Ska Carl Bildt bli ny utrikesminister för EU?

Med Lissabonfördraget inrättas en EU-utrikesminister, eller som det heter på brysselbyråkratiska, ”Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. På en och samma gång ska han vara vice ordförande i EU-kommissionen, och ordförande för rådet för EU:s utrikesministrar (den så kallade dubbelhatten).
I dag delar kommissionen och ministerrådet på ansvaret för unionens utrikesengagemang. På kommissionens bord ligger bland annat bistånd och katastrofhjälp, medan rådet styr militära och civila krisinsatser.

Splittringen har lett till dubbelarbete och tvister om arbetsfördelning. När Lissabonfördraget träder i kraft ska de två delarna slås ihop till en enda och förvandlas till unionens utrikestjänst (eller ”en europeisk avdelning för yttre åtgärder” som det heter i Lissabonfördraget).

Chef för denna stora, sammanslagna och utbyggda EU-förvaltning blir den nya EU-utrikesministern.

Samtidigt omvandlas kommissionens cirka 130 kontor i länder utanför EU till unionens utrikesdelegationer. Det är en stor omställning, och innebär att EU tar ett stort och betydelsefullt steg i riktning mot att bli en stat, eller supermakt om man så vill.

EU-ländernas ambassadörer samlades i början av hösten i Bryssel för en första diskussion om hur EU:s nya utrikestjänsten ska byggas upp. Det handlar om en omfattande och komplicerad operation. Det finns en mängd obesvarade och känsliga frågor. Var ska den sitta, hur ska den finansieras, kommer den att tas över av de stora medlemsländernas utrikesministerier på de små ländernas bekostnad? Och hur ska fördelning av tjänster i denna viktiga del av EU:s förvaltning ske?

I Lissabonfördraget stadgas följande: ”Hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta ska anges i ett beslut som antas av rådet. Rådet ska besluta på förslag av den höga representanten efter att ha hört EU-parlamentet och efter kommissionens godkännande.” Någon som blev klokare?
Nyligen lade ordförandelandet Sverige efter underhandskontakter med medlemsländerna fram ett första förslag om den nya utrikestjänst som ska lyda under EU:s nya ”utrikesminister”, den höge representanten. Dokumentet som Dagens Nyheter tagit del av visar att den nya chefen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik blir en tung och självständig maktspelare i Bryssel som styr över sin egen budget och sin egen personal.
Utrikestjänsten ”ska vara en avdelning av sui generis-karaktär (unik till sin karaktär), skild från kommissionen och rådssekretariatet. Den bör ha autonomi när det gäller sin administrativa budget och sin personalhantering”, heter det i dokumentet.
Varken EU-kommissionen eller EU-parlamentet får inflytande över denna nya maktbastion.
En stor del av det hittills splittrade ansvaret för EU:s insatser i världen ska samlas under den höge representanten och hans/hennes stab. Där ingår, förutom allmänna utrikesrelationer, konkreta satsningar som polis- och juristinsatsen i Kosovo eller fredsbevarande militärinsatser. Flera enheter flyttas över till utrikestjänsten, bland annat EU:s militärstab och den gemensamma lägescentralen, som dygnet runt följer utvecklingen i världen.

EU-kommissionens nuvarande delegationer i omvärlden blir EU-delegationer under den höge representanten. De ska enligt förslaget bland annat ta över den samordning som i länder utanför EU i dag sköts av ordförandelandets ambassad.
Handel, bistånd och utvidgning ska ligga kvar under EU-kommissionen. Men utrikestjänsten ska ”spela en ledande roll” när de strategiska besluten om bistånd fattas och även ha en viktig roll i att hantera viktiga biståndsprogram.
Besluten om EU:s gemensamma utrikespolitik ligger kvar hos medlemsländerna.
Personalen i utrikestjänsten ska rekryteras från EU-kommissionen, ministerrådet och medlemsländernas egen diplomatkår. Målet är att medlemsländerna ska stå för ”åtminstone en tredjedel” av personalen.

Den nya EU-utrikesministern får med plats i både ministerråd och kommission en mycket tyngre post än nuvarande utrikestalesmannen Javier Solana. Personen ifråga får stort inflytande över utrikes- och säkerhetspolitiken genom rätten att förbereda och genomföra åtgärder. Han ska också vara samordnare för EU:s militära insatser i omvärlden.
Denna roll innebär en stark maktkoncentration och den kan leda till intressekonflikter. Utrikesministern ska företräda EU inom internationella organisationer och vid internationella konferenser. Inrättandet av posten är ett försök att besvara Henry Kissingers gamla fråga om vem han skulle ringa om han ville ”tala med Europa”? Men hur ska EU-utrikesministern kunna tala för EU:s 27 medlemsländer? Kriget i Irak visar att EU är långt i från enigt i viktiga utrikespolitiska frågor.
Sveriges utrikesminister Carl Bildt nämns ofta som kandidat till posten som EU:s utrikesminister, men har också många motståndare. Flera personer som SVT:s korrespondent i Bryssel talat med säger att Bildt är alltför kontroversiell och därför omöjlig på den nya, kombinerade posten som vice ordförande i EU-kommissionen och EU:s utrikesrepresentant.
– Från tyska diplomater har jag hört att Bildt anses alltför inriktad på konfrontation i sin kritik av Ryssland, och från franskt regeringshåll uppskattas inte Bildts starka stöd för Turkiet som EU-medlem, säger SVT:s EU-korrepondent Rolf Fredriksson.

Frankrikes utrikesminister, exsocialisten Bernard Kouchner, har signalerat att han är intresserad av att flytta till Bryssel. Men han har i vart fall inte ännu fått stöd från den franska regeringen. EU-ministern Pierre Lellouche har istället vädrat två andra namn, Hubert Vedrine och Michel Barnier.

Hubert Vedrine var utrikesminister under president Francois Mitterrand och mycket tydlig motståndare till kriget i Irak. Michel Barnier har tidigare varit EU-kommissionär och är nu EU-parlamentariker.
Tysklands avgående utrikesminister Frank-Walter Steinmeier har nämnts, men kan Angela Merkel utse en socialdemokrat och som dessutom anses alltför prorysk av de östeuropeiska medlemsländerna i EU?

Merkels huvudkandidat är, enligt brittiska The Times, den tyske inrikesministern Wolfgang Schauble. Men enligt tyska tidningar är han ovillig att lämna landet, samtidigt rapporterar de att den kristdemokratiske EU-parlamentarikern Elmar Brok har uttryckt intresse för någon annan tungt vägande portfölj i EU-kommissionen.

När allt kommer omkring står förmodligen avgörandet om jobbet som EU-utrikesminister mellan Bernhard Kouchner och Wolfgang Schauble.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 115 November 2009