Grekland förödmjukas och förblöder

Medan EU:s statschefer och andra EU-politiker i Sverige och övriga medlemsländer vänder ryggen till fortsätter Greklands ekonomi och välfärdssystem att förblöda. Trojkan (IMF, EU-kommissionen, EU:s centralbank ECB) fortsätter förödmjukelsen och Tsiprasregeringen låter sig förödmjukas.

När i november en rapport av den Allgrekiska föreningen för anställda inom den allmänna sjukvården (POEDIN) publicerades konstaterar anställda att ”Det grekiska hälsovårdssystemet är på randen till kollaps”. Sex år av ekonomisk kris, låneavtal, omfattande nedskärningar hotar nu hela hälsovårdssystemet och POEDIN lägger en stor del av ansvaret på hälsovårdsministern och Tsiprasregeringen. ”De genomför utköpsavtalen till sista kommatecknet och sänker dramatiskt utgifterna för hälsovårdssektorerna, och förväntar sig att vi skall tacka dem för att de ingenting erbjuder oss förutom förödmjukande ursäkter” säger POEDIN i ett uttalande.

Den 3 oktober beslutade Tsiprasregeringen om nya så kallade reformer som röstades igenom med röstsiffrorna 152 -141. Denna gång antog parlamentet en lag för att  ytterligare skära ned i ett redan hårt drabbat pensionssystem samt överföra allmänna tillgångar till en ny ”tillgångsfond”, som skall sättas upp av landets långivare.  Detta för att kunna kvittera ut 2,8 miljarder euro ur det senaste låneprogrammet från Trojkan, som i praktiken styr Grekland som sitt protektorat. De tillgångar som skall överföras till fonden och samordnas med landets privatiseringsenheter är flygplatser, motorvägar och vatten- och avloppsanläggningar. Fonden skall ledas av en person från långivarna samtidigt som det sägs att det grekiska finansministeriet skall utöva den överordnade kontrollen.

Det var i augusti 2015 som Trojkan påtvingade Grekland ett tredje låneprogram på 88 miljarder euro. Det första låneprogrammet 2010 omfattade 113 miljarder euro, och det andra 2012 omfattade 156 miljarder euro. Således har Trojkan lånat ut ofantliga 357 miljarder euro eller ca 3 500 miljarder kronor till Grekland sedan 2010.

Många EU-medborgare tror fortfarande att dessa lån getts för att hjälpa det grekiska folket. Men i vitboken Var har lånepengarna till Grekland hamnat? (Where Did the Greek Bailout Money Go?) har European School of Managment and Technology visat att 95 procent av Trojkans två första lånepaket gick till räntor och amorteringar på Trojkans prioriterade lån, köpa ut privata grekiska banker (som ägs av andra europeiska banker eller är skuldsatta till dem), eller betala av till europeiska privata investerare och spekulanter. Mindre än 10 miljarder euro är faktiskt pengar som spenderats i Grekland. Och uppskattningen är att detta kommer att fortsätta med det tredje lånepaketet. Av de 88 miljarderna förutspår studien att endast 13 miljarder euro kommer att komma de grekiska hushållen till godo.

IMF, en av Trojkans huvudaktörer, har nyligen publicerat en utvärderingsrapport om IMFs uppträdande i förhållande till kriserna i Grekland, Portugal och Irland.

 Seriösa bedömare anser att Grekland aldrig kan komma på fötter utan avskrivning av sin enorma skuldbörda. Så ansåg även en del tjänstemän och styrelsemedlemmar inom IMF redan innan lånecirkusen bröt ut 2010. Redan inför första lånepaket konstaterades att ”frånvaron av avskrivning, gör skulden ohållbar”.

Men IMFs ledning föll till föga och underordnade sig EU, som betraktade Grekland som en ”systemrisk”, och euroområdets strategiska intressen, för att rädda euron från att falla ihop.  En skuldavskrivning ansågs hota säkerheten i innehavet av nationella obligationslån, argumenterade särskilt ECB och Frankrike. Motståndet mot skuldavskrivning skyddade också tyska och franska banker från stora förluster på de 88 miljarder euro de lånat ut till Grekland.

IMF bröt dessutom i sin undfallenhet mot sitt eget regelverk som säger att denna västvärldens ekonomiska polis bara får lämna omfattande finansiell assistans till ett land om landets skuld med hög säkerhet kan bedömmas som uthållig, vilket alla vet inte var fallet med Grekland. IMF valde svekfullt att rädda kvar landet inom euroområdet istället för sin uppgift att skydda landet som en medlem i IMF. Brott lönar sig. IMF har gjort 2,5 miljarder i vinst på att låna ut till Grekland!

Alltsedan dess har skuldavskrivning inte varit aktuell. Frågan ha skjutits på framtiden till efter valen i Frankrike och Tyskland 2017.  Genom att påtvinga den grekiska regeringen upprepade nedskärningar och privatisering i välfärden har hela bördan lagts på att suga ut inkomster och pengar från grekiska arbetare, tjänstemän, studenter, arbetslösa och landets småföretagare. Man behöver inte vara marxist för att kalla detta för ren och skär finansiell imperialism, kanske en ny form från stat till stat av finansiella överföringar (lån, räntor, amortering mm) istället för att reglera ett företags eller en banks skuldsättning till ett annat företag i själva produktionen.

Till yttermera visso är den ekonomiska behandlingen av Grekland ett moraliskt problem för EU-eliten och alla de EU-frälsta politiker i Sverige och övriga EU, som bara vänder ryggen till som om Grekland inte längre finns på kartan.

Jan-Erik Gustafsson

Kritiska EU-fakta nr 144 december 2016