ILO ser Lavaldomen som ett hot mot facket

EU-domstolens avgöranden i Viking- och Lavalmålen har fått hård kritik från fackföreningsrörelsen, både i Sverige och internationellt. En expertkommitté i FN-organet ILO, Internationella arbetsorganisationen, har nu kommit fram till att EU-domarna kränker föreningsfriheten så som definieras av ILO:s konvention 87.

I Vikingmålet ville ett finskt rederi (Viking Line) flagga ut fartyget Rosella från Finland till Estland. Rederiets enda motiv för utflaggningen var sänka sina lönekostnader genom att teckna ett estniskt kollektivavtal, med lägre löner och sämre villkor än det finska avtalet. Det finska sjöfacket, FSU, varslade då om stridsåtgärder och krävde att finska löner och villkor skulle gälla, även efter utflaggningen.

FSU fick stöd av Internationella transportarbetarfederationen, ITF, som skickade ut ett cirkulär till sina medlemmar (600 fackföreningar i 140 länder) och uppmanade dem att inte förhandla med Viking Line, vilket gjorde att rederiet inte kunde avtalsförhandla med en estnisk fackförening om Rosella.
Då vände sig rederiet till High Court of Justice i London, där ITF har sitt säte, som förbjöd facket att strejka för att försvåra en utflaggning. Enligt domstolen stred detta mot EU:s regler om fri etableringsrätt och rätten till fri rörlighet av tjänster.

Domen överklagades av ITF och FSU och några månader senare beslutade en högre instans, Court of Appeal, att frysa processen och först låta EU-domstolen ge sin syn på saken.

Den 11 december 2007 kom EU-domstolens avgörande; rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, inklusive strejkrätten, är en grundläggande rättighet. Men den är ingalunda oinskränkt. Enligt EU:s fördrag faller strejkrätten inom tillämpningsområdet för företagens grundläggande rättighet till fri etablering.
Med stöd av artikeln kan alltså en arbetsgivare som blivit utsatt för stridsåtgärder – och som inskränkt den fria etableringsrätten – vända sig till en nationell domstol och kräva att åtgärderna förklaras lagstridiga. Etableringsrätten går således före strejkrätten.

Stridsåtgärder i syfte att få ett företag i en medlemsstat att sluta kollektivavtal med en fackförening där och att tillämpa detta avtal på de anställda i ett dotterbolag i en annan stat, är inskränkningar i etableringsrätten, konstaterar EU-domstolen.

2008 grundade British Airways (BA) ett franskt dotterbolag för att sköta flygtrafiken till USA. Det brittiska pilotfacket Balpa godkände att dotterbolaget kunde tillämpa mindre fördelaktiga anställningsvillkor än vad bolaget gjorde i England, men ville ha garantier för att detta inte skulle leda till försämrade villkor för de anställda vid moderbolaget. Förhandlingarna blev resultatlösa och majoriteten av piloterna röstade för att vidta fackliga stridsåtgärder för att genomdriva kravet på sådana garantier.

BA invände att stridsåtgärder-na strider mot EU:s regler om fri etableringsrätt, dvs. en direkt parallell till Viking Line-målet. Balpa väckte därför talan i brittisk domstol för att få fastställt att stridsåtgärden var laglig. BA svarade med ett skadeståndskrav på upp till 100 miljoner pund per strejkdag plus krav på ersättning för rättegångskostnader. Arbetsgivarna hänvisade till Laval- och Vikingdomarna. Kraven hotade att försätta Balpa i konkurs och föreningen såg sig tvungen att avstå från alla stridsåtgärder. Den beslöt i stället att vända sig till olika människorättsorgan med klagomål över att föreningens rätt till fackliga stridsåtgärder hade kringskurits radikalt.

I ett klagomål till ILO anför fackföreningen att den begränsning av rätten till stridsåtgärder som arbetsgivaren de facto kunde genomdriva med stöd av EU:s regler om fri rörlighet och fri etableringsrätt inte är förenlig med rätten till fackliga stridsåtgärder enligt ILO-konvention nr 87 så som denna uppfattats i ILO:s praxis.

En expertkommitté i ILO har nu, efter att ha granskat de konsekvenser domen fått för det brittiska pilotfacket Balpas, kommit fram till att den praxis som följer av Viking- och Lavaldomarna kränker föreningsfriheten så som definieras av ILO:s konvention 87.

Effekterna av EU-domarna i Laval- och Vikingfallen har blivit ett hot och kan få förödande konsekvenser för facket. Viking- och Lavaldomarna är inga olycksfall i arbetet, såsom det ibland hävdas från EU-entusiasterna inom fackföreningsrörelsen och den politiska vänstern. Domarna är logiska konsekvenser av en nyliberal ideologi som värnar kapitalisternas intressen i stället för löntagarnas och som inskriven i EU:s grundlag, Lissabonfördraget.

GÖSTA TORSTENSSON