Gästkrönika: Landsbygdspartiet och EU

Landsbygdspartiet oberoende (LPo) kräver att Sverige följer Storbritanniens exempel och låter svenska folket rösta om EU-medlemskapet. Det är med förvåning man tar del av reaktionen hos ledarna för de övriga medlemsländerna på britternas beslut att lämna EU. Inte ett spår av eftertanke och självrannsakan! Inga analyser av varför extremnationella partier och odemokratiska organisationer växer i medlemsländerna eller varför medborgarnas intresse för politik minskar! Att EU-projektet är på väg att falla samman på grund av avsaknad av folklig förankring, den tanken finns inte i EU-trojkans sinnesvärld. Enligt Jan Björklund (L) är lösningen på Europas problem ”mer makt till EU”. Ingen tycks inse att demokratin är i fara med medborgarnas minskande intresse för partipolitiska frågor, beroende på känslan av att inte kunna påverka då besluten tas så långt bort.
Vad blev det av ja-sidans vision om att vi solidariskt och gemensamt skulle lösa Europas problem? Hur det är med den solidariteten har väl visat sig inte minst i flyktingfrågan.  Om man inför röstningen om EU-medlemskapet påstått att det i framtiden skulle komma tusentals tiggare från ett annat medlemsland hade man nog inte betraktats som seriös.

Ett starkt argument för att lämna EU är dess byråkratiska jordbrukspolitik som bara är till nytta och glädje för byråkrater. LRF som var aktiva på ja-sidan, förkunnade för sina medlemmar att svenska livsmedel skulle med sitt goda ryckte erövra europamarknaden. Så blev det inte, den svenska självförsörjningsgraden har i stället halverats sedan EU-inträdet. Svensk mjölkproduktion på väg att slås ut och vi är inte bemyndigade att ta beslut på nationell nivå för att rädda den.
Landsbygdspartiets viktigaste mål är att stärka demokratin samt vända den negativa trenden för självförsörjningen och landsbygden.
Som alternativ till EU-medlemskapet vill LPo stärka det nordiska samarbetet inledningsvis i form av ett statsförbund som innebär ett samarbete mellan fria och suveräna stater inom de områden man kommer överens om, sedan får framtiden utvisa om det utvecklas till en förbundsstat eller union.
Utöver att lämna EU krävs det att se till att vi får politiker i Sveriges riksdag som inte styrs av ett storstadsfokus utan ser till hela landets bästa.

Sedan anser vi frågan om vårt kommande utträde ur den Europeiska Unionen, vara av sådan vikt att partipolitiska skillnader får läggas åt sidan och att vi står enade i sakfrågan.

Partistyrelsen genom
Åke Karlsson, Kolmården