Reinfeldt - den store statsmannen

När Sverige nu har ordförandeskapet i EU hyllas statsminister Fredrik Reinfeldt okritiskt av etablissemanget och press som en stor statsman. Och opposition och fackföreningsrörelse har i det närmaste slutit borgfred under ordförandehalvåret. Reinfeldt skrev 1993 boken ”Det sovande folket”. I denna går han till ett rasande angrepp på välfärdssamhället och redovisar en skrämmande inställning till ”bidragstagare” och de svaga i samhället. ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”

Detta skrevs efter att socialdemokratiska regeringar på 80-talet börjat avreglera och globalisera finans- och valutamarknaderna, och regeringen Bildt under den svåra ekonomiska krisen 1993 efter modell från EU tagit inflationsbekämpning och budgetunderskott till intäkt för privatiseringar, skattesänkningar och nedmonteringen av offentliga tjänster och socialförsäkringar, som är den ideologiska innebörden av Reinfeldtscitatet ovan. Samtidigt använde EU-anhängare av olika kulörer sig av det tidiga 90-talets ekonomiska kris i kampanjen inför folkomröstningen 1994 för att påstå att ett EU-medlemskap skulle leda till fler jobb, utökad välfärd och bevarad arbetsrätt. Vi vet idag att EU-anhängarnas kampanj var ett gigantiskt lurendrejeri.

Enligt Reinfeldts modell att politiker bara ska vara administratörer av marknaderna har det globala finans- och spekulationskapitalet genom olika så kallade finansiella instrument som sub-primelån, kreditderivat, hedgefonder, pensionsfonder, privata aktiefonder etc. besinningslöst avreglerats så att hela världsekonomin har gått in i en depression och ekonomierna krymper med förödande konsekvenser för sysselsättning och välfärd.

EU är idag inte en sysselsättningsunion utan har efter att politikerna avsagt sig uppdraget att ”styra” marknaderna blivit en avskräckande arbetslöshetsunion. Från en arbetslöshet i Sverige på 2-3 procent före EU-medlemsskapet, steg den omgående efteråt till 6-8 procent för att nu ha nått 10-12 procent med en förskräckande ungdomsarbetslöshet på över 25 procent, en av EU:s högsta.

Detta är inte att förundras över för Sveriges ekonomiska politik är fullständigt under ordnat EU:s och Reinfeldtregeringens marknadsfundamentalism. Gällande EU-fördrag och Lissabonfördraget grundlagsfäster ”principerna” om fri och icke snedvridren konkurrens, fri etableringsrätt och fri rörlighet för kapital, varor, personer och tjänster. Hotas dessa principer så dömer EU:s domstol i Luxemburg enligt marknadsfundamentalismens regelbok, som i Viking, Laval, Ruffert och Luxemburgmålen i vilka nationell arbetsrätt underordnas EU-rätten, och i Wattmålet hälso- och sjukvården (och i förlängningen äldrevård och utbildning) i strid mot EU-anhängarnas hävdade undantag i tjänstedirektivet underordnas de fria marknadskrafterna.

Och den Reinfeldtska nedskärningspolitiken ska fortsätta trots att EU-regeringarna gödslat banker och riskkapitalister med enorma summar av kronor och euro ur skattebetalarnas fickor samtidigt som alltfler blir arbetslösa och utstötta.

I Finance et Developpement (juni 2009) skriver Marek Belka, direktör för IMF:s Europavdelning, att det är beklagligt att de ekonomiska framstegen har saktas upp de senaste åren, och framhåller att nu måste EU:s regeringar sätta i sjö en andra generationens strukturella reformer.

Belka skriver att man ”måste som prioritet förstärka konkurrensen inom ännu skyddade sektorer, liksom mjuka upp anställningsvillkoren samt minska klyftan mellan fastanställd personal med goda villkor och de utsatta med osäkra och tillfälliga arbetsmarknadsförhållanden”. Alltså en fortsatt amerikanisering av EU:s arbetsmarknader helt i enligt med Reinfeldts uttalade vilja redan 1993.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande Folkrörelsen Nej till EU

Kritiska EU-fakta nr 114 September 2009