Björn von der Esch har avlidit efter en kortare tids sjukdom.
Han blev 80 år gammal. ”De svenska EU-kritikerna har med Björns
frånfälle mist en av sina mest färgstarka och engagerade
personligheter. Både för mig själv och för den politiska saken
är hans död en stor förlust”, säger Sören Wibe, ordförande för
Junilistan.
Björn von der Esch var riksdagsledamot för Moderaterna i början
av 1990-talet. Han arbetade aktivt mot EU-medlemskapet, vilket
sedemera ledde till en brytning med Moderaterna.
1993 bildade Björn tillsammans med EU-kritiker från alla partier
den så kallade Davidgruppen i riksdagen. En av dem som ingick i
gruppen var Ingela Mårtensson som var riksdagsledamot för
Folkpartiet.
”Utan Davidgruppen hade det knappast förekommit någon debatt om
förutsättningarna för svenskt medlemskap. Det var då jag lärde
känna Björn. Han var framför allt kritisk till den monetära
unionen. Han brukade jämföra EMU med att fjärrstyra värmen i
unionen via en regulator som är placerad i Frankfurt. Björn var
ekonomie doktor så han visste vad han talade om”, säger Ingela
Mårtensson.
För undertecknad var det inför folkomröstningen 1994 som jag
hade förmånen att träffa och lära känna Björn för första gången.
Det stod tidigt klart för mig att han var en mångkunnig och
oförvitlig hedersman av det genuina slag som har svårt att
dagtinga med sitt samvete och sin övertygelse. Det var ett sant
nöje att arbeta tillsammans med honom i Folkkampanjen mot EU och
senare i Folkrörelsen Nej till EU.
I januari 1995 blev Björn von der Esch och Ingela Mårtensson
valda till vice ordförande i Folkrörelsen Nej till EU:s
riksstyrelse.
”Vi båda hade önskat att Nej till EU skulle ställa upp i
EU-parlamentsvalet men kongressen sade nej”, berättar Ingela.
”Då bildade Björn ’Fria EU-kritiker’ och övertalade mig att stå
som andra namn på listan. Vi kämpade för att komma in i
EU-parlamentet i valet 1995. Trots Björns kämpaglöd så fick vi
mindre än en procent av rösterna.”
Under perioden 1998-2006 var Björn von der Esch riksdagsledamot
för Kristdemokraterna. Sitt engagemang mot EU fortsatte han i
tvärpolitiska Junilistan och så sent som 2009 ställde han upp i
EU-parlamentsvalet för partiet.
Sören Wibe, ordförande i Junilistan, har känt Björn von der Esch
ända sedan ”Slaget om EU” började i 1990-talets inledning.
”Jag tyckte om honom från första stund. Ofta är det svårt att
trivas riktigt bra när man står långt ifrån varandra politiskt,
men med vissa människor går det alldeles utmärkt. Björn var en
sådan. Han var konservativ till sin politiska grundsyn medan jag
var (och är) en utpräglad vänstermänniska. Men med honom kunde
man mötas med respekt för varandras olikheter, och förenas i den
gemensamma kampen. Det är enbart med glädje jag minns arbetet
tillsammans med honom, inför omröstningen 1994, inför
Amsterdam-, Nice- och Lissabonfördragen, i omröstningen om Euron
och slutligen i arbetet inom Junilistan”, berättar Sören.
Inför folkomröstningen om euron 2003 stred Björn von der Esch på
nej-sidan som styrelseledamot i Medborgare mot EMU för att
bevara landets valuta- och penningpolitiska självständighet och
hade förmånen om att få vara med och skörda en stor politisk
framgång. Trots det samlade politiska och ekonomiska
etablissemangets väldiga propagandaapparat röstade en klar
majoritet av svenska folket nej till EMU.
Björn var också engagerad i arbetet få till stånd en
folkomröstning om Lissabonfördraget. Det var i nätverket
folkomröst-ning.nu som vi möttes för sista gången. Hans
politiska vitalitet gav oss andra kraft att inte resignera inför
EU-anhängarnas förnekande att låta svenska folket i demokratisk
ordning få ta ställning till EU:s nya grundlag som bland annat
förvandlar EU till en försvarsallians och reducerar riksdagens
roll till något av en maktlös sockenstämma.
Sista gången Ingela Mårtensson träffade Björn von der Esch var
för knappt ett år sedan.
”Det var i Växjö på ett seminarium om europeisk
säkerhetspolitik. Jag var moderator och Björn satt i panelen för
Junilistan. Den moderata representanten framhöll att hon var den
enda av politikerna som hade erfarenheter av krig och visste vad
det handlade om. Hon var flykting från forna Jugoslavien. I
pausen pratades Björn och jag vid. Då berättade han att han
flytt från Tyskland under andra världskriget men att han inte
tyckte att det passade att ta upp i debatten. Jag tyckte att det
säger mycket om hans person”, berättar Ingela. ”Björn var en
ödmjuk person som aldrig framhävde sig själv. Han drevs av
kunskap och engagemang. Det borde finnas fler sådana politiker.
Jag är tacksam över att han var min vän.”
Björn von der Eschs politiska engagemang i olika organisatoriska
former innebar inte på något sätt att han var politiskt
ombytlig. Tvärtom! Björn hade en mycket långsiktig och
konsekvent politisk linje. Han ville bevara Sveriges
självständighet och därmed svenska folkets möjlighet att styra
sitt eget land i demokratiska former.
”Björn var ett med EU-motståndet och EU-kritiken”, säger Sören
Wibe. ”Han tillhörde olika partier, men hans politiska huvudmål
var hela tiden det svenska självbestämmandet. Medan andra hade
lojaliteter också gentemot andra partier och organisationer, så
var Björns politiska engagemang helt och hållet inriktat på
EU-frågan. Och det var ingen inskränkt nationalism som vägledde
honom, utan omsorgen om folkstyret. Björn var idealist i ordets
bästa bemärkelse.”
För undertecknad var Björn von der Esch en person som till
skillnad från alltför många andra politiker aldrig dagtingade
med sitt samvete. Han följde konsekvent sin politiska
övertygelse utan att förfalla till bitterhet vid motgångar.
Vi delade inte syn i allt – han var socialkonservativ och jag
någon form av vilsen socialist – men fann också att vi hade en
likartad syn i flera frågor. Den grundläggande kritiken mot EU
som ett odemokratiskt projekt och försvaret av Sveriges
nationella självbestämmanderätt hör dit.
Vi är många som saknar en aktad vän och vägvisare att i den
fortsatta frihetskampen mot den framväxande odemokratiska
EU-staten. Björn von der Esch var ett gott föredöme så
lyskraften i hans efterlämnade minne kommer att vägleda och
inspirera oss länge än.
GÖSTA TORSTENSSON