EU ska bygga ett nytt super-UD
En av de största förändringarna med Lissabonfördraget, som
trädde i kraft 1 december, är inrättandet av unionens höga
representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som i
praktiken kommer att fungera som EU:s utrikesminister.
Catherine Ashton från Storbritannien har utsetts till ”hög
representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik” som posten
som EU-utrikesminister heter officiellt i den nya EU-grundlagen,
Lissabonfördraget. Dessutom ska hon bli vice ordförande i
EU-kommissionen och permanent ordförande i utrikesministerrådet.
Catherine Ashton, 53 år, är labourpolitiker och sedan juni 2007
EU-kommissionär för handelsfrågor, då hon efterträdde sin
landsman Peter Mandelson när han kallades hem av Gordon Brown.
– Det var hon som lotsade Lissabonfördraget genom överhuset,
sade Fredrik Reinfeldt om Catherine Ashton, som sedan 1999 har
titeln baronessan Ashton of Upholland.
Under Catherine Ashtons ledning ska EU bygga upp en helt ny
organisation, som går under den försynta benämningen
”utrikestjänsten”. I själva verket handlar det om ett jättelikt
utrikesdepartement, The European External Action Service, EEAS,
med cirka 6.000 tjänstemän med uppdrag att göra EU till en
världspolitisk maktspelare.
Hur många och vilka som rekryteras från svenska
utrikesdepartementet är inte klart, men det blir säkert
handgemäng om tjänsterna, eftersom anställda i EEAS får lön och
övriga villkor som EU-tjänstemän.
I Bryssel har huggsexan redan inletts. Catherine Ashton har
utsett en grupp som förbereder utnämningarna, och den består
enbart av företrädare för unionens stora länder.
EEAS kommer att vara baserad i Bryssel med representation i
omvärlden. EU-kommission-ens 130 delegationer i världen ska
förvandlas till EU-ambassader. Det innebär att unionen får ett
nästan lika världsomspännande diplomatiskt nätverk som USA.
– EU ska ha en röst som hörs över hela världen, förklarade
Catherine Ashton när hon förhördes av utrikesutskottet i
EU-parlamentet den 11 januari.
I dag är EU:s utrikespolitik splittrad mellan olika
EU-kommissionärer, EU:s ministerråd, rådets generalsekreterare
Javier Solana, som är den höge representanten för den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, och medlemsländernas
utrikesdepartement. Nu ska stora delar av det här slås samman
under ledning av den nyinrättade posten som EU:s
utrikesminister, som både ska vara permanent ordförande i
utrikesministerrådet och vice ordförande i EU-kommissionen.
Exakt hur den nya utrikestjänsten ska se ut är inte klart.
Enligt planerna ska Ashton i samråd med EU-parlamentet och med
godkännande av EU-kommissionen föreslå en organisation och
funktion för EEAS, som därefter ska beslutas av ministerrådet.
Förslaget ska läggas fram senast i april 2010, men mycket av
förberedelsearbetet är redan gjort, även om ytterst lite har
offentliggjorts.
Det är klart att utrikesministern och EEAS inte får något mandat
över handelspolitiken eller utvidgningen, eftersom det är
EU-kommissionens kompetens. Det är inte heller troligt att
biståndsfrågorna hamnar under utrikesministern.
Utrikesministern ska leda EU:s utrikes- och säkerhetspolitik,
CFSP. Hon blir chef för EEAS och ska föra EU:s talan i
internationella fora. Men medlemsländerna vill inte att
utrikesministern ska kunna ta beslut på egen hand. Hon ska
förbereda initiativ på utrikesområdet, men ministerrådet har
sista ordet.
Den tidigare rådskonstellationen kallad Garec (General affairs
and external relations council) har delats upp i två
ministerråd. En för generella samordningsfrågor kallad GAC
(General affairs council), som ska bestå av medlemsländernas
EU-ministrar och ledas av innevarande ordförandeland, och en för
utrikespolitiken kallad FAC (Foreign affairs council), som ska
bestå av medlemsländernas utrikesministrar och ledas av den höga
representanten/utrikesministern.
GAC, Allmänna rådet, ska samordna hela EU-verksamheten och
förbereda EU-toppmötena. Det gör att EU-ministrarna kan få en
mer framträdande roll än tidigare. Men det är än så länge
osäkert hur arbetsfördelningen mellan ministrarna kommer att se
ut i verkligheten.
Spaniens utrikesminister Miguel Moratinos höll i
ordförandeklubban på första GAC-mötet och uppmanade
utrikesministrarna att delta även på dessa möten framöver. På så
sätt hoppas han kanske få en ordföranderoll i alla fall under
det spanska ordförandehalvåret när nu Catherine Ashton leder
utrikesministrarnas möten.
EEAS ska stå självständigt till både kommissionen och
ministerrådet, men hur detta samspel ska fungera är mindre
klart. Man kan till exempel förutse spänningar mellan
EU-kommissionens ordförande, Europeiska rådets ordförande
(EU-presidenten) och EU-utrikesministern om vem som ska
företräda EU i olika sammanhang.
GÖSTA TORSTENSSON
Kritiska EU-fakta nr 116 Februari 2010
