EU vill privatisera järnvägstrafiken!
– Privatisering och avreglering av järnvägstrafiken i
Storbritannien har skapat ett system som är bättre på att
transportera pengar från det offentliga till det privata än att
transportera medborgarna till deras arbetsplatser.
Det sade Alex Gordon, ordförande i det brittiska
transportarbetarfacket RMT, på ett seminarium om avregleringen
och privatiseringen av kollektivtrafiken som Folkrörelsen Nej
till EU:s Fackliga Nätverk anordnade den 5 maj i samarbete med
ABF Stockholm, Transportarbetareförbundet, SEKO Banverket
Företagsfack, SEKO Stockholm och Gemensam Välfärd Stockholm.
På seminariet, som samlade drygt 60 åhörare i ett sommarhett
Stockholm, talade även Stein Guldbrandsen, Fagforbundet i Norge,
Jörgen Lundström, SEKO Banverket Företagsfack, Martin Viredius,
vice ordförande i Transportarbetareförbundet och Brian Denny
från No2EU–Yes to Democracy i Storbritannien. Moderator var
Jan-Erik Gustafsson, ordförande i Folkrörelsen Nej till EU.
Seminariet tydliggjorde EU:s roll i den pågående avregleringen
och privatiseringen av kollektivtrafiken, framför allt
järnvägstrafiken, i Storbritannien och de andra medlemsländerna
såsom Sverige.
Den borgerliga majoriteten i riksdagen har drivit igenom fri
konkurrens på alla järnvägssträckor från och med den 1 oktober
2010. Endast tre länder i världen har tidigare genomfört en
fullskalig avreglering av järnvägen. Storbritannien var först ut
under Margaret Thatchers tid som premiärminister. Därefter har
Nya Zeeland och den ultraliberala regeringen i Estland försökt
sig på det. I samtliga tre fall har det slutat på samma sätt:
Praktfiasko och återreglering.
1993 privatiserades de engelska järnvägarna och delades upp på
mer än 100 privata bolag. 2001, mindre än tio år senare,
tvingades den brittiska staten att återreglera de spillror som
var kvar av den brittiska järnvägen, när det privata
infrastrukturbolaget Railtrack, som haft monopol på
järnvägsunderhållet sed-an 1994, gick i konkurs.
Detta efter att tre stora tågolyckor under lika många år orsakat
41 dödsoffer, och fler arbetare omkommit på grund av bristande
säkerhetsarbete. Spåren hade lämnats att förfalla när
järnvägsunderhållet kraftigt försämrades.
Trots detta driver EU på för att genomföra en motsvarande
avreglering och privatisering på europanivå, konstaterade Alex
Gordon. Som exempel nämnde han ministerrrådets direktiv
91/440/EEC från 29 juli 1991. Detta direktiv ”kräver att
medlemsstaterna ser till att järnvägsföretagen görs oberoende av
regeringarna, introducerar kommersiell förvaltning, och skiljer
förvaltningen av infrastrukturen (dvs. spåren) från
transporterna”.
– Denna EU-ledda så kallade liberalisering har visat sig vara
förödande i Storbritannien. Privatiseringen av underhållet ledde
omgående till en katastrofal försämring av järnvägsspåren,
vilket orsakat många dödsfall i olyckor bland passagerare och
personal.
– Privata järnvägsföretags rekordstora vinster kommer direkt
från offentliga subventioner, det pågår en ständig åtstramning
av järnvägsanställdas löner och biljettpriserna fortsätter att
snabbt stiga, vilket gör järnvägen i Storbritannien till den
dyraste i Europa.
Sedan införandet av direktivet 91/440/EEC har ytterligare två
järnvägsdirektiv antagits för att tvinga fram
”konkurrensutsättning” av järnvägsfrakt 2006, samt en full
”liberalisering” av den internationella passagerartrafiken 2010.
För att fullända järnvägens avreglering och privatisering har
EU-kommissionen presenterat ett fjärde järnvägspaket som innebär
en konkurrensutsättning av den nationella passagerartrafiken i
medlemsländerna.
– På EU-språk innebär ”liberalisering” en fullständig
privatisering, konstaterade Alex Gordon. Förr eller senare
kommer välfärdsorienterade offentliga tjänster att helt
försvinna,
därför att dessa inte är utformade eller avsedda att kunna
konkurrera med privata intressen.
GÖSTA TORSTENSSON
