Island laddar för folkomröstning om Icesave-avtalet

När den internationella finanskrisen slog till hösten 2008 hade de isländska bankerna låneförpliktelser som var nio gånger större än landets BNP. Landets största banker togs över av staten, som garanterade kunder i Island tillgång till sina pengar.

En av storbankerna, Landbanki, ägde internetbanken Icesave som användes för att locka brittiska och holländska sparare med höga räntor, När kraschen kom vägrade den isländska regeringen att återbetala deras pengar. De blev istället hänvisade till sina egna länders myndigheter.

Både den brittiska och holländska regeringen reagerade hårt. Britterna tog till en antiterroristlag för att frysa den isländska statens tillgångar i Storbritannien, vilket i sin tur orsakade kraftigt försämrade relationer länderna emellan.

Under 2009 förhandlades ett avtal fram där Island lovar att ersätta Storbritannien och Holland med fem miljarder dollar (nästan 40 miljarder svenska kronor). Pengarna är en kompensation för de förluster som sparare gjorde när Icesave gick i konkurs. Spararna har redan blivit ersatta av staterna, som nu kräver Island på pengar.

Icesave-avtalet godkändes av det isländska parlamentet, alltinget, den 31 december, men det är mycket impopulärt. Det antogs i alltinget med liten marginal, 33 röster mot 30, och en regeringsmedlem har avgått i protest.

Bland befolkningen finns en utbredd känsla av att skattebetalare är de som får stå för notan för fel och misstag som begåtts av finansbolag och ”finansakrobater” på de avreglerade kapitalmarknaderna inom EES (EU plus Norge, Island och Liechtenstein)

Nästan en fjärdedel av Islands röstberättigade skrev under ett upprop där de bad presidenten att lägga in sitt veto mot avtalet och på så sätt få till stånd en folkomröstning. ”Jag anser att det är ett rimligt krav att denna ekonomiska börda som läggs på nuvarande och framtida generationers islänningar, i form av statlig garanti för Icesave-betalningar till regeringarna i Storbritannien och Holland, ska bli föremål för en folkomröstning”, heter det i uppropet.

President Olafur Ragnar Grimssons med spänning väntade besked blev att han den 5 januari avvisar lagen om det så kallade Icesave-avtalet. Det innebär automatiskt att en folkomröstning får avgöra frågan.

– Det är en hörnsten i vår konstitution att folket är den yttersta domaren när det gäller en lags legitimitet, sade Grimsson vid en presskonferens.
– Det är presidentens ansvar att se till att nationen kan utöva denna rätt. Nu är det folket som får makten och ansvaret i sin hand, tillade han.

Beskedet möttes av skarp kritik och kraftiga varningar.

– Regeringen är fast besluten att hedra Islands internationella förpliktelser, sade statsminister Johanna Sigurdardottir i ett skriftligt uttalande.
Den brittiska regeringen reagerade omedelbart med iskyla.

– Det brittiska finansdepartementet kommer att konsultera med kolleger i Island för att försöka förstå varför denna lag inte har godkänts, skrev regeringen i ett uttalande.
Britterna kommer också att kontakta sina kollegor i Holland för att därefter avgöra hur de gemensamt ska gå vidare.

Det är lätt att förstå varför lagförslaget väckt raseri på Island, som för ett par år sedan var nyliberalernas våta dröm. Ställt i relation till befolkningens storlek får återbetalningskravet närmast hisnande proportioner.

Island har inte långt fler invånare än Malmö. Sammanlagt rör det sig om 120.000 kronor per islänning och enbart räntan motsvarar hälften av den isländska sjukvårdsbudgeten.

Över Island vilar sedan kraschen EU:s och IMF:s järngrå skugga tungt, och islänningarna blir nu ytterligare ett land i raden som får känna på hur nyliberala ”strukturanpassningar” svider inpå bara skinnet. Internationella valutafonden har, liksom Sverige och andra nordiska länder, ställt ett fullbordat avtal med Storbritannien och Holland som krav för sina lån till Island.

Den 6 mars blir sannolikt datum för Islands folkomröstning efter presidentens veto mot Icesave-avtalet. Opinionsundersökningar tyder på att isländska folket kommer att säga ett kraftfullt ”nei” till avtalet.

Storbritannien har redan varnat för att det i så fall kan leda till ”internationell ekonomisk isolering” och få negativa konsekvenser för Islands ansökan om medlemskap i EU.
Storbritannien och Holland har möjlighet att sätta stopp för ett isländskt medlemskap och kan även blockera inträdesförhandlingarna.

GÖSTA TORSTENSSON