Lissabonfördraget utgör en allvarlig fara för facken

– Lissabonfördraget representerar en mycket allvarlig fara för demokratin, den offentliga servicen och för oberoende fackföreningar i Europa. Det säger Alex Gordon, som är aktiv i Trade Unionists Against the EU Constitution (TUAEUC) i Storbritannien.

TUAEUC bildades 2004 för att driva kampanj mot den föreslagna konstitutionen för EU, som numera är omdöpt till Lissabonfördraget.

– Lissabonfördraget kommer inte att ge fackets medlemmar några nya rättigheter. Däremot kommer det att leda till massiva privatiseringar och ge de stora företagen makt att öka exploateringen av löntagare och miljö. Det är som att skriva under en permanent thatcherism, säger Alex Gordon, som också sitter i den nationella ledningen för RMT (Järnvägs-, sjöfarts- och transportarbetarförbundet).

– Lissabonfördraget bygger på ett ekonomiskt system som baseras på en extrem nyliberal ideologi. Fördraget gör principerna om ”fri konkurrens” över nationsgränser till ett grundlagsfäst mål, som ska garanteras av EU:s domstol. Med Lissabonfördraget ökar EU:s domstol sin makt att genomdriva den gemensamma marknaden så som det är föreskrivet i EU:s regelverk.

Alex Gordon konstaterar att det svenska Vaxholmsfallet innebär att länder med ett väl fungerande kollektivavtalssystem kan tvingas ändra på detta för att möta EU:s lagstiftningskrav.

– Som en konsekvens kommer ni i Sverige inte längre kunna garantera lika behandling av företag och löntagare från andra länder och därmed öppna upp Sverige för olika varianter av kollektivavtal från olika länder, vilket kommer att försvaga arbetarrörelsen, och detta förebådar slutet för den svenska modellen.

EU-domstolens antifackliga domar i målen Viking, Laval, Rüffert och Luxemburg understryker ytterligare detta ”race to the bottom” i tillämpning av EU:s regelverk, och de ger omfattande nya maktbefogenheter till arbetsgivarna att använda sig av kontraktsanställda över hela Europa.

– Vissa personer har argumenterat att Lissabonfördraget kommer att förse löntagarna med nya rättigheter och hänvisar då till att EU:s så kallade rättighetsstadga garanterar rätten att ta till stridsåtgärder inklusive rätten att strejka. Så är inte fallet, menar Alex Gordon.

Inhyrningen av italienska kontraktsarbetare till oljeraffinaderiet i Lindsey, Lincolnshire, är ett exemplet på hur arbetsgivare i Europa går på offensiv mot den organiserade arbetarrörelsen och nationella kollektivavtal.

– Det är helt klart att arbetsgivarnas svar på den tilltagande ekonomiska krisen är att exploatera EU:s nyliberala regelverk om ”fri rörlighet” för att kunna driva ned lönerna, marginalisera den organiserade arbetskraften och upprätthålla vinsterna, säger Alex Gordon.

Med Lissabonfördraget överförs makt från valda nationella regeringar till en icke-vald kommission i Bryssel. Det bekräftar kommissionens ensamrätt att ta initiativ till nya lagar och berövar medlemsstaterna rätten att kunna lägga in veto mot lagstiftning på ett över ett 60-tal områden.

Ett av de områden i Lissabonfördraget där vetorätten försvinner är transportsektorn. EU har sedan länge önskat sig en gemensam transportpolitik, som kontrolleras av EU-tjänstemän och inte av medlemsstaterna.

Ett tydligt exempel, enligt Alex Gordon, på hur transportsektorn påtvingas konkurrens är rådets direktiv 91/440/EEC från 29 juli 991. Detta direktiv ”kräver att medlemsstaterna ser till att järnvägsföretagen görs oberoende av regeringarna, introducerar kommersiell förvaltning, och skiljer förvaltningen av infrastrukturen (dvs. spåren) från transporterna”.

– Denna EU-ledda så kallade liberalisering har visat sig vara förödande i Storbritannien. Privatiseringen av underhållet ledde omgående till en katastrofal försämring av järnvägsspåren, vilket orsakat många dödsfall i olyckor bland passagerare och personal. Privata järnvägsföretags rekordstora vinster kommer direkt från offentliga subventioner, det pågår en ständig åtstramning av järnvägsanställdas löner och biljettpriserna fortsätter att snabbt stiga, vilket gör järnvägen i Storbritannien till den dyraste i Europa. Trots detta så samtyckte EU:s transportministrar 2005 till att ”liberalisera” det inrikes järnvägsnätet till senast 2010.
– På EU-språk innebär ”liberalisering” en fullständig privatisering, säger Alex Gordon.

Vad detta betyder i det nyliberala EU har blivit uppenbart under senare år. Grundläggande tjänster som allmänna transporter, post, energi, telekommunikationer betraktas som vinstgivande tillgångar som ska säljas ut. Genom obligatorisk upphandling måste tjänster som blivit kvar i offentlig sektor konkurrera med andra som har privatiserats.
– Detta betyder att förr eller senare kommer välfärdsorienterade offentliga tjänster att helt försvinna, därför att dessa inte är utformade eller avsedda att kunna konkurrera med privata intressen, konstaterar Alex Gordon.

TUAEUC menar att Lissabonfördragets hot om ytterligare privatisering, militarisering och angrepp på civila rättigheter och demokrati står i motsättning till arbetarrörelsens ursprungliga syften.

– Lissabonfördraget kommer att göra EU till en högst odemokratisk stat som i grunden förändrar sättet som vi styrs av och hur lagstiftningen går till, säger Alex Gordon.
– Detta är ett av skälen till varför de irländska väljarna röstade nej till Lissabonfördraget. De vill inte ha en EU-konstitution som tar ifrån dem deras tillkämpade demokrati, och som effektivt gör EU till en odemokratisk superstat.

Alex Gordon stödjer Peoples Movement i Irland och TUAEUC kommer att ge irländarna det internationella stöd de önskar inför den nya folkomröstningen om Lissabonfördraget.

– De irländska väljarna har blivit tillsagda att de måste rösta en gång till i oktober 2009 trots att de redan sagt nej till Lissabonfördraget i juni 2008. Varför? Därför att makthavarna i Bryssel och Dublin har bestämt sig för att de irländska väljarna måste köras över. Politiker över hela Europa föraktar sina väljare och vägra att hålla folkomröstningar trots att väljarna i Frankrike, Holland och Irland har avslagit deras planer på en odemokratisk, nyliberal superstat.

TUAEUC:s alternativ till Lissabonfördraget är ”ett Europa av oberoende demokratiska stater som samarbetar och där medlemsstaterna har tagit tillbaka makten från Bryssel”
– Ett sådant Europa kan bara vara ett Europa där de nationella parlamenten och väljarna har tagit tillbaka sina rättigheter och där demokratin och representativa regeringar representerar folken och nationerna på vår kontinent, avslutar Alex Gordon.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 114 September 2009