Reinfeldt varnar för mer styrning från EU

I EU:s ekonomiska och monetära union (EMU) finns en obalans inbyggd. Penningpolitiken sköts överstatligt av den självständiga Europeiska centralbanken, som sätter euroräntan lika för alla. Finanspolitiken däremot ligger kvar hos euroländernas regeringar. Varje land har kvar makten över skatterna och budgetpolitiken.

Tyskland ställde som villkor för att ge upp D-marken att euroländerna skulle ge upp en del av sin finanspolitiska suveränitet och ålägga sig att hålla god ordning i sina offentliga finanser. Resultatet blev den så kallade stabilitetspakten, som föreskriver att budgetunderskott aldrig får vara större än 3 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Statsskulden får inte överstiga 60 procent av BNP. Stabilitetspakten innehåller också regler för kollektiv övervakning och sanktioner mot länder som inte lever upp till budget- och skuldkraven. Men i övrigt behöll änderna sin budgetpolitiska självständighet.

EU-kommissionen fick i uppdrag att vara stabilitetspaktens övervakare, men när till och med Tyskland och Frankrike bröt mot pakten i början av 2000-talet, och skulle straffas, blev EU-kommissionen politiskt överkörd och pakten vattnades ur.

Grekland ekonomiska kris medför att euroländerna står inför ett vägskäl; antingen måste man gå vidare mot en europeisk federation med centralisering av den politiska makten eller måste man släppa på tyglar och tillåta medlemsländerna att i större utsträckning utforma en ekonomisk politik efter de förutsättningar som gäller i respektive medlemsland.

Angela Merkel och Nicolas Sarkozy krävde vid EU:s toppmöte den 25 mars en ”ekonomisk regering” för Europa. Men Fredrik Reinfeldt varnar för att ökad ekonomisk EU-styrning kan hota nationell suveränitet.

EU-presidenten Herman van Rompuy har redan före toppmötet flaggat för att han steg för steg vill öka styrningen av medlemsländernas ekonomier och att EU:s stats- och regeringschefer ska träffas oftare.

Och när Tysklands och Frankrikes ledare, Angela Merkel och Nicolas Sarkozy, vid toppmötet i Bryssel den 25 mars enades om en plan för stöd åt det krisdrabbade Grekland passade de på att i uppgörelsen framhålla att de anser att EU:s toppmöten ”ska vara Europas ekonomiska regering”.
– Alla regeringschefer står bakom initiativet till en närmare ekonomisk styrning. Vi kommer att utvärdera ekonomin i Europa tillsammans och ta fram förslag på nya strategier på våra möten, sade Nicolas Sarkozy.

Men den svenske statsministern värjer sig mot idéer om ökad EU-styrning av medlemsländernas ekonomier för att genomföra EU:s nya tioårsplan (som ersätter den tidigare så kallade Lissabonstrategin).

– Jag är emot idén om att nu börja ta steg mot något slags europeisk styrning av detta, som i grunden bottnar i nationella suveränitetsfrågor som våra skatter, våra socialförsäkringar, vår arbetsmarknadspolitik, sade Fredrik Reinfeldt inför toppmötet.

– Jag vänder mig mot dem som säger att det ska ges makt till EU-kommissionen att berätta att enskilda länders regeringar inte sköter sig i enlighet med vad Bryssel tycker.

Det är bra att Fredrik Reinfeldt försöker bromsa, men nu händer det som EU-kritikerna har varnat för sedan Maastrichtfördraget antogs i början av 90-talet. De ekonomiska nackdelarna med valutaunionen kommer att tvinga fram en överstatlig finanspolitik, inklusive skattepolitik och budgetpolitik, i EU. Och om EU utvecklar en överstatlig finanspolitik har unionen också övertagit de viktigaste styrmedlen generellt och banat väg för en europeisk förbundsstat, ett Europas Förenta Stater.

GÖSTA TORSTENSSON