2015-01-23

De kampanjer som nu pågår mot den förmodade faran att det vänsterradikala partiet Syriza vinner valet den 25 januari syftar till att skrämma de grekiska väljarna att inte utnyttja sin rösträtt för en förändring. Avsikten är också att i händelse av att Syriza vinner få delar av den europeiska opinionen att ta avstånd från grekisk koalitionsregering bl.a. för att undvika att den nybildade spanska partiet Podemos (Vi kan) vinner valet i Spanien till hösten. Det kan bli andra överraskningar för EU-eliten om invånarna i Cypern, Portugal och Slovenien finner det möjligt att ersätta en ultrakonservativ politik med en vänsterradikal politik. En seger för Syriza kommer att representera ett allvarligt hot mot de traditionella partierna i EU-länderna, oavsett om det är konservativt, liberalt eller socialdemokratiskt och farsoten sprider sig till Spanien.

En ny Syriza-regering skulle kunna besluta att bokstavligen tillämpa vad som står i Artikel 7 i en förordning från EU i maj 2013 om ”stärkande av ekonomisk och budgetövervakning i medlemsstaterna inom euroområdet, som har upplevt eller hotas av allvarliga svårigheter med hänsyn till deras finansiella stabilitet”. Denna EU-förordning är avsedd för länder som är utsatta för åtstramning, särskilt Grekland, Portugal och Cypern.

Paragraf 9 under Artikel 7 stipulerar att stater under åtstramningsprogram skall genomföra en fullständig beskrivning och förklara varför den offentliga skulden ökat så snabbt och identifiera oregelbundenheter. Texten lyder: ”En medlemsstat som är under en makroekonomisk åtgärdsplan skall genomföra en fullständig revision av sina offentliga finanser för att, inter alia, utvärdera skälen som har lett till överdrivna skuldnivåer samt även spåra varje möjlig oregelbundenhet”.

Den grekiska regeringen under Antonio Samars har avstått från att följa förordningen. Redan i november 2012 avvisade det grekiska parlamentet en motion från Syriza en motion som föreslog en parlamentarisk kommission för att undersöka skulden med röstsiffrorna 167 – 119.

Det torde vara klart om Syriza vinner valet så kommer den att tillämpa EU-rätten och sätta till en parlamentarisk skuldkommission, som tillsammans med de sociala rörelserna kommer att göra revision och analysera hur processen för hur skulden uppkommit, inklusive eventuella oregelbundenheter och olagligheter. Artikel 8 i EU-förordningen säger ” Medlemsstaten skall söka åsikter från de sociala partnerna liksom relevanta civila organisationer när den förbereder utkast till makroekonomiska justeringsprogram i syftet att uppnå konsensus över innehållet”.

En revision innebär att en ny regering kan undersöka lagligheten och legitimiteten i Trojkans memorandum och utköpsprocessen. Har den varit i enlighet med EU-fördragen, särskilt artikel 125 som förbjuder EU-länder att ta på sig finansiella engagemang i andra EU-länder? Har processen varit förenlig med EUs beslutsstruktur? Respekterade de allmänna långivarna 2010 (14 EU-länder beviljade Grekland 53 miljarder euro i lån, IMF, ECB, EU-kommissionen etc) om låntagaren Greklands fria vilja eller profiterade de på Greklands utsatthet i ljuset av de aggressiva spekulationerna för att påtvinga överenskommelser som var emot Greklands intresse? Påtvingade långivarna Grekland ensidiga villkor som till exempel för hög ränta på lånen? Respekterade de 14 EU-länder som gav bilaterala lån till Grekland sina egna lagar och konstitutioner?

Det är värt att påminna att Greklands dåvarande premiärminister George Papandreou i november 2011, just före ett G20-möte, utlyste en folkomröstning om det åtstramningsprogram som beretts av Trojkan. Men under tryck från Trojkan kom folkomröstningen aldrig till stånd och det grekiska folket förnekades sin rätt och sin åsikt om den nya skuldbördan. Juristprofessorn Andreas Fischer-Lescano har på uppdrag av staden Wiens handelskammare obestridligt visat att Trojkans memorandum och program är illegalt under europeisk och internationell rätt. Fischer-Lescano listar noggrant alla de kränkningar av internationell rätt som Trojkans memorandum har påtvingat Grekland som; EUs rättighetsstadga, Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, Europeiska sociala stadgan, FNs konventioner om mänskliga rättigheter, FN-stadgan, FNs konvention om barns rättigheter, FNs konvention för funktionshindrade, och ILOs konventioner.

Revisionen har således att bekräfta vad som sägs i EU-förordningen (Regulation No. 472/2013 EU-parlamentet och Rådet 21 maj 2013) om:

• ”Utkast till makroekonomiska justeringsprogram… helt och fullt observerar Artikel 152 TFEU (arbetsmarknadsdialogen) och Artikel 28 i EUs rättighetsstadga”

• ”Budgetkonsolideringsåtgärderna i det makroekonomiska justeringsprogrammet skall beakta behovet av att tillförsäkra nödvändiga medel för grundläggande poltik, som till exempel utbildning och hälsoskydd”

• ”Artikel 9 TFEU stipulerar att vid fastställande och genomförande av sin politik och verksamhet skall unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och hög hälsoskyddsnivå förmänniskor”.

Men trots vad som sägs i EU-förordning sade sig EU-kommissionen i det fjärde utvärderingen av det grekiska skuldprogrammet april 2014 vara nöjt med att de så kallade arbetsmarknadsreformerna hade fungerat som en förevändning för att minska den legala minimilönen och att 150 000 nya jobb hade försvunnit i den offentliga sektorn!


Jan-Erik Gustafsson