grund av sanktionspolitiken hade Bulgarien utsatts för påtryckningar av EU att inte fullfölja projektet. På presskonferensen sade Putin att ”Det faktum att vi inte har fått Bulgariens tillåtelse så menar vi att Ryssland under sådana villkor inte kan fullfölja projektet” och han tillade att ”om Europa inte vill förverkliga detta, så betyder det att det inte kommer att genomföras. Vi kommer att omdirigera flödet av våra energiresurser till andra delar av världen”.

Att Ryssland har sagt upp South Stream innebär också under en övergångstid att det blir en mindre alternativ energikorridor från Ryssland till EU. Detta kan få positiva effekter för Ukrainakrisen, då Ukraina är ett viktigt transitland för gas till EU. Om EU vill försäkra sig om säkra gasleveranser via Ukraina har EU ett intresse av att tvinga den reaktionära regimen i Kiev att upphöra med sin krigföring i östra Ukraina.

Turk Stream ökar också handel och ekonomisk integration mellan Ryssland och Turkiet. Detta kan även hjälpa till att få en lösning på den blodiga konflikten i Syrien. Genom en annan energikorridor från Iran genom Anatolien kan iransk gas integreras med Turk Stream, så att turkiska intressen kommer att bli mera sammanlänkade med Iran och Ryssland. Detta kan rädda Turkiets ansikte i det syriska kriget. Turkiet har haft inställningen att handels- och energiförbindelserna med Ryssland och Iran inte skall störas av hittillsvarande politiska oenigheter om Syrienkrisen. USA å andra sidan har försökt att störa de iransk-turkiska och ryss-turkiska handels- och energiförbindelserna på samma sätt som USA verkar för att störa handeln mellan Ryssland och EU. Turkiet har gjort bedömningen att landets relativa självständighet skadas om förhållandena till Ryssland och Iran skadas.

Jan-Erik Gustafsson