2015-02-06

Syrizas seger i det grekiska valet har inte bara skapat oro inom EU-eliten om den förda åtstramningspolitiken. Nu oroar sig även EU-eliten och USA om Syriza är utrikespolitiskt rumsrent.

I DN skriver 3 februari Michael Winiarski att Alexis Tsipras har under hela konflikten i Ukraina motsatt sig sanktioner mot Ryssland. ”Under ett besök i Moskva gick han så långt som att hylla den illegala folkomröstningen i det ockuperade Krim och valen i de av rebellstyrkor kontrollerade delarna av östra Ukraina” Han fortsätter: ” Syriza och det högerparti det regerar med skulle helst vilja stoppa fortsatta EU-sanktioner mot Ryssland, även om Grekland under det senaste utrikesministermötet i Bryssel tvingades ge sig på den punkten”.

Samtidigt anser Barack Obama i ett uttalande att EU bör lätta på den hårda besparingspolitiken. Obama oroar sig för att Grekland kan lämna eurosamarbetet, men också över att Grekland vänder sig mot ett annat håll, till exempel Ryssland om samarbetet med EU faller ihop.

Inför parlamentsvalet i maj var Greklands nye premiärminister Alex Tsipras mycket tydlig. ”Vi kommer inte att acceptera eller erkänna den nynazistiska regeringen i Ukraina” och ”Vi inom EU skall inte ge företräde till att förändra gränser, utan måste respektera folkens position att skapa en federation inom staten” citerar Athen News Agency honom. Tsipras tillade att ”EU saknar demokrati, och medborgarna tror inte på att deras röster kan ändra politiken”, vilket nu det grekiska folket har ändrat på.

På vägt till förhandlingarna om sanktionspolitiken på EUs extrainsatta utrikesminstermöte 29 januari förklarade Greklands nye utrikesminister Nikos Kotzias enligt Dagens Nyheter: ”Grekland arbetar för fred i Ukraina och vill samtidigt förhindra splittring mellan EU och Ryssland”.

För EU är den upptrappade konflikten i Ukraina ett känsligt ämne, eftersom EU har slutit ett associationsavtal med Ukraina. Det var förslaget till ett sådant avtal som var den utlösande faktorn till händelserna på Majdantorget i februari förra året.

I ett flertal media efter utrikesministermötet har det framställs som att Grekland fördömandet av Ryssland var enhälligt. Men detta har den grekiska regeringen kraftig protesterat emot. Kotzias sade efter mötet att på Greklands anmodan ströks formuleringar i uttalandet från utrikesministermötet som hade inneburit nya sanktioner mot Ryssland, vilket även stöddes av Slovakien, Ungern och Österrike. Grekland krävde även att uttalandet inte direkt skulle fördöma Ryssland för konflikten i Ukraina. Även Cypern och Tjeckien blir allt mer kritiska till den Brysselledda sanktionspolitiken.

Tsipras och den grekiska regeringen är också mycket väl medvetna om fördömandet av Ryssland för konflikten i Ukraina är begränsat till USA och dess närmaste EU-länder inklusive Sverige. Den grekiska regeringen vet också mycket väl att EU, USA och IMF utsätter Ukraina för samma åtstramningspolitik som Trojkan har utsatt Grekland för. Hittills har EU, trots associationsavtalet, och USA bara bistått Kievregimen med småsummor, och Ukrainas ekonomi går mot en kollaps. Kina och Turkiet fanns med på listan för sanktioner mot Ryssland, men de har inte bistått Kievregimen med några pengar. Redan i mars 2014 förklarade Turkiet sig berett att ”hjälpa till med en stabilisering på Krim” och Kina samtyckte till att skicka humanitär hjälp om FN tog initiativ till ett sådant program.

Istället för att fördöma Ryssland har Kina och Nato-landet Turkiet utökat sina bilaterala förbindelser med Ryssland. Kina har slutit ett strategiskt avtal för leverans av oljeprodukter under 30 år och i december sade Ryssland upp det EU-ledda gasprojektet ”South Stream” med hänvisning till ointresse från EUs sida. Gasen kommer nu att omdirigerats efter att Putin och Turkiets president Recip Erdogan kommit överens om den nya energikorridoren och gasprojektet ”Turk Stream”. Sannolikt, då Grekland gränsar till Turkiet, kan ”Turk Stream” bli till en direkt fördel för Grekland.

Rysslands motsanktioner som bl.a. drabbat jordbrukssektorn i flertalet EU-länder har också ökat missnöjet med EU:s sanktionspolitik. Det är också ingen hemlighet att en stor del av företagssektorn i EUs viktigaste land Tyskland vill att sanktionerna skall hävas med argumentet att de främst drabbar EU och inte USA som ursprungligen krävde dem.

Den ytterst kortfattade kommunikén på regeringskansliets hemsida efter det extrainsatta utrikesmötet förkunnar att utrikesministrarna på nytt skall träffas 9 februari och diskutera sanktionspolitiken. Den svenska regeringen framställs här och där i media tillsammans med Europeiska rådets nye ordförande Donald Tusk som en av hökarna i fördömandet av Ryssland. I nationalorganet Dagens Nyheter bedrivs i ledare efter ledare och i chefredaktören Peter Wolodarski krönikor en besinningslöst fördömande av Ryssland och Putin utan någon som helst kritik av EUs och USA agerande i konflikten. Ställer verkligen regeringen och svenska politiker upp på detta USA-servila förhållningssätt?

I Fria skriver två medlemmar från Kvinnor för fred att USA/Nato nyligen antagit en resolution (H.Res.758) som förbereder dem för ett krig med Ryssland genom Nato. Samtidigt skriver de att Ryssland under december formulerat en ny militärdoktrin där man betonar att den militära hållningen förblir defensiv, men att man ser Natos upprustning och närmandet till den ryska gränsen som det största hotet. Så frågan blir vem är det som skall fördömas?

Jan-Erik Gustafsson