2015-02-25

Den senaste tiden har fackliga organisationer ägnat stor uppmärksamhet åt ett finskt rättsfall som bedömts av EU-domstolen. Utstationerade arbetare från Polen till Finland kan företrädas av det finska facket och har rätt till finska minimilöner. Enligt LO är domen ”det största som hänt sedan Lavaldomen”.

186 elektriker anställdes via det polska företaget Elektrobudowa Spolka Akcynja och utstationerades till kärnkraftsbygget Olkiluoto, Finland. De anställda drev genom finska Elektrikerförbundet lönekrav på samma nivå som finska kollektivavtal. Arbetsgivaren ville inte gå med på det.

En finsk domstol begärde 2013 ett förhandsavgörande från EU-domstolen i en tvist mellan det finska elektrikerförbundet och det polska företaget Elektrobudowa Spólka Akcyjna. Domstolen frågade om det finska facket kunde företräda de till Finland utstationerade polska arbetarna och om vilken lands löner som skulle gälla.

EU-domstolens svar den 12 februari är att det finska facket kan företräda de polska arbetarna och att finska minimilöner ska gälla, mål C-396/13.

Robert Sjunnebo på LO är glad över domen, särskilt när det gäller EU-domstolens syn på minimilönen och vad som ingår i den så kallade hårda kärnan i utstationeringsdirektivet.

-Domen innebär att medlemsstaterna själva till stor del kan påverka det materiella innehållet inom den så kallade hårda kärnan. Det finns ett betydande tolkningsutrymme och EU-rätten avser inte att fullt ut harmonisera denna del. Inom ramen för den hårda kärnan finns det därför stora möjligheter att likabehandla utstationerade arbetstagare med de inhemska. Förhoppningsvis kommer domen att ha betydelse för utstationeringskommitténs fortsatta arbete, säger han.

Lars Gellner, arbetsrättsjurist på Svenskt Näringsliv, är inte lika euforisk:

- Vad EU-domstolen har sagt, i detta specifika fall, är att vid tolkning av utstationeringsdirektivets begrepp minimilön, som det finska målet gäller, så ska värdlandets lagstiftning tillämpas oavsett vilken lag som är tillämplig på anställningsförhållandet.

Gellner menar att detta framgår redan av direktivet, så något nytt i sak är det inte. När domstolen sedan prövar vad som är minimilön enligt det finska kollektivavtalet så framgår att det ibland kan vara svårt att ur ett kollektivavtal utläsa vilken den rätta minimilönen är, beroende på att det kan finnas olika kriterier för sådan lön. Inte heller detta är någon nyhet.

En förutsättning är naturligtvis att det handlar om miniminivåer av lön och vissa andra ersättningar, förutsatt att det handlar om verkliga ”miniminivåer” som är bindande för samtliga berörda i branschen.

En annan fråga i EU-domen gäller rätten för finska fackliga organisationer att driva mål i domstol för utstationerade arbetstagares räkning. EU-domstolen slår fast att i fråga om procedurfrågor gäller värdlandets lag.

Eftersom finsk lag tillåter att finska fack driver mål för utstationerade arbetstagares räkning, i detta fall polska arbetare, finns det inget hinder för den finska fackliga organisationen att företräda de utstationerade arbetstagarna vid den finska domstolen. Att den polska lagen förbjuder ett sådant arrangemang spelar då ingen roll eftersom den lagen inte är tillämplig i detta fall.

- EU-domen säger alltså inte att en facklig organisation i värdlandet alltid har rätt att företräda utstationerade arbetstagare vid domstol, Lars Gellner.

HUGO TORSTENSSON
Folkrörelsen Nej till EU:s Fackliga Nätverk