Intresset för alternativ till EU ökar

Lissabonfördraget, som trädde ikraft 1 december, påstods av EU-eliten ha konstruerats för
att ”göra EU mera demokratiskt, genomskinligt och ansvarigt”. Det gäller dock inte utseende av EU-presidenten Herman von Rompuy och den nye EU-utrikesministern Catherine Ashton.

The Guardian skriver att utseendet av van Rompuy föregicks av ett möte under amerikanskt överinseende bakom stängda dörrar i den strikt hemliga Bilderbergergruppen som hölls på slottet Val Duchesse nära Bryssel, samma plats som där överläggningar hölls om Romfördraget 1957 som lanserade Europeiska ekonomiska gemenskapen, i dag Europeiska unionen.

EU:s alltmer överstatliga ambitioner nu när Lissabonfördraget trätt ikraft leder till att allt fler medborgare ifrågasätter EU-staten och söker andra alternativ. Så till exempel har opinionsföretaget YouGov låtit genomföra en opinionsundersökning i Storbritannien med över 2.000 svarande som visar att 39 procent fördrar EFTA framför 36 procent för EU. En fjärdedel visste inte.

För många svenskar har EFTA fallit glömska. Efter andra världskriget slut bildades 1948 i Paris den Europeiska Ekonomiska Samarbetsorganisation (OEEC) av 17 länder bland dem Sverige. En av organisationens uppgifter var att förvalta den USA-stödda Marshallhjälpen på 13 miljarder dollar för återbyggnad efter kriget. Men en annan uppgift var att gradvis riva tullarna för främst industrivaror mellan länderna.

Som ett resultat av detta samarbete ökade industriproduktionen med 120 procent och exporten med 180 procent. Men sex stater Belgien, Italien, Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna ville inte nöja sig med ett frihandelsområde.

Vid ett möte i Messina 1955 bestämde dessa länder att utöver ett frihandelsområde de skulle utvecklas till en centraliserad överstatlig union, vilket 1957 resulterade i Romfördraget (EEC). I detta uttrycktes principen om en ekonomisk union som ett led att bygga en politisk union. Centrala institutioner skulle ges mera makt på bekostnad av medlemsländerna.

Detta splittrade OEEC och EEC-länderna distanserade sig från samarbete inom enbart ett frihandelsområde, och föreslog istället helt fräckt att de 11 OEEC-länderna antingen skulle ansluta sig till EEC eller förhandla fram bilaterala avtal.

Drivande bakom denna överstatliga utveckling var Jean Monnet, som idag av EU-etablissemanget betraktas som gudfadern. Monnet hade tillbringat halva sitt liv i USA, och till och med bildat en bank där. Under andra världskriget tjänstgjorde han i en ledande position i den amerikanska krigsekonomin, och byggde upp ett omfattande nätverk av finansiella och politiska kontakter. Senare har det hävdats att USA har styrt den europeiska integrationen via Monnets nätverk.

Som en följd av splittringen bildades 4 januari 1960 EFTA genom undertecknandet av Stockholmskonventionen. Artikel 3 innehöll skyldigheten att avskaffa alla tullar och kvantitativa importrestriktioner inom tio år framförallt inriktat på industriprodukter.


Men där stannar likheten med EU. EFTA innebär ingen tullunion, ingen gemensam jordbruks- och fiskepolitik, ingen gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, ingen ekonomisk och monetär union och ingen gemensam rättslig politik. Detta är upp till nationerna att bestämma.
EEC/EU framställs ständigt som en fredsmodell. Men det på 50-talet avvisade frihandelsprojektet hade med all sannolikhet varit minst lika fredfullt och gett utrymme för nationella kulturella skiljaktigheter än det alltmer centraliserade EU-projektet.

Folkrörelsen Nej till EU har ingen uppfattning om Europa efter EU. Vi vill dock stimulera en diskussion om alternativen. Ett nyvaket intresse för frihandelsorganisationen EFTA ärt ett alternativ, ett närmare nordiskt samarbete kan vara ett annat.

 

 

Jan-Erik Gustafsson

Kritiska EU-fakta nr 116 Februari 2010