2015-01-17

EU-eliten framställer gärna de så kallade associationsavtal som EU sluter med ett stort antal länder som särskilt fördelaktiga för partnerlandet. Men dessa associationsavtal är inget annat än ett politiskt och ekonomiskt instrument för att EU skall kunna tränga in på partnerlandets marknader. Det var till exempel det omtalade associationsavtalet med mellan EU och Ukraina som var en av de avgörande orsakerna till den allt mer tillspetsade konflikten mellan EU och Ryssland.

Att EUs associationsavtal med Algeriet inte har varit till fördel, har nu landets handelsminister Amara Benoyunés förstått. Benoyunés är känd i hemlandet för att vara en aggressiv försvarare av marknadsekonomin och en militant företrädare för att Algeriet skall bli medlem i WTO.

Men i EU-parlamentets tidskrift, The Parliament Magazine, invänder han mot associationsavtalet mellan EU och Algeriet, som varit i kraft sedan 2005. Han menar att avtalet inte har svarat upp till de algeriska myndigheternas intentioner.

”Associationsavtalet har inte fått de effekter som skisserades, det vill säga att gynna exporten förutom oljan och attrahera utländska investeringar, vilket var de två avgörande motiven” sade han.

Siffrorna för 2013 talar för sig själva. Under detta år har EU förstärkt sin konkurrensfördel på den algeriska marknaden och uppnådde 52 procent (28,5 miljarder dollar) av den totala algeriska importen. Men den algeriska exporten, förutom oljan, nådde inte ens 1,5 miljarder dollar, då främst exportprodukter inom gruv- och energisektorn. Och de förväntade utländska investeringar har praktiskt taget uteblivit, till en del beroende på den kris som har drabbat EU.

Mot bakgrund av dessa tydliga obalanser till EUs fördel var handelsministern tvingad att uttala att det existerar ” uppenbara strukturella handelsobalanser förutom oljan till EUs fördel, samt att det inte har varit någon förväntad rusning av utländska investeringar inom industri- och jordbrukssektorerna”.

Dessutom belyste Benoyunés externa faktorer som bromsade den algeriska exporten till EUs medlemsländer, som ett stort antal krävande tekniska och oftast ensidiga produktionskrav som den algeriska industrin inte kan uppfylla. Men EU har ställt sig kallsinnigt till algeriska synpunkter.

Allt detta har fått den liberale handelsministern att ifrågasätta hela associationsavtalet med EU, och som i Algeriet har lett till hundratals nedlagda företag, ökad arbetslöshet och förlorade tullinkomster. Det är också en framtid som Ukraina kan förvänta sig.

Det är till och med så att Algeriet ifrågasätter om landet skall bli medlem i WTO. För om man inte kan konkurrera med EUs 28 medlemsländer, hur skall man då kunna konkurrera med WTOs 160 medlemsländer?

Jan-Erik Gustafsson