Same Treaty, Same Answer, No to the Lisbon Treaty!

DEN 2 OKTOBER har det irländska folket påtvingats att ännu en gång rösta om Lissabonfördraget i en av de mest antidemokratiska manipulationer som hittills har genomförts inom EU.

Vid EU-toppmötet i december förra året enades stats- och regeringscheferna om att Irland – liksom andra EU-länder – tills vidare behåller rätten att sända en ledamot till EU-kommissionen, trots att Lissabonfördraget förutser att antalet ledamöter ska minska efter 2014 och bara motsvara två tredjedelar av antalet medlemsländer. En tredjedel av länderna skulle därigenom under en mandatperiod sakna ”en egen kommissionär”.

Den regeln kan emellertid sättas ur spel genom ett kryphål i Lissabonfördraget, om alla medlemsländer samtycker till det. Så skedde under visst grymtande vid decembertoppmötet. Men eftersom Lissabonfördraget inte kommer att ändras så kommer EU-kommissionens storlek att vara en öppen fråga i framtiden. I fördraget kommer det att stå att antalet ledamöter ska minska till två tredjedelar av antalet medlemsländer, och att ändra på det kräver ett nytt, enhälligt beslut i Europeiska rådet. Det räcker således med att ett medlemsland sommaren 2014, när frågan blir aktuell nästa gång, sätter sig på tvären, för att den försäkran som Irland fick i december 2008 ska upplösas i intet.

VID EU-TOPPMÖTET i juni fattade stats- och regeringscheferna ett ”beslut […] rörande det irländska folkets betänkligheter avseende Lissabonfördraget”, som omfattar tre avsnitt; ett som säger att den irländska författningen vad gäller frågor som rätten till liv, familjer och utbildning inte kommer att påverkas av vare sig EU:s rättighetsstadga eller de nya rättsliga- och inrikespolitiska artiklarna i själva fördraget, ett som säger att Lissabonfördraget inte förändrar EU:s befogenheter när det gäller skattepolitik, samt ett som säger att Irlands neutralitet inte kommer att påverkas eller förändras av Lissabonfördraget.

Dessa ”rättsliga garantier” (legal guarantees på brysselska) har utformats som ett ”beslut” fattat av stats- och regeringscheferna i EU:s 27 medlemsstater och fogats som en bilaga till ordförandeskapets slutsatser från junitoppmötet.

I slutsatserna står det att ”beslutet är rättsligt bindande och kommer att få verkan samma dag som Lissabonfördraget träder i kraft”. För vem och på vilket sätt beslutet är ”rättsligt bindande” framgår inte. Men slutsatserna innehåller ett åtagande att omvandla ”bestämmelserna i det bifogade beslutet” till ett protokoll som ska fogas till EU:s fördrag ”vid tidpunkten för ingåendet av nästa anslutningsfördrag”.

Hur det ska gå till i praktiken är mycket dimmigt. Något liknande har aldrig inträffat tidigare.

PREMIÄRMINISTER BRIAN Cowen gör stort väsen av de ”löften” som den irländska regeringen har utverkat från Bryssel och över hur fördraget skulle kunna fungera, men Europeiska Rådet säger att de ”vill förtydliga, men inte ändra, varken innehållet eller tillämpningen av Lissabonfördraget.”

Den irländske EU-kommissionären Charlie McCreevy medger att Lissabonfördraget har stöd av eliten men inte av folken: ”Alla politiker i Europa vet att om Lissabonfördraget hade lagts fram för deras väljare i folkomröstningar, så hade svaret i 95 procent av länderna blivit nej.

Den irländska kampanjorganisationen mot Lissabonfördraget CAEUC (SayNo.ie) säger i ett uttalande att man ”kampanjar än en gång för att besegra ett fördraget som redan har förkastats tre gånger tidigare: Irland 2008 samt Frankrike och Holland 2005 då Lissabonfördraget presenterades för folket som EU-konstitutionen. Om Lissabonfördraget går igenom vid det fjärde försöket kommer det helt enkelt att förstärka den militaristiska och nyliberala politik som har orsakat den ekonomiska krisen. […] Vi måste fråga oss själva – återigen – om vi vill ha ett EU som göder bankerna med miljarder i stöd samtidigt som sjukvårds- och utbildningsbudgeterna skärs ned och miljontals görs arbetslösa. Sådana åtgärder är prioriterade i Lissabonfördraget”.

CAEUC, THE CAMPAIGN Against the EU Constitution, bildades 2005 som en bred koalition av progressiva organisationer, fackliga aktivister och olika vänsterpartier som tagit ställning för demokrati, rättvisa, jämlikhet, fred och irländsk neutralitet. I CAEUC, som var en av de ledande organisationerna på nejsidan under folkomröstningen i juni förra året, ingår till exempel vänsterpartiet Sinn Fein och Peoples Movement, motsvarigheten till Folkrörelsen Nej till EU i Sverige.

CAECU konstaterar i uttalandet att ”vi ombeds nu att rösta ännu en gång om exakt samma fördrag. Om vi ändrar vår röst från juni 2008, så kommer Lissabonfördraget att vara i kraft i åtskilliga år före några av de utlovade protokollen kommer att ens existera. Regeringar och ministrar som då sitter vid makten kommer inte att vara bundna av något som sägs eller lovas av Nicolas Sarkozy eller Angela Merkel idag.”

CAECU:s uppmanar därför det irländska folket: ”This treaty is the same. Our answer should be the same. Vote No to Lisbon.”

GÖSTA TORSTENSSON
 

Kritiska EU-fakta nr 114 September 2009