Onsdagen den 24 mars beslutade riksdagen med röstsiffrorna 140
mot 135 att godkänna den av regeringen föreslagna Lex Laval.
Enligt Lex Laval kommer fackförbunden inte tillåtas tvinga
gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska
löntagare har. Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och
vissa andra minimivillkor. Kan det utländska företaget visa,
genom ett kollektivavtal eller lagstiftad minimilön i hemlandet,
att minimikraven uppfylls har facket inte rätt att kräva
kollektivavtal eller vidta konfliktåtgärder.
Dessutom innebär Lex Laval att Lex Britannia, som ger facken
konflikträtt för att tvinga fram svenska kollektivavtal, i
praktiken ska avskaffas. Lex Britannia tillkom i början av
1990-talet efter att Sjöfolksförbundets blockad mot det
utlandsflaggade fartyget Britannia förklarats ogiltig av
domstol. Lex Britannia gjorde det möjligt för facket att
tillgripa stridsåtgärder mot ett utländskt företag i syfte att
driva igenom ett svenskt avtal.
Lex Laval innebär ett dråpslag mot den svenska
fackföreningsrörelsen och ett grundskott mot den svenska
kollektivavtalsmodellen. Förslaget röjer väg för
låglönekonkurrens och utnyttjande av underbetald arbetskraft
från andra EU-länder i Sverige. I förlängningen hotar detta alla
löntagares löner och arbetsvillkor i Sverige. Inte utan
anledning anser Svenskt Näringsliv att Lavaldomen är ”mycket
tillfredställande”.
Men även om riksdagen nu har godkänt de av regeringen föreslagna
lagändringar, betyder det inte att striden om Lavaldomen är
tillända.
För det första är det så att de lagändringarna som nu kommer att
gälla från den 15 april, förr eller senare kommer att prövas i
EU-domstolen i ett fall snarlikt det så kallade Lavalfallet. Det
är inte säkert att den EU-domstolen finner att Lex Laval är
tillräckligt för att svensk lagstiftning ska harmonisera med
EU-rätten.
Det är till exempel inte uteslutas att den allsmäktiga domstolen
i Luxemburg inte kommer att godta kollektivavtalsreglerade
minimilöner, utan ställer krav på lagreglerade minimilöner eller
allmängiltigförklarade kollektivavtal.
Ett annat exempel är att Lex Laval överlåter till de fackliga
organisationerna att kontrollera om de gästande företagen
tillämpar villkor som är i nivå med den hårda kärnan av villkor,
till exempel minimilön, som kommer att gälla i Sverige. Det är
inte uteslutet att EU-domstolen underkänner denna ordning och
istället kräver att det är den svenska staten som ska ansvara
för denna kontroll.
För det andra har de rödgröna oppositionspartierna gång efter
annan uttalat att den borgerliga alliansregeringen har gått
längre än vad Lavaldomen kräver och lovat att de kommer att riva
upp Lex Laval om de kommer i regeringsställning efter höstens
val, och tillsätta en ny utredning vars resultat får man anta
inte kommer att vara lika fackföreningsfientligt.
Det blir en grannlaga uppgift, eftersom huvudproblemet inte är
den borgerliga regeringens lagändringar utan Lavaldomen som
sådan.
GÖSTA TORSTENSSON